Nils Östlund

Från Wikipedia
Nils Östlund
Information
Född29 december 1915
Gävle församling i Gävleborgs län, Sverige
Död26 mars 2009 (93 år)
Västerleds församling, Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1939–1976
GradÖverste av första graden
BefälNorrbottens pansarbataljon,
Göta livgarde,
Stockholms försvarsområde,
Livgardets dragoner

Nils Olof Axel Östlund, född 29 december 1915 i Gävle församling i Gävleborgs län,[1] död 26 mars 2009 i Västerleds församling, Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Östlund avlade officersexamen vid Krigsskolan 1939 och utnämndes samma år till fänrik i pansartrupperna,[3] där han befordrades till löjtnant 1942.[4] Han befordrades 1946 till kapten och tjänstgjorde vid Skånska pansarregementet 1946–1951. Därefter var han placerad vid Försvarsstaben 1951–1954, staben i VI. militärområdet 1954–1956 och Skaraborgs regemente 1956–1957. Han befordrades 1957 till major och tjänstgjorde vid Norrbottens pansarbataljon 1957–1959. Åren 1959–1962 tjänstgjorde han i Pansarinspektionen vid Arméstaben, befordrad till överstelöjtnant 1960. Han var chef för Norrbottens pansarbataljon 1962–1966. År 1966 befordrades han till överste och var sekundchef vid Göta livgarde 1966–1973 samt befälhavare för Stockholms försvarsområde och kommendant över Stockholms garnison 1973–1976. Han befordrades 1975 till överste av första graden och var chef för Livgardets dragoner 1975–1976.[3]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, version 6.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2014).
  3. ^ [a b] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 243. ISBN 91-87184-74-5 .
  4. ^ Sveriges statskalender för året 1945. Uppsala. 1945. sid. 340 .
  5. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 152 .
  6. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 43, digital avbildning.
  7. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 33, digital avbildning.