Millî Görüş

Från Wikipedia
Version från den 8 januari 2018 kl. 18.28 av Plumbum208 (Diskussion | Bidrag) (Språkvård)
Millî Görüş högkvarter i Köln.

Millî Görüş (även Islamische Gemeinschaft Milli Görüs, IGMG) är en politisk och religiös rörelse grundad av den turkiske politikern Necmettin Erbakan 1969.[1] Rörelsen har kallats för en av de ledande turkiska diasporaorganisationerna i Europa och har beskrivits som den största islamistiska organisationen med verksamhet i Europa. Termen Millî Görüş syftar även på organisationens religiösa vision, som betonar den andliga styrkan i islams tro och förklarar den muslimska världens tillbakagång som ett resultat av anpassningen till västvärldens värderingar såsom sekularism och ett olämpligt tillämpande av dess teknologi.

Necmetin Erbakan publicerade 1969 ett manifest som han gav namnet Millî Görüş. Det talade mest i allmänna termer om islamisk moral och religiös utbildning men ägnade stor uppmärksamhet åt frågor som industrialisering, utveckling och ekonomiskt oberoende. Vidare varnade han i manifestet för närmande till Europa i det han ansåg EU vara ett sionistiskt och katolskt projekt för assimilering och avislamisering av Turkiet och förespråkade istället ett närmare ekonomiskt samarbete mellan muslimska länder.

I valet 1996 fick han flest röster och blev Turkiets förste islamistiske premiärminister. Men efter ett år avsattes han genom en oblodig kupp och hans parti förbjöds för fjärde gången.[2] Turkietkännaren Esref Okumus skrev på DN – kultur den 26 april 2016 ”Erbakans fundamentalistiska lära vilar på tre ben: en orubblig tro på sharia, ett djupt förakt för den västerländska livsstilen och en närmast gränslös besatthet av antisemitiska dogmer”.

För den svenska publiken blev organisationen Millî Görüş först allmänt känd genom den Kaplanaffären[3] då den miljöpartistiske bostadsministern Mehmet Kaplan träffade representanter för organisationen Grå vargarna men också företrädare för Millî Görüş.

Referenser

  1. ^ Anne Sofie Roald: Islam, Historia, tro, nytolkning. Sidan 244
  2. ^ Nalin Pekgul i tidskriften Fokus 6-12 maj 2016
  3. ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22653839.ab