Oralism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Oralism är ett pedagogiskt grepp för döva elever, där tal och läpptydning är det centrala, inte tecknandet. Pedagogiken började användas i USA under 1860-talet. En konferens i Milano år 1880 beslöt att pedagogiken skulle användas i Europa, och döva som använde teckenspråk kunde straffas i skolan. Idag ses oralism som omodernt i de flesta länder, då teckenspråk i dagens samhällen oftast ses som fullvärdiga förstaspråk.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Hänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sida om oralismen hos Språk i fokus