Nicéphore Niépce
Joseph Nicéphore Niépce, även stavat Niepce, född 7 mars 1765 i Chalon-sur-Saône, död 5 juli 1833 i Saint-Loup-de-Varennes nära Chalon-sur-Saône, var den förste som lyckades framställa en varaktig fotografisk bild. Han var farbror till Abel Niepce de Saint-Victor.
Fotografisk teknik
Niépce började experimentera med att försöka framställa bilder i ljussalter redan i mitten på år 1793 eller 1794, åtminstone 1816 hade han lyckats framställa sådana bilder men ännu inte hittat någon metod att fixera dem. Den äldsta bild som finns bevarad är daterad 1826. Denna bild föreställer utsikten från ett fönster i hans verkstad i Saint-Loup-de-Varennes och kallades av honom för heliografi, dvs. solbild. Den exponerades i många timmar i fullt solljus. Det fotokänsliga materialet var en tennplåt belagd med bitumen (asfalt) som lösts upp i lavendelolja och blandats med fernissa. Han härdade blandningen med värme. När asfalten utsattes för solljus härdades den av solens infraröda strålar. De härdade partierna blev olösliga i petroleum. Bilden var fortfarande osynlig och måste "framkallas" genom att de icke härdade partierna sköljdes bort. Ett fotografi uppstod som dock var negativt. Genom att betrakta bilden i en viss vinkel och med de rätta ljusförhållandena kunde man dock se en positiv bild.
Niépce utvecklade metoden genom att använda en silverplåt. Denna kunde efter exponeringen behandlas med ångorna från kristallint jod. De ytor som var otillräckligt skyddade av fernissa och asfalt efter framkallningen, angreps av jod och svartnade när de kom i kontakt med luften, så som silver gör när det oxiderar. Med detta omvändningsförfarande ändrades bilden från att ha varit negativ till att bli positiv.
Kameran som Niépce använde var en enkel konstruktion med lins, egentligen en Camera obscura med bälg som kunde förlängas för att få rätt brännvidd. Niépce samarbetade från 1829 med Louis Jacques Mandé Daguerre (1789–1851) för att utveckla kameran och den fotokemiska processen.