Otto Beronius

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Otto Beronius
Född11 september 1820[1]
Films församling[1][2][3], Sverige
Död2 februari 1895[1] (74 år)
Strängnäs stadsförsamling[1], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningKontorsarbetare, sångare
FöräldrarJonas Beronius[1][4]
SläktingarVictor Beronius (syskon)[4]
Redigera Wikidata

Jonas Otto Beronius, född 11 september 1820 i Films socken, Uppsala län, död 2 februari 1895 i Strängnäs stadsförsamling, Strängnäs, Södermanlands län[5] , var en svensk ämbetsman och sångare (bas).

Biografi

Beronius blev student vid Uppsala universitet 1838, filosofie magister 1848, och avlade kameralexamen 1850. Därefter var han ämbetsman i statlig tjänst och senare i olika försäkringsbolag. Beronius var bror till riksdagsmannen Victor Beronius.

"Glunten"

Otto Beronius är känd som en av De tre och en av Juvenalerna i kotteriet kring Gunnar Wennerberg i 1840-talets Uppsala. Hans smeknamn bland Juvenalerna, Glunten (dialektalt uppländskt ord för "pojken"), har gett namnet till de berömda duetterna Gluntarne. Beronius hade enligt Gunnar Wennerberg en vacker och mycket djup bas, "för hvilken naturen tycktes hafva glömt att sätta någon gräns nedåt".[6]

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d e] Jonas Otto Beronius, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Beronius, Johan Otto, f. 1820 i Film Uppsala län, Hyresgäst, Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 14 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Beronius, Jonas Otto, f. 1820 i Film Uppsala län, f.d. Kassör, Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1890, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 14 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Beronius, släkt, läst: 14 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sveriges dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  6. ^ Gunnar Wennerberg. "Inledning till Gluntarne", förord till andra upplagan av Gluntarne (1882). sid. 25. http://www.gluntarna.se/gw_inledning.pdf 

Vidare läsning

Externa länkar