Uppsala universitetsbibliotek

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carolina Rediviva är universitetsbibliotekets huvudbyggnad.

Uppsala universitetsbibliotek är ett offentligt forskningsbibliotek. De främsta målgrupperna är Uppsala universitets forskare,lärare och studenter. Uppsala universitetsbibliotek består av 11 olika ämnesbibliotek, där det största och mest kända finns i den 1841 färdigställda huvudbyggnaden Carolina Rediviva. Universitetsbiblioteket ger tillgång till digitalt, tryckt och handskrivet material, till exempel böcker, handskrifter, tidskrifter, kartor och bilder. På universitetsbiblioteket finns även Enheten för digital publicering som leder utvecklingen av DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet) i samarbete med över 30 andra universitet och högskolor i Norden.[1]

Biblioteket är ett av sju i Sverige med rätt att av tryckerier i landet få så kallade pliktexemplar. Sedan 1979 är Uppsala universitetsbibliotek dock inte skyldigt att behålla samtliga pliktexemplar.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bild från översta galleriet i läsesal A på Carolina Rediviva.
Läsesal C i den av Peter Celsing ritade tillbyggnaden av Carolina Rediviva.

Bibliotekets formella grundläggning skedde genom Gustaf II Adolfs resolution om Uppsala universitet 1620, där biblioteket nämns officiellt för första gången, får ett årligt anslag och berikas med en donation av den samling av böcker som Kungl. Majt. dittills hade förvarat på Gråmunkeholmen i Stockholm. Den kungliga resolutionen utfärdades den 13 april 1620 och upprepades med smärre ändringar den 7 juli 1621. Ett hus vid Oxtorget (nuvarande St. Eriks torg) införskaffades och började sättas i ordning för att ta emot bibliotekets böcker. Huset var dock i behov av omfattande renoveringar. De första leveranserna av böcker till biblioteket (från Gråmunkeholmen) skedde förmodligen inte förrän hösten 1621 (inget kan dock sägas säkert om detta). Böckerna förvarades under den första tiden i Domkyrkans kor och i strandbodar nere vid Fyrisån, huset vid Oxtorget togs inte i bruk förrän 1627. Inledningsvis roterade ansvaret för biblioteket bland universitets professorer. Detta var en impopulär syssla eftersom den var både tidsödande och utan lönepåslag. Först den 2 maj 1638 utsågs adjunkten Laurentius Tolfstadius till den förste innehavaren av bibliotekarietjänsten.

Bibliotekets tillväxt tvingade en flyttning 1691 till Gustavianum, där Karl XI på egen bekostnad lät inreda översta våningen till bibliotek. Gustavianum var lyckligtvis en av de byggnader som klarade sig oskadda genom stadsbranden 1702, som annars förstörde stora delar av såväl domkyrkan som slottet och ödelade betydande delar av träbebyggelsen i staden. Där förblev biblioteket till 1841, då Carolina Rediviva, den nya biblioteksbyggnaden, stod klar. Carolina Rediviva har fram till nyligen behållit sin funktion som centralbibliotek, och även om just denna benämning nu har tagits ur bruk innehåller byggnaden ännu de för biblioteksorganisationen gemensamma funktionerna, liksom handskriftsavdelningen och de andra "kulturarvsenheterna".

Parallellt med Carolina Redivivas tillkomst och uppbyggnad som central enhet under tiden sedan 1841 har även de enskilda seminarierna, sedermera institutionerna, byggt upp egna bibliotek i egna lokaler. Idag är bibliotekets samlingar fördelade på ett stort antal biblioteksenheter, samtidigt som viss centralisering skett av småbibliotek. Institutionsbiblioteken inom de historisk-filosofiska, språkvetenskapliga och teologiska fakulteterna har under 2004 förts samman i det nya Karin Boye-biblioteket i Kemiska institutionens tidigare byggnad invid Uppsala gamla kyrkogård, i det nya "campus" för humaniora och teologi som där har skapats.

Rariteter[redigera | redigera wikitext]

Codex Argentus - Silverbibeln
Carta Marina 1539

Silverbibeln, Codex Argenteus, biskop Wulfilas gotiska översättning av Nya Testamentet, i en handskrift troligen tillkommen vid kung Teoderiks hov i Ravenna500-talet. [1]

Carta marina, Olaus Magnus karta över Norden, tryckt i Venedig 1539. [2]

Copernicana. Huvuddelen av de bevarade böckerna ur astronomen Nicolaus Copernicus bibliotek finns i Uppsala. [3]

Bibliotheca Walleriana. Sammanbragd av Dr Erik Waller (1875-1955). Ett av världens största medicinhistoriska bibliotek, omfattande ca 22 000 volymer och en autografsamling omfattande ca 20 000 nummer från medeltiden till 1900-talet. [4]

Bodonisamlingen, den största samling tryck av Giambattista Bodoni (1740-1813) utanför Parma. Till stor del donerad av fil. dr Erik Kempe 1959 och senare utökad med medel han vid samma tillfälle skänkte biblioteket. [5]

Dübensamlingen, en av Nordeuropas viktigaste musiksamlingar, omfattande kungliga hovkapellets repertoar från drottning Kristinas till Karl XII:s dagar, med en rad unika kompositioner, bl.a. av Bachs lärare Dietrich Buxtehude. [6]

Chefer[redigera | redigera wikitext]

Listan över bibliotekets chefer genom åren har kompilerats från Claes Annerstedts "Förteckning å Upsala universitetsbiblioteks ledare jämte korta upplysningar rörande deras verksamhet" (1921).[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ DiVA
  2. ^ Annerstedt, Claes (1921). Förteckning å Upsala universitetsbiblioteks ledare jämte korta upplysningar rörande deras verksamhet.. Uppsala universitets årsskrift. Uppsala. Sid. 1–39. Libris 2541052 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]