Orsini

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vapensköld för huset Orsini.

Orsini är en italiensk adelsätt, vars glansperiod inföll under medeltiden och renässansen.

Orsini utkämpade i Rom långa maktstrider med sin främsta rival, familjen Colonna. De båda familjerna uppförde försvarstorn och borgar från vilka man bekrigade varandra, i synnerhet under större delen av 1300-talet, då det i Rom rådde politisk oreda eftersom påvestolen var förlagd till franska Avignon.

Tre påvar kom från släkten Orsini: Celestinus III (1191-1198), Nicolaus III (1277-1280) och Benedictus XIII (1724-1730), och därtill Leo X:s mor, Clarice Orsini.

Matte Rosso Orsini blev 1241 senator över Rom och styrde staden enväldigt vid Gregorius IX:s sida, i kamp mot Colonna och Fredrik II. Napoleone Orsini (död 1342) uppnådde stort inflytande som ledare för det franska partiet vid kurian, och bidrog till franske påven Clemens V:s val 1305.[1]

Familjen skaffade sig vidsträckta besittningar i Kyrkostaten, Toscana och Neapel. Efterhand uppstod flera grenar av släkten, bland dem Pitigliano och Tagliacozzo. Den hertigliga linjen Orsino av Gravina utgick från Francesco Orsini, som 1435 blev prefekt över Rom.[2]

Andra grevar var Orsini av Braccioano där Virginio Orsini av Bracciano, Paolo Giordano Orsini, Anna Maria Orsini och hennes man Flavio Orsini hör till de mer kända namnen.[3]

Under den italienska senrenässansen utmärkte sig den omskrivne Vicino Orsini, greve av Bomarzo, framför allt för sitt anläggande av den manieristiskt präglade slottsträdgården Sacro Bosco.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 919-20 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 920 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 920