Morfem

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
 Språkets nivåer 

Ett morfem är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk. Ett morfem ingår i allmänhet i ett ord, och byggs i sin tur upp av fonem. Läran om ordens inre struktur, det vill säga morfemen, kallas morfologi.

Det finns olika typer av morfem:

  • Ett lexikalt morfem är ett eget ord: dag, snäll, tomte, den, att.
  • Ett rotmorfem är ett lexikalt morfem eller en stam: häll-, flick-.
  • Ett affix har ingen självständig betydelse, men modifierar rotmorfemets: o-, -het, -isk, -s- (binde-s). Dessa kallas även bundna morfem.
  • Böjningssuffix eller avledningssuffix är en undergrupp av affixen som är vanliga i svenskan för att markera plural, bestämd form, genitiv och tempus: -ar, -en, -s, -ade.
  • Fogmorfem sammanfogar ord: u i gatubarn, som bildas av rotmorfemen gat- och barn.

Morfem behöver inte vara uttalade eller noteras i skrift. Exempelvis motsvaras nollplural av ett tomt morfem. Inom lingvistiken skrivs dessa som Ø:

  • Ett hus, flera hus-Ø.

Morfotax[redigera | redigera wikitext]

Inom lingvistiken är morfotax det regelsystem som styr hur morfem används och vilka angränsande morfem de kan ha.

Se även[redigera | redigera wikitext]