Gregorius IX

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gregorius IX
Gregory IX bas-relief in the U.S. House of Representatives chamber.jpg
Påve 19 mars 122722 augusti 1241
Namn Ugolino di Conti
Född cirka 1155
Död 22 augusti 1241
Företrädare Honorius III
Efterträdare Celestinus IV

Gregorius IX, född Ugolino di Conti cirka 1155 i Anagni, död 22 augusti 1241, var påve 19 mars 122722 augusti 1241.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Påve Gregorius IX föddes som greve Ugolino di Conti, och började sin bana under sin onkel Innocentius III. Han blev 1198 kardinaldiakon av Sant'Eustachio, 1206 kardinalbiskop av Ostia och Velletri, var legat i mellersta Italien och Tyskland (1207, 1209) och 1221 korstågspredikant i Italien. Hans namn är även förbundet med franciskanernas äldsta historia.

19 mars 1227 valdes han till påve. Den påvliga kurians yttre historia under Gregorius fylles av hans bittra kamp med kejsar Fredrik II. Inom den inre kyrkliga förvaltningen uppmuntrande Gregorius tiggarordnarna, och organisatoriskt tog han kampen mot kätterierna genom inrättandet av särskilda inkvisitionstribunal.

Stor betydelse har Gregorius pontifikat haft för den kanoniska rättens utveckling. Genom Raimund av Peñafort lät han utarbeta en dekretalsamling som han med annullering av äldre samlingar och förbud mot nya (bullan Rex pacificus 5 september 1234) översände till universiteten i Paris och Bologna som kyrklig lagbok. Utan gensagor mottogs den också som sådan av universiteten. Detta innebar en avgörande seger för den mest vittgående teorin om påvens lagstiftningsrätt.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Honorius III
Påve
1227–1241
Efterträdare:
Celestinus IV