Mening (språk)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
 Språkets nivåer 

En mening är inom språkvetenskapen en språklig enhet som i de flesta språk kännetecknas av förekomsten av ett finit verb. En mening byggs upp av en eller flera satser.

Vad som krävs för att en sträng av ord skall kunna betraktas som en mening varierar från språk till språk, men i de allra flesta krävs att ett predikat finns med. Svenska och många andra språk kräver dessutom för de flesta satstyper även ett subjekt. Vad som kan vara predikat och subjekt är också språkberoende, men subjekt brukar typiskt bestå av en nominalfras medan predikat bildas av verbfraser. Det finns dock språk där vissa nominalfraser ensamma utgör predikat, medan språk som svenska kräver ett kopulaverb för detta.

I många språk markeras en mening grafiskt i skrift genom att avslutas med någon form av utskrivet skiljetecken. Meningar kan indelas dels efter sin uppbyggnad, dels efter sin funktion. I svenska kan man till exempel dela in meningar efter uppbyggnad i följande kategorier:

  • Enkla meningar som består av en enda huvudsats
  • Sammansatta meningar, som består av två eller flera huvudsatser
  • Komplexa meningar, som består av en huvudsats med åtminstone en bisats
  • Sammansatta komplexa meningar som består av flera huvudsatser varav åtminstone en innehåller en bisats

I många språk kan man dela in meningar efter funktion i följande typer:

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Sentence (linguistics)