Parlamentsvalet i Storbritannien 2017

Parlamentsvalet i Storbritannien 2017
Alla 650 mandat i Brittiska underhuset; 326 mandat behövs för egen majoritet
Valdeltagande	68,8 % (▲2,5%)
	Färgerna anger det vinnande partiet i respektive valkrets
Premiärminister före valet; Theresa May; Konservativa	Premiärminister efter valet ; Theresa May; Konservativa

Parlamentsvalet i Storbritannien 2017 hölls torsdagen 8 juni 2017 för att utse 650 platser i det brittiska underhuset. Valet skedde i form av majoritetsval i enmansvalkretsar.^[2] Det konservativa partiet tappade sin majoritet i parlamentet, men kunde sitta kvar som en minoritetsregering med stöd av nordirländska DUP.

Inför valet[redigera | redigera wikitext]

Inför valet visade opinionsundersökningarna att de Konservativa partiet ledde över Labour med nära 20 procentenheter. Under valkampanjen tappade de konservativa stöd till förmån för Labour.

Resultat^[1][redigera | redigera wikitext]

Politiskt parti		Partiledare	Röster		Mandat
Politiskt parti		Partiledare	Antal	Procent	Antal	Förändring
	Konservativa partiet	Theresa May	13 636 684	42,34 %	317	−13
	Labour Party	Jeremy Corbyn	12 877 918	39,99 %	262	+30
	Scottish National Party	Nicola Sturgeon	977 568	3,04 %	35	−21
	Liberaldemokraterna	Tim Farron	2 371 861	7,37 %	12	+4
	Democratic Unionist Party	Arlene Foster	292 316	0,91 %	10	+2
	Sinn Féin	Gerry Adams	238 915	0,74 %	7	+3
	Plaid Cymru	Leanne Wood	164 466	0,51 %	4	+1
	Green Party of England and Wales	Caroline Lucas och Jonathan Bartley	512 327	1,59 %	1	±0
	Oberoende kandidater		151 471	0,47 %	1	±0
	Talmannen	John Bercow	34 299	0,11 %	1	±0
	United Kingdom Independence Party	Paul Nuttall	594 068	1,84 %	0	−1
	Social Democratic and Labour Party	Colum Eastwood	95 419	0,30 %	0	−3
	Ulster Unionist Party	Robin Swann	83 280	0,26 %	0	−2
	Alliance Party of Northern Ireland	Naomi Long	64 553	0,20 %	0	±0

Partipolitiska konsekvenser[redigera | redigera wikitext]

Som ett resultat av valutgången valde Liberaldemokraternas Tim Farron och UKIP:s Paul Nuttall att avgå som ledare för sina partier.^[3]^[4]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

^ Givet att parlamentsledamöterna från Sinn Féin är frånvarande och att talmannen och de vice talmännen inte röstar är antalet mandat som krävs för en egen majoritet klart lägre. Då Sinn Féin vann 7 mandat innebär det att man i praktiken endast behöver 320 mandat för att vinna en egen majoritet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] ”General Election 2017: full results and analysis”. UK Parliament. 29 januari 2019. https://researchbriefings.parliament.uk/ResearchBriefing/Summary/CBP-7979#fullreport. Läst 4 september 2019.
^ Jan Arell (3 maj 2015). ”Brittiska valet – så funkar det”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518091611/https://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2701287-brittiska-valet-sa-funkar-det. Läst 4 maj 2015.
^ ”Nationalistiska Ukip gör fiaskoval”. Aftonbladet. 9 juni 2017. https://www.aftonbladet.se/a/789lB. Läst 5 september 2019.
^ ”Liberaldemokraternas ledare avgår”. Aftonbladet. 17 juni 2017. https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/a/yvKznr/liberaldemokraternas-ledare-avgar. Läst 14 april 2023.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Parlamentsvalet i Storbritannien 2017.
Bilder & media

[1] Givet att parlamentsledamöterna från Sinn Féin är frånvarande och att talmannen och de vice talmännen inte röstar är antalet mandat som krävs för en egen majoritet klart lägre. Då Sinn Féin vann 7 mandat innebär det att man i praktiken endast behöver 320 mandat för att vinna en egen majoritet.

[:0-2] [a b] ”General Election 2017: full results and analysis”. UK Parliament. 29 januari 2019. https://researchbriefings.parliament.uk/ResearchBriefing/Summary/CBP-7979#fullreport. Läst 4 september 2019.

[gp1-3] Jan Arell (3 maj 2015). ”Brittiska valet – så funkar det”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 18 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150518091611/https://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2701287-brittiska-valet-sa-funkar-det. Läst 4 maj 2015.

[4] ”Nationalistiska Ukip gör fiaskoval”. Aftonbladet. 9 juni 2017. https://www.aftonbladet.se/a/789lB. Läst 5 september 2019.

[5] ”Liberaldemokraternas ledare avgår”. Aftonbladet. 17 juni 2017. https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/a/yvKznr/liberaldemokraternas-ledare-avgar. Läst 14 april 2023.

[a]

[1]

[2]

[3]

[4]