Sinn Féin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sinn Féin firar påskupproret i Dublin 2007.

Sinn Féin (iriska för ’vi själva’) är ett demokratiskt socialistiskt och irländskt-republikanskt politiskt parti i Nordirland och Republiken Irland. Partiet har ofta förknippats med Provisoriska IRA.

Partiet är representerat i såväl Nordirlands parlament, bägge kamrarna i Republiken Irlands parlament, brittiska parlamentets underhus och Europaparlamentet som i lokala beslutande församlingar.

Ideologi och politik[redigera | redigera wikitext]

Partiet grundades 1905 och var från början ett moderat parti men radikaliserades under intryck från påskupproret 1916. Det kom därefter att leda motståndskampen mot Storbritannien fram till självständigheten 1921, men förlorade därefter i betydelse i takt med att de moderata krafterna lämnade partiet och bildade Cumann na nGaedheal som senare blev Fine Gael och Fianna Fáil. Från 1956 till 1973 var partiet förbjudet på Nordirland.[1]

Sinn Féin kämpar för ett enat Irland, det vill säga att Nordirland ska bli en del av den självständiga Republiken Irland. För att bli medlem i partiet måste man bo på den irländska ön och vara över 16 år.

Sinn Féin är det största nationalistpartiet i Nordirland sedan valet 2001, då det övertog denna position från det traditionellt största nationalistiska och socialistiska partiet Social Democratic and Labour Party. Sinn Féin har för tillfället fem personer valda till det brittiska parlamentet, även om de inte utnyttjar sina platser då varje parlamentsledamot måste svära trohet till Storbritanniens monark vilket Sinn Féins ledamöter vägrar. I Europaparlamentet har partiet fyra ledamöter, en från Nordirland och tre från Republiken Irland vilka tillhör Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster. Martin McGuinness är partiets gruppledare i Nordirlands parlament. Han är också vald till vice försteminister i Nordirland. De har även fjorton platser i Dáil Éireann (det irländska parlamentets underhus) där Gerry Adams är gruppledare.

Idag accepterar partiet att brittisk polis patrullerar katolska områden i Nordirland och man samarbetar även med polisen, vilket man inte gjort förut. Bland annat detta har lett till att de mindre nationalistpartierna på Irland ser Sinn Féin som förrädare och samarbetsmän.

Partiledaren Gerry Adams tar inte emot ministerposter, varken i Nordirland eller Republiken Irland, eftersom han vill representera partiet i hela Irland.

Politiska sakfrågor (urval)[redigera | redigera wikitext]

Sinn Féin är kanske mest kända för att de kämpar för ett enat Irland, det vill säga att Nordirland ska bli en del av Republiken Irland. Vidare vill partiet

  • införa en minister som har hand om barnfrågor,
  • att Sellafield, britternas slutförvar för kärnkraft, ska stängas, då de anser att det förorenar irländskt vatten,
  • införa kostnadsfria mammografiundersökningar,
  • ha lika lön oavsett kön,
  • stoppa massutvisningarna av flyktingar,
  • att barn ska kunna läsa irländska som tillval i nordirländska skolor,
  • ha en irländsk ekonomi med samma valuta- och skattesystem,
  • ha en enad irländsk sjukvårdstjänst i hela Irland,
  • införa en Europaminister,
  • lägga mer pengar på handikappade,
  • att irländska ska bli officiellt språk i Nordirland.

Partiet

Sinn Féins och IRA[redigera | redigera wikitext]

Sinn Féin har stött den väpnade kampen mot Storbritannien som de anser vara en ockupationsmakt. Partiets ledare har vid ett flertal tillfällen gjort tydliga uttalanden i frågan, till exempel sade Danny Morrison vid partiets Ard Fheis partikongress 1981: ”Who here really believes we can win the war through the ballot box? But will anyone here object if, with a ballot paper in this hand and an Armalite in the other, we take power in Ireland?” (Vem här tror verkligen att vi kan vinna kriget genom valurnan? Men har någon här invändningar om vi, med valsedeln i ena handen och en Armalite i den andra, tar makten i Irland?)

Många medlemmar i Sinn Féin påstås dessutom ha haft ett förflutet i IRA, även om många nekar till det. Ett fåtal har erkänt att de är före detta IRA-män då de fått amnesti efter långfredagsavtalet, bland annat Martin McGuinness. Observera att Gerry Adams förnekar alla anklagelser om att han skulle vara ledare för Provisoriska IRA.

Många av partiets ledande personer har gått på kända IRA-anhängares begravningar vilket av vissa har setts som bevis för att partiet stödjer organisationen. Ett exempel är Gerry Adams som bar IRA-mannen Thomas Begleys likkista på begravningen efter att denne tillsamman med Sean Kelly den 23 oktober 1993 utfört ett bombdåd varvid bomben exploderat i förtid mitt på unionistiska Shankill Road och dödade nio personer samt Begley.

Martin McGuinness har haft kontakt med brittisk underrättelsetjänst och regeringen 1980. Sinn Féin säger att brittiska premiärministrar har haft förhandlingar med dem på hög diplomatisk nivå sedan 1970-talet.[2]

2005 hävdade Irlands justitieminister Michael McDowell att McGuinness tillsammans med Gerry Adams och den irländske parlamentsledamoten Martin Ferris var medlemmar av IRA:s sjumannaledning.[3] McGuinness förnekade detta och sade att han inte längre var medlem av IRA.

Brittiska underrättelsetjänsten MI5 är övertygad om att det finns en klar koppling mellan ledarskapet i Provisoriska IRA och Sinn Féin och har många gånger försökt infiltrera partiet och IRA för att bevisa detta. Det mest kända fallet är den 16 december 2005, då Gerry Adams på en presskonferens meddelade att man hade upptäckt en mullvad inom partiet: Denis Donaldson hade varit spion åt brittiska underrättelsetjänsten MI5. Han uteslöts från partiet. Donaldson var också med i Provisoriska IRA. Den 4 april 2006 mördades Donaldson med två hagelskott, ett i magen och ett i huvudet. IRA förnekade iblandning i dådet. Den 8 april begravdes han på Belfast City Cemetery. Han fick inte begravas på IRA:s begravningsplats på Milltown Cemetery.

Dessa kartor visar vilket parti som var populärast i de olika valkretsarna. Man kan se att Sinn Féins stöd har ökat mellan åren 1997 och 2010
2007 har stödet ökat ytterligare och Sinn Féin är största parti i flera valkretsar. Partiet blev år 2009 största partiet i Europeiska Parlamentet.

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Partiet var under en lång tid ett litet parti på vänsterkanten och hade svårt att få stöd. Detta ändrades dock på 1980-talet då Sinn Fein som IRA:s politiska gren, började få sympatiröster efter hungerstrejken 1981 och överraskade med att ta två platser i det irländska och fem platser i det nordirländska parlamentet. Bobby Sands, en av fångarna som deltog i hungerstrejken, blev till och med parlamentsledamot men dog under strejken. Partiets ledare Gerry Adams fick en plats i Londons parlament. Därefter har stödet ökat, och i dag är Sinn Féin det största nationalistiska partiet i Nordirland.

Partiets ledning[redigera | redigera wikitext]

Partistyrelse[redigera | redigera wikitext]

Ämbetsmän[redigera | redigera wikitext]

2010–2011:[4]

  • Gerry Adams – partiledare
  • Mary Lou McDonald – vice partiledare
  • Declan Kearney – ordförande
  • Dawn Doyle – generalsekreterare
  • Sean Mac Brádaigh – mediaansvarig (Director of Publicity)
  • Rita O'Hare – kassör
  • Maurice Quinlivan – kassör

Övriga ledamöter valda av partistämman 2012[redigera | redigera wikitext]

Män

  • Pearse Doherty
  • Alex Maskey
  • Conor Murphy
  • Seán Murray
  • Eoin Ó Broin
  • Daithí Doolan

Kvinnor

  • Jennifer McCann
  • Caitríona Ruane
  • Kathryn Reilly
  • Rose Conway-Walsh
  • Noeleen McPóilín
  • Joanne Spain

Partiledare genom tiderna[redigera | redigera wikitext]

Gerry Adams, partiledare
Bobby Sands, en av de mest kända medlemmarna av partiet. Denna väggmålning finns på partiets högkvarter på Falls Road i Belfast

.

Representanter för partiet[redigera | redigera wikitext]

Ledamöter i Europaparlamentet[redigera | redigera wikitext]

Sinn Féin har fyra Europaparlamentariker (senaste allmänna valet skedde 2014):

Ledamöter i Storbritanniens parlament[redigera | redigera wikitext]

Sinn Féin har fem ledamöter i underhuset (senaste allmänna valet skedde 2010):

Alla Sinn Féin-delegater vägrar att inta sina platser eftersom de vägrar att svära trohet till drottningen vilket krävs för att få sitta i parlamentet.

Ledamöter i Dáil Éireann (irländska parlamentets underhus)[redigera | redigera wikitext]

  • Caoimhghín Ó Caoláin, Cavan-Monaghans valkrets
  • Gerry Adams, Louths valkrets
  • Aengus Ó Snodaigh, Dublins södra centrala valkrets
  • Martin Ferris, Kerrys norra valkrets
  • Michael Colreavy, Sligo och norra Leitrims valkrets
  • Sean Crowe, Dublins sydvästra valkrets
  • Pearse Doherty, Donegals sydvästra valkrets
  • Dessie Ellis, Dublins nordvästra valkrets
  • Mary Lou McDonald, Dublins centrala valkrets
  • Sandra McLellan, Corks östra valkrets
  • Pádraig Mac Lochlainn, Donegals nordöstra valkrets
  • Jonathan O'Brien, Corks norra centrala valkrets
  • Brian Stanley, Laois-Offalys valkrets
  • Peadar Tóibín, Meaths västra valkrets

Ledamöter i Seanad Éireann (irländska parlamentets senat)[redigera | redigera wikitext]

Sinn Féin har tre senatorer (senaste valet skedde 2011):

Ledamöter i Nordirlands parlament[redigera | redigera wikitext]

Sinn Féin har 29 ledamöter i Nordirlands parlament (senaste allmänna valet skedde 2011):

  • Daithí McKay
  • Mitchel McLaughlin (talman)
  • Oliver McMullan,
  • Alex Maskey
  • John O'Dowd
  • Cathal Ó hOisín
  • Mickey Brady
  • Cathal Boylan
  • Megan Fearon
  • Maeve McLaughlin
  • Raymond McCartney
  • Michaela Boyle
  • Barry McElduff
  • Declan McAleer
  • Francie Molloy
  • Martin McGuinness
  • Michelle O'Neill
  • Phil Flanagan
  • Bronwyn McGahan
  • Sean Lynch
  • Gerry Kelly
  • Carál Ní Chuilín
  • Fra McCann
  • Jennifer McCann
  • Rosie McCorley
  • Sue Ramsey
  • Pat Sheehan
  • Caitríona Ruane
  • Chris Hazzard


Nordirlands regering[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (uppslagsord Sinn Féin)
  2. ^ Setting the Record Straight Sinn Féins webbplats
  3. ^ Adams and McGuinness named as IRA leaders Daily Telegraph 21 februari 2005
  4. ^ ”Sinn Féin Leadership | Sinn Féin”. Sinnfein.ie. http://www.sinnfein.ie/sf-leadership. Läst 14 July 2011.