Ockasionalism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ockasionalism (av latinets occasio 'gynnsamt tillfälle', 'möjlighet', av occido 'falla ned', 'gå ned') är en filosofisk teori som syftar till att lösa kropp-själ-problemet som formulerades av René Descartes.

Ockasionalismen hävdar att det inte finns någon direkt påverkan mellan själ och kropp. Istället är det så att rörelser i själen ger Gud "tillfälle" (occasio) att påbörja rörelser i kroppen och tvärtom.

Teorin, som har stora likheter med tankar hos Mohammad Ghazali infördes i av de franska cartesianerna Géraud de Cordemoy och Louis de La Forge, men fick sin typiska utformning genom Arnold Geulincx. Medan teorin hos Geulincx främst användes just för att lösa kropp-själ-problemet fick ockasionalismen hos Nicolas Malebranche en vidare tillämpning i det han menade att i själva verket var gud som låg bakom en rad orsak-verkan-förhållanden i tillvaron och därmed trotsade alla försök till naturvetenskapliga förklaringar.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 575 

Se även[redigera | redigera wikitext]