Mil Mi-14

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mil Mi-14
Mi-14 PŁ Płock 2.JPG
En Mil-14PŁ från polska marinen.
Beskrivning
Roll Ubåtsjakthelikopter
Besättning 4
Dimensioner
Längd 23,3 meter
Flygkroppslängd 18,4 meter
Höjd 6,9 meter
Rotordiameter 21,3 meter
Vikter
Tom 9 000 kg
Maximal intern bränslemängd 2 950 kg
Maximal startvikt 14 000 kg
Prestanda
Motor(er) 2 × Isotov TV3-117
Effekt 2 × 2200 hk
Maximal hastighet 230 km/h
Stridsräckvidd 800 km
Transporträckvidd 1135 km
Maximal altitud 4 000 meter
Lastförmåga
Lastförmåga 3 000 kg hängande last
Beväpning
Bomber Sjunkbomber
Övrigt Ubåtsjakttorpeder, minsvep
Elektronik
Radar Initiativ-2M
Andra Sensorer 36 × sonarbojar
Oka-2 dopphydrofon
TMA-60 magnetometer

Mil Mi-14 (NATO-rapporteringsnamn Haze) är en ubåtsjakthelikopter tillverkad i före detta Sovjetunionen.

En polsk Mi-14PS räddningshelikopter har landat på vattnet.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1960-talet började konstruktionsbyrån Mil att utveckla en marin version av Mi-8. Den nya helikoptern fick infällbart landningsställ, båtformad amfibisk flygkropp och samma motorpaket som den kraftfullare Mi-17. Den var enbart tänkt att vara landbaserad och kunde därför göras större än den kompakta Ka-25 som var avsedd för fartygstjänst.

De första prototypen som fick beteckningen V-14 var en ombyggd Mi-8 med båtformat skrov och pontoner. Den flög första gången 1 augusti 1867, men utprovningen försenades av att den drevs av två äldre och svagare TV2-motorer. Först 1973 godkändes den nya konstruktionen och serieproduktionen kunde börja. Mi-14 togs i tjänst i maj 1976.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Mi-14 är till stora delar identisk med Mi-8/Mi-17. Den största skillnaden är undre delen av flygkroppen är båtformad. Under nosen sitter spaningsradarn i en kupol som sänks ner när den används. Bakom den finns två bombutrymmen för torpeder och/eller sjunkbomber. Mi-14 saknar Mi-7:ans lastdörrar även om formen på aktern är den samma. Längst bak finns i stället vinschar för magnetometer och dopphydrofon. På varsin sida sitter pontoner som ger helikoptern stabilitet på vattnet. Pontonerna innehåller även bränsle och de aktre landningsstället.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

  • Mi-14PL – Ubåtsjaktversion med dopphydrofon, sonarbojar, magnetometer och vapen.
  • Mi-14BT – Minsvepningsversion utan ubåtsjaktutrustning men med en vinsch för minsvep.
  • Mi-14PS – Flygräddningsversion med skjutdörrar, räddningsvinsch och strålkastare.
  • Mi-14PZj – Version för brandsläckning med intern vattentank.
  • Mi-14P – Passagerarversion med 24 säten.
  • Mi-14GP – Lastversion.
  • Mi-14PLE – Exportversion.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bill Gunston och Mike Spick (1986) (på engelska). Modern Fighting Helicopters. London: Salamander Books Ltd. sid. 140–141. Libris 6148004. ISBN 0-86101-232-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]