Morfem

Ett morfem är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk. Ett morfem ingår i allmänhet i ett ord, och byggs i sin tur upp av fonem. Läran om ordens inre struktur, d.v.s morfemen, kallas morfologi.

Det finns olika typer av morfem:

• Ett lexikalt morfem är ett eget ord: dag, snäll, tomte, den, att.
• Ett rotmorfem är ett lexikalt morfem eller en stam: häll-, flick-.
• Ett affix har ingen självständig betydelse, men modifierar rotmorfemets: o-, -het, -isk, -s- (binde-s). Dessa kallas även bundna morfem.
• Böjningssuffix är en undergrupp av affixen som är vanliga i svenskan för att markera plural, bestämd form, genitiv och tempus: -ar, -en, -s, -ade.

Morfem behöver inte vara uttalade eller noteras i skrift. Exempelvis motsvaras nollplural av ett tomt morfem. Inom lingvistiken skrivs dessa som Ø.

Morfotax

Inom lingvistiken är morfotax det regelsystem som styr hur morfem används och vilka angränsande morfem de kan ha.

Se även

• Morf
• Allomorf
• Basmorfem