Militärpolisjägarna
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Militärpolisjägarna, MPJ, var den svenska arméns antisabotageförband fram till 2004. Förbandets syskonförband var marinens Bassäkerhetsförband och flygvapnets Flygbasjägare. Idag så ligger det som var MPJ:s uppdrag i den svenska försvarsmakten i viss annan utformning på MP/Säk som ingår i Säkerhetsbataljonen.
Militärpolisjägarnas huvuduppgift var att nedkämpa fientliga specialförband bland annat med hjälp av hund. Förbandet var i övrigt oftast lättbeväpnade med inte mer eldstyrka än tillgång till ksp 58, idag ksp 90. Förbandet hade fordon som inte var splitterskyddade. Detta för att militärpolisjägarnas taktik inte var att möta fienden i fordon, utan avsätter de lätta fordonen för att ta upp jakten till fots. Förbandet sattes likt bassäk och flygbasjägarna upp under kalla kriget då hotbilden av fientliga specialförband var ett hot innan en invasion. Som de flesta svenska soldater så har de en utbildning för ett flexibelt försvar, och kan därför även genomföra stridsspaning och sabotage mot samma mål de är satta att skydda.
Militärpolisjägarna utbildades på Livskvadron och andra skvadron (Sigtuna Skvadron) på Livgardets dragoner (K 1) och på Livregementets husarer (K 3). Militärpolisjägarna fick som kavallerister en grön basker efter ett baskerprov/utbildningskontroll som är brukligt för alla jägarförbanden.
När organisationen ändrades runt 2004 bytte militärpolisjägarna namn till MP/Säk. En av de viktigaste uppgifterna blev då istället stridsspaning.
Förbandet var en värnpliktig motsvarighet till brittiska arméns Hunter Force, antisabotageförband.