Paul Biya

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paul Biya

Paul Biya, född 13 februari 1933, är partiledare för Kamerunska folkets demokratiska samling och Kameruns president sedan 1982.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Biya tillhör Beti-Pahuin-folket och föddes i byn Mvomeka'a i Centre-South provinsen i vad som då var Franska Kamerun. Han studerade på Institut d'Etudes Politiques de Paris där han tog sin examen 1961 med diplom i Internationella relationer. Biya gifte sig med Jeanne-Irène Biya med vilken han fick sonen Franck Biya. Efter Jeanne-Irènes död 1992 gifte han om sig 1994 med Chantal Biya och har i detta äktenskap ytterligare två barn.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Biya arbetade för förre presidenten Ahmadou Ahidjo och blev premiärminister 1975. När Ahidjo avgick 6 november 1982 blev Biya president då han var Ahidjos uvalde till detta uppdrag. Biya förkastade dock genast delar av Ahidjos politik, bytte ut de flesta i hans följe och tvingade slutligen den förre presidenten i exil.

1992 vann Biya det första flerpartivalet men fick bara 40% av rösterna vilket dessutom var relativt nära oppositionsledaren John Fru Ndi som fick 36%. 1997 vann han åter valet, denna gång med 92,6% av rösterna. Detta hade sin orsak i att huvudoppositionen bojkottade valet.[1] Han vann ännu en sju-årsperiod i valet 2004 med, enligt officiella siffror, 70,92% av rösterna. Oppositionen hävdade dock vidsträckt bedrägeri.[2]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Biya har av många kritiserats som en alltför auktoritär ledare, och anses ibland vara fjärran från sitt folk. Han har också kritiserats hårt av den engelskspråkiga minoriteten, som finns kvar i den del som tidigare tillhörde det brittiska kolonialväldet, för att marginalisera och förtrycka dessa. Det är också från denna region som Biya har sitt största motstånd.

Historikern David Wallechnisky jämför i sin bok Tyrants, the World's 20 Worst Living Dictators Biya med Robert Mugabe i Zimbabwe och kung Mswati III i Swaziland. Han beskriver valprocessen i Kamerun på detta sätt: "Every few years, Biya stages an election to justify his continuing reign, but these elections have no credibility. In fact, Biya is credited with a creative innovation in the world of phony elections. In 2004, annoyed by the criticisms of international vote-monitoring groups, he paid for his own set of international observers, six ex-U.S. congressmen, who certified his election as free and fair."[3] 2007, rankade tidningen Parade Biya som den nittonde värsta diktatorn i världen.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Elections in Cameroon, African Elections Database.
  2. ^ "Cameroon's Supreme Court confirms Biya's re-election" Agence France Presse, October 25, 2004.
  3. ^ David Wallechinsky, Tyrants: the World's 20 Worst Living Dictators, Regan Press, 2006, pp. 286-290
  4. ^ The World's Worst Dictators - 2007