Ninjutsu
Ninjutsu (忍術, jap. "tekniker för att dölja") var, historiskt sett, en beteckning för vissa militära metoder i det medeltida Japan som framförallt, men inte enbart, handlade om att inhämta och hantera information. Här ingick strategi, spionage och rekognosering, men också överfall och bakhåll. Termerna ninjutsu och ninja (忍者, jap. "dold person") användes för första gången i text under Edo-perioden, i Buyô Benryaku skriven 1684 av Kinoshita Gishun.[1] I tidigare (och även senare) texter användes termerna shinobijutsu (忍び術) och shinobi no mono (忍の者). En alternativ tolkning av ninjutsu är "tekniker för att uthärda" men detta är sekundärt eftersom översättningen snarare blir "tekniker för att dölja [sitt lidande]".
Metoder för denna form av strid utvecklades främst i Iga- (idag beläget i Mie-provinsen) och Kôga-regionen (idag Shiga provinsen) men förekom även på andra håll i Japan. P.g.a olika omständigheter, bl a det bergiga och otillgängliga landskapet i Iga och Koga-regionenerna, kom inte någon stor, inflytelserik klan att dominera området förrän enandet av Japan påbörjades. I dessa områden bodde främst ett flertal mindre familjer som växte sig starka genom att utveckla metoder för strid där numerären inte var det mest avgörande. För sin egen överlevnad tvingades familjerna ofta förhandla fram allianser med andra familjer eller utomstående styrkor.[2].
Ninjutsuns historiska utveckling kan sammanfattas på följande vis: - dess frön började sås under 600-talet, det första embryot tog form under Heian-perioden (794-1185), utvecklades under Kamakura-perioden (1185-1333), användes mer och mer under Muromachi-perioden (1378-1489), hade sin absoluta storhetstid under Sengoku-perioden (1400-1603) och användes för att bakom kulisserna upprätthålla makten under Edoperioden (1603-1867).[3][4]
Ninjutsu lärdes ut inom olika ryûha (流派, jap. "skola", enkelt översatt), och enligt vissa källor har det funnits över 70 st som var specialiserade för just ninjutsu, bl.a. Hakuun Ryû (白雲流), Kishû Ryû (紀州流), Togakure Ryû (戸隠流), och de mest kända Kôga Ryû (甲賀流) och Iga Ryû (伊賀流).[5] Liksom andra japanska stridskonstskolor leddes de av en sôke (宗家, jap. "familjeöverhuvud") och fördes vidare från generation till generation via Isshi Sôden (一子相伝, jap. "direkt överföring", enkelt översatt) till nästkommande sôke/arvtagare.
Ninjutsu lärdes ut tillsammans med andra stridskonster bl.a. olika vapen (som pilbåge, spjut, svärd, stav), obeväpnad strid, strid till häst, strid i vatten, etc.[6] Även religiösa/spirituella bitar var viktiga och praktiserades [7][8] Ninjutsu handlade om vissa strategiska tillvägagångssätt, exempelvis hur man tog sig obemärkt in i hus och slott för att sedan skapa tumult och försvaga fiendens högkvarter inför ett större anfall, och kommunikationstekniker som att förmedla budskap på slagfältet via sång (風歌倒語) [9]
Ninjutsu i modern tid
Ett fåtal moderna budo-organisationer som exempelvis Bujinkan anser sig vara arvtagare till stridsskolor grundade och utövade av "ninja". Inom Bujinkan tränar man former från ovan nämnda Togakure Ryû, Gyokko Ryû (玉虎流) och Kotô Ryû (虎倒流). Dessa lärs i viss mån ut av dessa skolors nuvarande sôke Masaaki Hatsumi (jap. Hatsumi Masaaki 初見良昭), som även är sôke för ett flertal andra skolor. Hatsumi lärde sig dessa skolor via ovan nämnda isshi sôden av förre sôke Toshitsugu Takamatsu (jap. Takamatsu Toshitsugu 高松寿嗣) som i sin tur lärt sig på samma vis av bl.a. Toda Shinryûken Masamitsu (戸田真竜軒正光).
Även organisationerna Jinenkan, som leds av Manaka Unsui, och Genbukan under ledning av Tanemura Shôtô, lär ut dessa skolor i olika utsträckning. Väldigt lite rör dock ninjutsu utan träningen består snarare av jujutsu och traditionell vapenträning.
Vissa koryu, dvs stridskonstskolor skapade före 1868, har kvar element av traditionell ninjutsu i sitt curriculum - som exempelvis skolan Tenshin Shōden Katori Shintō-ryū (天真正伝香取神道流?), även om detta inte är något man lär ut till vem som helst.[10] Även japanska kendoförbundets iaido har element av ninjutsu i vissa kata - exempelivs i formen "shinobu" där man övar ett överfall bakifrån dold under ett hus.
Historiska referenser
Ninjutsu- och ninjutsuliknande aktiviteter finns omnämnda i ett flertal historiska källor. Dock är informationen ofta ganska sparsam, vilket kan förstås mot bakgrund av den typ av uppdrag som utfördes. Bortsett från olika historiska annaler (ex.vis Iranki) och skildringar av ex.vis slag finns ett antal texter skrivna av utövare av ninjutsu eller personer med god känning om dessa. 3 verk brukar omnämnas som särskilt viktiga:
- Bansenshukai. Ett stort samlingsverk i 10 volymer skrivet 1676 av Fujibayashi Yasutake från i Iga. Bansenshukai består, enligt författaren själv, av information tagen från mer än 20 olika stilar från Iga och Koga. Verket finns inte översatt från japanska annat än i delar.[11]
- Shoninki. Ett verk i 3 volymer skriven 1682 av Natori Masazumi. Verket beskriver Kishû Ryû Ninjutsu.[12]
- Ninpiden. Ett verk i 4 volymer skrivet 1653 av Hattori Hanzô Yasukiyo, en släkting till den kända krigaren Hattori Hanzô från Iga.[11]
Referenser
- ^ Sasama Yoshihiko, Buke Senjin Sahô Shûsei, Ed. Kôdansha, Tôkyô, 1970, p.84-85.
- ^ http://archive.is/20120525083830/shinseidojo.wordpress.com/2009/05/07/a-brief-history-of-ninjutsu-by-dr-kacem-zoughari/
- ^ Zoughari, Kacem: Ninpô : Ninjutsu, L'Ombre de la Lumière, 2003, ISBN 2-84445-464-X
- ^ Turnbull, Stephen: Ninja AD 1460-1650, 2003, ISBN 1-84176-525-2
- ^ 初見良昭: 戦国忍法図鑑, 1978, ASIN: B000J8QDFY
- ^ Turnbull, Stephen: The Samurai Swordsman, Master of War, 2008, ISBN 978-4-8053-0956-8
- ^ Turnbull, Stephen: The Samurai and the sacred, 2006, ISBN 978-1-84603-215-8
- ^ Hatsumi, Masaaki: The Way of the Ninja, Secret Techniques, 2004, ISBN 4-7700-2805-9
- ^ 小山竜太郎: 真説・日本忍者列伝, 1964, ASIN: B000JAEO08
- ^ Otake, R (2009). Katori Shinto-ryu: Warrior Tradition. Koryu Books. ISBN 1890536210
- ^ [a b] http://www.ninpo.org/historicalrecords/histrec.html
- ^ Schedler, Claude: "Comprehensive Shoninki: Historische Geheimschrift der Ninja", ISBN 3-8334-0414-0