Kulspruta 58

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ksp 58)
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Ksp 58” leder hit. För dokumentärfilmen, se Konspiration 58.
Kulspruta 58B (Ksp 58B)
Ksp58.jpg
Ksp 58 med tillbehör.
Typ Kulspruta
Ursprungsplats Belgien
Tjänstehistoria
I tjänst 1958 –
Använts av Sverige
Produktionshistoria
Designad 1958
Varianter Ksp 58 B, Ksp 58 C, Ksp 58 D, Ksp 58 DF, Ksp 58 Strv[1]
Specifikationer
Vikt 11,6 kg med benstöd[1]
Längd 1 275 mm[1]
Piplängd 545 mm[1]

Kaliber 7,62 × 51 mm NATO
(6,5 × 55 mm Ksp 58A)[1]
Mekanism Gaslås med ledat slutstycke[1]
Eldhastighet 600–850 skott/min[1]
Utgångshastighet 830 m/s[1]
Effektiv räckvidd 1 100 m
(Praktiskt skjutavstånd: 600 m enligt Sold Mtrl Ksp 58 B)[1]

Kulspruta 58 (Ksp 58) är ett helautomatiskt, luftkylt vapen med gasuttagsmekanism och knäledslåsning konstruerat av Fabrique Nationale i Belgien. Vapnet som är baserad på FN MAG antogs av den svenska försvarsmakten 1958. Kulsprutan benämns även medeltung kulspruta för att markera dess ställning mellan den lätta kulsprutan kulspruta 90 och den tunga kulsprutan Tung kulspruta 12,7. Kulspruta 58 ersatte den vattenkylda och avsevärt tyngre föregångaren kulspruta m/36 för alla rörliga arméförband från omkring 1960. Inom Kustartilleriet och vid arméns dåvarande fortifikationer, såsom till exempel Bodens fästning, behölls den äldre modellen. Samtidigt ville Försvaret ersätta kulsprutepistolerna och automatgevären och istället införa automatkarbiner för frontsoldater, som en del av invasionsförsvarets dåtida utveckling. Införandet av automatkarbiner dröjde dock några år på grund av såväl militära som politiska diskussioner gällande val av modell.

Användning av vapnet vid olika förband[redigera | redigera wikitext]

När vapnet introducerades var vapnet ett tremansvapen som betjänades av skytt laddare och servischef. Ofta ingick denna trio i en understödsgrupp eller understödspluton. I och med förändringarna inom främst armén från IB 66 till IB 77 kom servisen att ingå i skyttegrupperna och servischefen rationaliserades bort och vapnet kom att hanteras som ett tvåmansvapen. När Armén mekaniserades under 1990-talet blev även laddaren borttagen på vissa förband på grund av platsbrist i fordon. Som enmansvapen visade sig kulsprutans effektivitet nedgå då skytten endast kunde bära med sig en begränsad mängd ammunition i de konventionella ammunitionsförvaringarna. Detta var den främsta orsaken till att vapnet ersattes i skyttegrupperna med ksp 90. Nuförtiden är vapnet spritt inom hela försvarsmakten och den vanligaste användningen av Ksp 58 är som ett tillfälligt fastmonterat understödsvapen på fordon och fartyg.

Inom amfibiekåren förekommer det fortfarande på vissa förband att Ksp 58 hanteras som ett servisvapen som betjänas av 2 soldater, skytt och laddare. Även Hemvärnet använder i stor utsträckning detta förfarande. En fördel med att ha en laddare är att skytten har svårt att reglera elden på längre avstånd vilket gör att laddaren, eller någon annan i gruppen, är till stor hjälp i sådana situationer speciellt om denne utrustas med kikare.

Handhavande[redigera | redigera wikitext]

Ksp 58 matas med ammunition i metallband som vardera rymmer 50 patroner, men eftersom första länken måste lämnas tom rymmer ett band 49 patroner, två band 99 etc, banden kan sedan skarvas ihop med fler band. Banden förvaras antingen i en bandlåda eller i en kassett. Kassetten har formen av en tygpåse som monteras på sidan av inmatningen och rymmer cirka ett och ett halvt band. En bandlåda innehåller ungefär 250 skott. Till vapnet hör en extrapipa och bytet tar bara ett par sekunder. Enligt svenska säkerhetsinstruktioner skall pipan bytas efter 250 avfyrade skott för att låta den utbytta pipan svalna.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Ksp 58: Införd 1958 med i kaliber 6,5 × 55 mm

Ksp 58B: I början av 1970-talet modifierades vapnet och döptes då om till Ksp 58B. Samtidigt byttes piporna till nya i kaliber 7,62 × 51 mm.[2] Ksp 58 ersatte på sin tid den avsevärt tyngre Ksp m/42B i infanteriets skytteförband.

Ksp 58C: På Stridsfordon 90 modell C ersätter Ksp 58 den på A och B versionerna använda Ksp 39. Leveransen av Ksp 58C till Försvarsmakten påbörjades under hösten 2004.

Ksp 58 Strv: Är en variant utan gevärskolv och monterades företrädesvis som fast beväpning i stridsvagnar. Den utgick dock med Stridsvagn 103.

Ksp 58D: Namnet är förbehållet den renoverade och modifierade versionen av Ksp 58B i markversion. Under försöken med modifierade vapen kallas försöksversionen för Ksp 58DF där "F" står för försök.[2] Den innebär en rad förändringar jämfört med tidigare varianter. Några av nyheterna:[3]

  • Picatinnyskena för montering av sikte. Hälften av vapnen har justerbara skenor, resten fasta.
  • Rödpunktssikte från Aimpoint
  • Bärhandtaget halverat i längd för att få plats med fästskenan.
  • Fällbar kolv.
  • 100 mm kortare pipa med flamdämpare förkortad och förbättrad för att minska bländningen vid mörkerskjutning.
  • Urfräsningar längs pipgodset för att minska vikten och öka avkylningen.
  • Gasregulatorn har endast fyra lägen mot tidigare åtta. Sista läget är rödmålat och endast avsett för nödlägen.
  • Bandväskan rymmer 100 patroner istället för tidigare 50.
  • Nya ammunitions- och tillbehörslådor.

Själva kulsprutan väger lika mycket som tidigare, men systemet i sin helhet blir c:a tre kilo lättare.

Ksp 58E: Används i helikopter 10 och 15 (Hkp 10 och Hkp 15). Den monteras i en lavett i vänster eller höger dörröppning.

Tillbehör och reservdelar[redigera | redigera wikitext]

Vapnet förvaras vanligen i trälåda innehållande kulspruta, pipa 2, pipfodral, två bandlådor, två kassetter, vapenrem, läskstång samt reservdels- och vårdväskor (där verktygssats 1B tilldelas varje vapen och verktygssats 2 tilldelas vartannat vapen). Vidare förekommer ett snöstöd som dock inte alltid tilldelas. Vid övning med lös ammunition tilldelas även lösskjutningsanordning.

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

Två stycken Ksp 58B med lösskjutningsanordning, röda trälöspatroner och fastmonterad BT-utrustning.

Skarp[redigera | redigera wikitext]

7,62 × 51 mm Nato skarp patron

Spårljus (Sk ptr 10 slprj)[redigera | redigera wikitext]

Spårljuspatronen (Sk ptr 10 slprj) känns lätt igen på att dess projektil har en rödmålad spets. Patronen finns även med vit spets, men detta är en gammal märkning. Bytet från vit till röd spets kommer från behovet av att nyttja samma färgmarkeringssystem som används inom NATO. Projektilen har en lyssats av fosfor som antänds cirka 70 meter från pipan och lyser från 100 till 800 meter. Man kan följa dess bana då det blir som ett rött lysande streck efter den. Man kan med fördel banda spårljus med jämna mellanrum (exempelvis var femte skott) för att underlätta eldregleringen.

Lös (Lös ptr 10)[redigera | redigera wikitext]

Den lösa patronen används endast i fredstid under övning. Patronen har en träplugg som projektil och den pulvriseras inuti pipan vid skjutning. Vapnet förses med en lösskjutningsanordning som gör att träflisorna inte skjuts ut rakt fram och därmed skulle kunna skada personer.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Svensk, Henrik (23 mars 2009). ”Kulspruta 58 (B)”. Soldf.com. http://www.soldf.com/ksp58.html. Läst 30 maj 2009. 
  2. ^ [a b] Lindfors, Urban (2005). Petersson, Ulf. red. ”Truppförsök med renoverad och modifierad ksp 58B”. Insats & Försvar (Försvarsmakten) (2): sid. 27. 1652-3571. 
  3. ^ ”Göta Vapenhistoriska Sällskapet”. artiklar. http://www.gotavapen.se/gota/artiklar/utv_ksp58/ksp58/ksp58.htm. Läst 31 maj 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]