Camera obscura

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För diktsamlingen, se Camera obscura (bok)
För popbandet Camera Obscura, se Camera Obscura (musikgrupp).
Camera oscura, från Diderots encyclopedia 1772.

Camera obscura (latin, ’mörkt rum’) är ett ljustätt rum med ett litet hål i väggen som fungerar som ett ljusobjektiv. Om det i ett mörkt rum faller in ljus genom ett litet hål i väggen kan det på motsatta sidan av rummet uppstå en svag, uppochnedvänd bild av det som finns utanför hålet. Camera obscura som princip är en föregångare till de tidiga kamerorna.

Principen beskrevs år 1036 av den arabiske matematikern Ibn Al-Haitham i hans verk Boken om optik (arabiska: Kitāb al-Manāẓir, كتاب المناظر ; latin: Opticae Thesaurus: Alhazeni Arabis).

Aristoteles skrev redan 300 år före Kristus i sitt verk Problemata att solstrålar som passerar en liten fyrkantig öppning ger upphov till en rund bild av solen oberoende av hålets form. Redan vid 1000-talets början användes tekniken för astronomiska ändamål. Tekniken användes från 1500-talet som hjälpmedel för konstnärer för att göra skisser, under 1600- och 1700-talet med hjälp av lins, till exempel av målarna Canaletto och Jan Vermeer. Jämför med centralperspektiv.

Se även[redigera | redigera wikitext]