Olle Åberg
| Olle Åberg | ||
 Olle Åberg. | ||
| Friidrott, herrar | ||
| Svenska mästerskap | ||
|---|---|---|
| Silver | 1949 | 800 meter |
| Silver | 1953 | 800 meter |
| Brons | 1955 | 800 meter |
| Guld | 1951 | 1 500 meter |
| Silver | 1954 | 1 500 meter |
| Brons | 1956 | 1 500 meter |
| Guld | 1949 | Terränglöpning 4 km lagtävling |
Olof "Olle" Viktor Åberg, född 24 januari 1925 i Hofors, död 19 december 2013 i Gävle, var en svensk medeldistanslöpare.[1] Han tävlade fram till 1944 för Hofors AIF och därefter för Gefle IF. Han blev stor grabb nummer 151 år 1951.
Meriter[redigera | redigera wikitext]
Olle Åberg deltog i Sommar-OS 1952 i Helsingfors, där han blev 7:a på 1500 meter med tiden 3.47,20. Han deltog i 16 landskamper mellan 1947 och 1956. Han hade flera andra höga placeringar i världsbästa 1947–1953. Han vann Dicksonpokalen 1949 och 1951.
Olle Åberg satte världsrekord på 1000 meter med 2.21,3m på Østerbro Stadion i Köpenhamn 10 augusti 1952. Tillsammans med Gefle IF:s övriga brandmän (Ingvar Bengtsson, Gösta Bergkvist och Henry Eriksson) satte han fyra världsrekord på 4 x 1500 meter och 4 x 1 engelsk mil 1947–1949. SM-guld på 1500 m 1951. Totalt tre individuella SM-silver och två brons på 800 m och 1500 m 1949–1956. Sex SM-guld på 4 x 1500 meter och i Lag terräng 1947–1955, samt ett silver och ett brons.
Personliga rekord[redigera | redigera wikitext]
- 800 meter: 1.49,3
- 1000 meter: 2.21,3
- 1500 meter: 3.45,4
- 1 engelsk mil: 4.04,2
Olle Åberg är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Gävle.[2]
| Företrädare: 2.21,4 Rune Gustafsson, Sverige (1946–1952), Marcel Hansenne, Frankrike (1948–1952) |
Världsrekordhållare på 1000 meter 2.21,3 Olle Åberg, Sverige (1952) |
Efterträdare: 2.21,2 Stanislaw Jungwirth, Tjeckoslovakien (1952–1953) |
| Företrädare: Lennart Strand (1949–1950) |
Svensk mästare på 1500 meter Olle Åberg (1951) |
Efterträdare: Ingvar Ericsson (1952) |
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Focus Presenterar Sporten 2. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB. 1967
- Friidrottens först och störst. Helsingborg: Stig Gustafson/Forum. 1975
- Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006
- Stora grabbar
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140307002849/http://www.sok.se/5.aad0b10833d63e5c800035535.html. Läst 6 mars 2014.
- ^ SvenskaGravar