Olof Hedling
Olof Fredrik Hedling, född 17 juli 1962, död 3 maj 2020 i Lund,[1] var en svensk filmvetare. Han var bror till Erik Hedling.[2]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Olof Hedling var son till barnläkaren Lars Hedling. Uppvuxen i Växjö flyttade han i början av 1980-talet till Lund för att studera. Han disputerade 2001 vid Lunds universitet på en avhandling om den brittiske filmkritikern Robin Wood men kom senare att fokusera på samtida film- och tv-produktion och film- och mediepolitik i Europa och Skandinavien.[3] Hedling, som var docent och universitetslektor vid Lunds universitet, undervisade i filmvetenskap. Med en bakgrund i nationalekonomi anlade han ofta ett ekonomiskt perspektiv på frågor om regional, nationell och transnationell (europeisk) filmpolitik. Detta innebar att han deltog i framväxten av vad som ibland kallas production studies, en del av film- och mediaforskningen som fokuserar på hur produktionsvillkor påverkar det audiovisuella utbudet. Mellan 2008 och 2015 drev han och undervisade på masterprogrammet Film and media production vid Lunds universitet.[4]
Vårterminen 2014 tillbringade Hedling som gästprofessor vid University of Illinois i Urbana-Champaign på ett Fulbrights Hildeman-stipendium. Från 2017 var han representant i Svenska filminstitutets råd för spridning och visning. Han satt i den rådgivande kommittén för bokförlaget Routledges serie Remapping World Cinema och var en av koordinatorerna för Media Industries Network Europe.[5] Hedling är begravd på Norra kyrkogården i Lund.[6]
Publikationer[redigera | redigera wikitext]
Hedlings forskning finns publicerad i ett antal internationella antologier och tidskrifter, bland annat Companion to Nordic Cinema (2016), European Film and Television Co-production (2019) och The Routledge Companion to World Cinema (2017).[7] Under åren runt millennieskiftet var han också en flitig kultursidesskribent i Smålandsposten.
Hans sista publikation bygger på affärskorrespondens mellan Ingmar Bergman och Svensk filmindustri[8] och finns i antologin Ingmar Bergman: An Enduring Legacy (Lund University Press, 2021).[9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ https://www.familjesidan.se/cases/b19188f1-1075-4923-984a-de2a5e31110b/funeral-notices
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 september 2021. https://web.archive.org/web/20210916093421/http://www.lum.lu.se/wp-content/uploads/2013/11/lum_2007_07.pdf. Läst 16 september 2021.
- ^ ”Minnesord om Olof Hedling”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2020-05-14/minnesord-om-olof-hedlingmFrCb. Läst 16 september 2021.
- ^ ”Olof Hedling”. Vetenskapssocietetens årsbok 2020. 2020. sid. 171-173
- ^ ”Olof Hedling”. Vetenskapssocietetens årsbok 2020. 2020. sid. 171-173
- ^ SvenskaGravar
- ^ ”Olof Hedling | Lund University - Academia.edu”. lu.academia.edu. https://lu.academia.edu/OlofHedling. Läst 16 september 2021.
- ^ ”Till minne: Olof Hedling”. DN.SE. 9 juni 2020. https://www.dn.se/familj/till-minne-olof-hedling/. Läst 16 september 2021.
- ^ ”Manchester University Press - Ingmar Bergman” (på amerikansk engelska). Manchester University Press. https://manchesteruniversitypress.co.uk/9789198557701. Läst 16 september 2021.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Andersson, Lars Gustaf och Ann-Kristin Wallengren: Minnesord om Olof Hedling, Sydsvenskan den 8 juni 2020
- Forslid, Torbjörn och Daniel Sandström: Minnesord om Olof Hedling, Sydsvenskan den 16 maj 2020
- Johansson, Håkan, Johan Nyström och Mattias Widerström: Man hade aldrig tråkigt i Olles sällskap, Smålandsposten den 18 maj 2020
- Widehed, Maria: ”Forskaren: Mycket större än så har jag svårt att se att svensk film kan bli”, Sydsvenskan den 29 september 2017.