Uppsala universitetsbibliotek
Uppsala universitetsbibliotek är ett offentligt forskningsbibliotek. De främsta målgrupperna är Uppsala universitets forskare,lärare och studenter. Uppsala universitetsbibliotek består av 10 olika ämnesbibliotek, där det största och mest kända finns i den 1841 färdigställda huvudbyggnaden Carolina Rediviva. Universitetsbiblioteket ger tillgång till digitalt, tryckt och handskrivet material, till exempel böcker, handskrifter, tidskrifter, kartor och bilder. På universitetsbiblioteket finns även Enheten för digital publicering som leder utvecklingen av DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet) i samarbete med över 30 andra universitet och högskolor i Norden.
Biblioteket är ett av sju i Sverige med rätt att av tryckerier i landet få så kallade pliktexemplar. Sedan 1979 är Uppsala universitetsbibliotek dock inte skyldigt att behålla samtliga pliktexemplar.
Innehåll |
[redigera] Historia
Det är inte känt var biblioteket var inrymt under universitetets tidigaste historia (under medeltiden var dock universitetets verksamhet förlagd till den så kallade Studentholmen, ungefär där akademikvarnen – nu Upplandsmuseet – finns idag). Erik XIV överlämnade 1566 "till lectorium eller collegiihuus" det söder om domkyrkan belägna medeltida domkapitelshuset, vilket efter Gustavianums uppförande kallades Collegium vetus eller Gamla akademien, sedermera, enligt konsistoriebeslut 1704, Academia Carolina efter kungarna Karl IX, Karl XI och Karl XII. Universitetets bibliotek, liksom dess övriga verksamhet, var ursprungligen inrymt häri. Det förstördes i branden 1702, renoverades senare men förföll och revs slutligen på 1770-talet. Dessförinnan hade man haft planer på att lokalisera universitetsbiblioteket där. Av dessa skäl fick det ge namn åt den på 1800-talet uppförda biblioteksbyggnaden, Carolina Rediviva "Den återuppståndna Academia Carolina".
Bibliotekets tillväxt tvingade en flyttning 1691 till Gustavianum, där Karl XI på egen bekostnad lät inreda översta våningen till bibliotek. Gustavianum var lyckligtvis en av de byggnader som klarade sig oskadda genom stadsbranden 1702, som annars förstörde stora delar av såväl domkyrkan som slottet och ödelade betydande delar av träbebyggelsen i staden. Där förblev biblioteket till 1841, då Carolina Rediviva, den nya biblioteksbyggnaden, stod klar. Carolina Rediviva har fram till nyligen behållit sin funktion som centralbibliotek, och även om just denna benämning nu har tagits ur bruk innehåller byggnaden ännu de för biblioteksorganisationen gemensamma funktionerna, liksom handskriftsavdelningen och de andra "kulturarvsenheterna" (se vidare nedan under organisation).
Parallellt med Carolina Redivivas tillkomst och uppbyggnad som central enhet under tiden sedan 1841 har även de enskilda seminarierna, sedermera institutionerna, byggt upp egna bibliotek i egna lokaler. Idag är bibliotekets samlingar fördelade på ett stort antal biblioteksenheter, samtidigt som viss centralisering skett av småbibliotek. Institutionsbiblioteken inom de historisk-filosofiska, språkvetenskapliga och teologiska fakulteterna har under 2004 förts samman i det nya Karin Boye-biblioteket i Kemiska institutionens tidigare byggnad invid Uppsala gamla kyrkogård, i det nya "campus" för humaniora och teologi som där har skapats.
[redigera] Betydande handskrifter och samlingar
Silverbibeln, Codex Argenteus, biskop Wulfilas gotiska översättning av Nya Testamentet, i en handskrift troligen tillkommen vid kung Teoderiks hov i Ravenna på 500-talet. [1]
Carta marina, Olaus Magnus karta över Norden, tryckt i Venedig 1539. [2]
Copernicana. Huvuddelen av de bevarade böckerna ur astronomen Nicolaus Copernicus bibliotek finns i Uppsala. [3]
Bibliotheca Walleriana. Sammanbragd av Dr Erik Waller (1875-1955). Ett av världens största medicinhistoriska bibliotek, omfattande ca 22 000 volymer och en autografsamling omfattande ca 20 000 nummer från medeltiden till 1900-talet. [4]
Bodonisamlingen, den största samling tryck av Giambattista Bodoni (1740-1813) utanför Parma. Till stor del donerad av fil. dr Erik Kempe 1959 och senare utökad med medel han vid samma tillfälle skänkte biblioteket. [5]
Dübensamlingen, en av Nordeuropas viktigaste musiksamlingar, omfattande kungliga hovkapellets repertoar från drottning Kristinas till Karl XII:s dagar, med en rad unika kompositioner, bl.a. av Bachs lärare Dietrich Buxtehude. [6]
