Swaziland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 26°30′S 31°30′Ö / 26.500°S 31.500°Ö / -26.500; 31.500

Kungadömet Swaziland
Flagga Statsvapen
ValspråkSiyinqaba
(siswati för "Vi är fästningen")
Nationalsång: Oh God, Bestower of the Blessings of the Swazi
Huvudstad Mbabane
Största stad Manzini
Officiella språk siswati, engelska
Statsskick monarki
 -  Kung Mswati III
 -  Regeringschef Sibusiso Barnabas Dlamini
Självständighet från Storbritannien 
 -  Erkänd 6 september 1968 
Area
 -  Totalt 17 363 km2 (153:e)
 -  Vatten (%) 0,9%
Befolkning
 -   års uppskattning 1 337 186 (152:e)
 -  Befolkningstäthet 68,2/km2 (100:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $1 845 milj (143:e)
Valuta sing.lilangeni plur.emalangeni (SZL)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Emlembe, 1 862 m ö.h.
Nationaldag 6 september
Nationalitetsmärke SD
Landskod SZ
Landsnummer 268

Swaziland, formellt Konungariket Swaziland, är en absolut monarki belägen i södra Afrika. Det är regionens minsta stat, saknar kust och gränsar till Moçambique i öst och Sydafrika i norr, väst och syd. Landet ligger på sluttningen av den sydafrikanska högplatån, med högst terräng i väst och lägst i öst. Landskapet är varierat och frodigt; Swaziland är rikt på vattenresurser. Betydande jordbruk drivs på självförsörjningsnivå. Landet är knutet till Sydafrika genom en tull- och valutaunion.

Monarkin är en av de äldsta i Afrika. Landet blev 1894 ett protektorat under boerrepubliken Transvaal, och kom under brittisk kontroll 1902. Från 1968 är Swaziland ett självständigt kungadöme.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Omkring 1800 etablerades ett kungarike i området under kungen Sobhuza I.[1] Landet var starkt både militärt och diplomatiskt, och underlade sig stora landområden under kung Mswati II:s regeringstid (1840-1868); namnet Swaziland härrör från denne kung.[1] I slutet av 1800-talet var Swaziland omkring dubbelt så stort som i dag, men det stod under hård press både från boerrepubliken Transvaal och från britterna; vid Pretoriakonferensen 1881 erkände britterna både Transvaals och Swazilands självständighet, men omkring hälften av Swazilands landområde övergick till Transvaal, och Swaziland fick sin nuvarande storlek.[1]

Genom fördrag mellan Storbritannien och Transvaal 1894 och 1895 ställdes Swaziland under Transvaals skydd och förvaltning, med bibehållen rätt att styras efter sina egna lagar,[2] men det tillföll åter britterna när de 1902 erövrade Transvaal.[3] 1906 ställdes det genom en förordning under britternas High commissioner för Sydafrika, dock utan att inlemmas i Sydafrikanska unionen när denna bildades 1910.[2][3] I stället hade landet ställning som ett protektorat, till dess att det 1968 blev självständigt.

Swazierna använder ibland namnet KaNgwane om sitt land, vilket syftar på kung Ngwane, som var far till kung Mswati I. Det namnet användes också av apartheidregimen för att definiera den bantustan som bildades av den för områdena väster och norr om Swaziland.

Sedan 1990-talet har bland andra studenter och arbetare krävt politiska reformer och större demokrati. Den största organisationen för motståndet är PUDEMO som har stöd från bl.a. fackföreningsrörelsen i Sydafrika.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Landskap i Swaziland

Geologi och landformer[redigera | redigera wikitext]

Swaziland ligger på den sydafrikanska högplatåns sluttning och har flera höjdzoner som går i nord-sydlig riktning: I väst ligger Highveld (1 100-1 800 meter över havet), med Drakensberg och landets högsta berg Emlembe (1 862 meter över havet) längst i nordväst; längre österut ligger övergångszonen Middleveld (350-1 000 meter över havet) och det lägre Lowveld (150-300 meter över havet).[4][5] Allra längst österut, mot gränsen till Moçambique, ligger Lebombobergen, med toppar på upp till 800 meter över havet.[4] Berggrunden består framför allt av vulkaniska bergarter, men Lowveld består mestadels av sandsten.[5][4] De viktigaste floderna är Komati, Usutu, Mbuluzi och Ngwavuma, som alla flyter i östlig riktning, genom djupa klyftor.[5] Floderna används till konstbevattning och vattenkraft.[5] Landets lägsta punkt är Usutus dalgång, som ligger 21 meter över havet.[6]

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Bergen ger landet stora skillnader i temperatur och nederbörd.[7] Klimatet är tempererat, till viss del subtropiskt, med medeltemperaturer på 20-25 °C i januari-februari, 10-15 °C i juli, av och till med frost i bergen.[7] Nederbörden har sommarmaximum (november-mars).[7] Årsnederbörden är runt 500-600 mm i lägre områden, 1 000-2 250 mm i högre områden.[7]

Svåra torrperioder förekommer och 2002 behövde mer än en fjärdedel av befolkningen nödhjälp i form av mat.[8]

Växt- och djurliv[redigera | redigera wikitext]

Zebror i Swaziland

Vegetationen är subtropisk skog och savann. Över 2 600 arter ormbunksväxter och högre växtarter har registrerats, bland annat Aloe-arter, Gladiolus-, Begonia-, munkhätte- och orkidé-arter, och dessutom många arter i ljungfamiljen, särskilt i släktet Erica.[9]

Många av de stora däggdjuren har försvunnit eller minskat i antal på grund av jakt och jordbruk. Strax under 50 arter finns kvar, bland annat sebra, strimmig gnu, och några mindre antiloper.[9] Lejon och en sydlig art av savannbabian, svartfotbabianen, är sällsynta.[9] Flodhäst och krokodiler finns i några floder.[9] Fågellivet är rikt, med mer än 550 observerade arter.[9] De 50 rovfåglarna omfattar bland annat flod-, gycklar- och klippörn, afrikansk klätterhök och större sparvhök, brun glada, slag- och pilgrimsfalk.[9] Andra karakteristiska familjer är hägrar, storkar, ibisfåglar, gökar, kungsfiskare, biätare, näshornsfåglar och vävare.[9] Kräldjursfaunan omfattar mer än 100 arter.[9]

Miljö[redigera | redigera wikitext]

Några av Swazilands miljöproblem är jorderosion och begränsad tillgång på färskvatten.[6] Överbetning är ett annat problem.[10] En del vilda djur jagas i alltför stor omfattning.[6]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Swazilands folkmängd beräknades i juli 2009 till 1 337 186 invånare,[6] och den årliga befolkningstillväxten mellan 1994 och 2004 var 1,0 %.[11] Höga födseltal och sjunkande dödlighet har gett en hög naturlig tillväxt och en ung befolkning; omkring 40 % av befolkningen är under 15 år.[11][6] Den förväntade livslängden har på senare tid gått kraftigt tillbaka. Enligt Världshälsoorganisationen var den förväntade livslängden för kvinnor 39 år 2004 (mot 61 år tio år tidigare), och 36 år för män (mot 53 år).[11] 2009 har dessa siffror justerats uppåt till knappt 48 år för båda könen.[6] 2007 beräknades 26,1 % av befolkningen vara hiv-smittad.[6]

84 % av befolkningen tillhör swazifolket, och 10 % zulu.[11] Cirka 2 % är sydafrikaner, och 1 % asiater.[11]

Närmare hälften av befolkningen är koncentrerad i det fruktbara Middleveld, medan det torra Lowveld har liten befolkning.[11] 27 % av invånarna var bosatta i urbana områden 2001.[11] Huvudstaden Mbabane är landets största stad med 73 000 invånare (2000).[11]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Cirka 40 % av befolkningen är zionister (en inhemsk riktning inom kristendomen, ibland med inslag av synkretism), medan 10 % är katoliker. 3 % är muslimer, och omkring 30 % tillhör något annat samfund, framför allt olika protestantiska samfund såsom anglikanism och metodism, men även baha'i och judendom.[6]

De flesta stora kristna trossamfund tillhör något av följande tre ekumeniska råd:

Språk[redigera | redigera wikitext]

Landet har två officiella språk, engelska och swazi (siswati), ett bantuspråk som tillhör niger-kongospråken.[11] Mindre grupper talar andra bantuspråk som tsonga (thonga) och zulu.[11]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Swaziland är rikt på naturtillgångar, bland annat finns i landet asbest, kol, vattenkraft och skog, samt små mängder guld och diamant.[6] Swaziland är mycket beroende av grannen Sydafrika: mer än 90 % av Swazilands import kommer därifrån, och 60 % av exporten går dit.[6] Landet tjänade under apartheid pengar på att stå som ursprungsland på sydafrikanska varor.[källa behövs]

Inkomstskillnaderna mellan fattiga och rika är betydande, och de riktigt fattiga är många; 69 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen (2006).[6]

Jordbruk och skogsbruk[redigera | redigera wikitext]

Fruktstånd i Swaziland

I synnerhet på grund av sysselsättningen, men också på grund av export och leverans av råvaror till industrin, är jord- och skogsbruk fortsatt en viktig del av Swazilands ekonomi – även om näringens bidrag till BNI har sjunkit till omkring 13 %.[10] En tredjedel av befolkningen arbetar inom sektorn, som består både av stordrift på plantager och av småbruk. På de större plantagerna odlas särskilt sockerrör, majs, ananas, citrusfrukter och bomull för export.[10] Swaziland är fastlands-Afrikas näst största exportör av socker.[10] Plantagedriften använder i stor utsträckning konstbevattning, särskilt i de torra områdena i Middleveld och Lowveld. På landsbygden är jordbruket i stor utsträckning för egen konsumtion, med odling framför allt av majs och bomull.[10] Swaziland har också ett stort boskapsbestånd, som är en miljöbelastning på grund av överbetning.[10] Fryst och konserverat kött exporteras bland annat till EU.[10] Landet drabbas då och då av torka, som inte minst slår hårt mot de delar av jordbruket som inte konstbevattnas. En stor del av den jordareal som brukas av småbönder ägs av kungahuset.[10]

Omkring 6 % av Swaziland är täckt av skog, och skogsbruket är av stor betydelse för tillverkning av pappersmassa, som näst efter socker är landets viktigaste exportprodukt.[10]

Gruvdrift och energi[redigera | redigera wikitext]

Swaziland har betydande mineralförekomster, och gruvdrift har varit en viktig del av landets ekonomi, men har sjunkit något under de senaste decennierna.[12] Detta beror inte minst på att exporten av den viktigaste produkten, asbest, starkt har minskat, samt på att utvinningen av järnmalm har upphört och att diamantgruvan Dokolwako stängde 1996; utvinningen av guld har också minskat.[12] Swaziland har stora förekomster av järnmalm och kol, varav det sistnämnda har störst ekonomisk potential.[12]

Landets energibehov täcks i någon mån genom egen produktion, men mest genom import av elektricitet från Sydafrika. Den installerade kapaciteten är cirka 50 MW.[12]

Industri[redigera | redigera wikitext]

Swaziland är ett av Afrikas mest industrialiserade länder, och industrin utgör en dryg fjärdedel av landets BNI.[13] Sektorn upplevde en betydlig tillväxt från mitten av 1980-talet, väsentligen som en följd av sanktionerna mot Sydafrika, vilket främjade flytt till och nyinvesteringar i Swaziland.[13] Industrin är i huvudsak baserad på förädling av råvaror från jord- och skogsbruk samt gruvdrift. Det produceras bland annat konserverad frukt och kött, samt andra livsmedel, papper, möbler, textiler, metallvaror och glas.[13] Huvuddelen av produktionen äger rum i industriområdet Matsapha utanför huvudstaden.[13]

Utrikeshandel[redigera | redigera wikitext]

Swaziland har en negativ handelsbalans med utlandet.[14] Landet är i sin handel beroende av Sydafrika, både i dess egenskap av Swazilands största handelspartner och genom att det dominerar det regionala handelssamarbetet.[14] De viktigaste exportvarorna är socker och pappersmassa; tidigare var asbest en viktig exportartikel.[14]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Swazilands järnväg är utvecklad för frakt av landets import och export.[15] Det finns förbindelse med hamnarna i Richard's Bay och Durban i Sydafrika, och med Maputo i Moçambique.[15] Linjen som förbinder de nordliga sydafrikanska provinserna Limpopo och Mpumalanga med KwaZulu-Natal i syd går genom Swaziland, och är integrerad i det sydafrikanska järnvägsnätet.[15] Det finns en internationell flygplats vid Matsapha utanför Manzini.[15]

Swaziland

Politik[redigera | redigera wikitext]

Landet styrs enväldigt av kungen som utser sina statsråd. Statsrådens roll är att vara just statsråd, det vill säga professionella rådgivare på sina områden. Parlamentet består av den övre kammaren, senaten, och den undre, nationalförsamlingen. I senaten sitter 30 ledamöter, varav 20 väljs av statschefen. De andra 10 utses av nationalförsamlingen. I nationalförsamlingen sitter det 68 personer, varav 10 väljs av statschefen; de övriga väljs genom lokala personval från varje ort. Personer som ställer upp i valet måste ha blivit nominerande av den lokala hövdingen, vilken ofta är en trogen anhängare till kungen. Detta leder till att de flesta som väljs in är konservativa. Politiska partier är fortfarande förbjudna och missnöjet med den gällande ordningen är omfattande bland studenter, fackföreningar och många politiker i exil. Sedan 2011 har flera demonstrationer mot makteliten hållits , ofta kring den 12 april, som markerar årsdagen då kung Sobhuza II 1973 suspenderade den konstitution som antogs när landet återfick sin självständighet.

Följande organisationer anser sig verka som politiska partier:

Rättsväsen[redigera | redigera wikitext]

Rättsväsendet i Swaziland baseras på nederländsk rättstradition (Roman-Dutch Law) som hämtats från Transvaal, brittisk rätt, inhemsk sedvanerätt och nyare lagstiftning.[16][4] Landet har tre rättsliga instanser,[16] varav den högsta sedan 2005 är Supreme Court[17]. Särskilda domstolar finns för den inhemska sedvanerätten.[16] Dödsstraff kan enligt lagstiftningen utdömas för särskilt grova brott,[16] men anses i praktiken vara avskaffat sedan 1983.[4]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Swaziland är indelat i fyra regioner, lett av var sin landshövding som utpekats av kungen: Hhohho, Lubombo, Manzini och Shiselweni.

Därunder finns 77 lokala enheter: 12 kommuner (större orter) och 55 tinkhundla (hövdingaråd på landsbygden).

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Skola och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Skolgång är inte obligatorisk i landet, och 2002 gick 75 % av barnen i skola.[18] Grundskolan är sjuårig (varav fyra år är gratis), och barnen börjar skolan vid sex års ålder.[18] Efter grundskolan följer en femårig högre skola (tre år i "mellanskola" och två år i sekundärskola).[18][16] Högre utbildning bedrivs vid University of Swaziland.[18]

Enligt Unesco är cirka 19 % av den vuxna befolkningen analfabeter (2003).[18]

Massmedier[redigera | redigera wikitext]

Statens kontroll över media är stark, och regeringen kontrollerar all radio- och tv-verksamhet, med undantag av en kristen radiostation.[19] Yttrandefriheten är starkt begränsad, och en av dagstidningarna, som är privat, innehåller därför i stort sett endast trivia, underhållning och sport.[19] Kritik av kungen får inte förekomma.[19]

Det finns tre dagstidningar, The Guardian of Swaziland, The Times of Swaziland och Swazi Observer, och de hade i början av 2000-talet en samlad upplaga på omkring 30 000.[19] Flera av tidningarna har i perioder stoppats av staten.[19]

Det statsägda Swaziland Broadcasting Service har sändningar huvudsakligen på siswati, och till viss del även på engelska.[19] Det statliga tv-bolaget har haft tv-sändningar på engelska sedan 1978.[19] Det privata Swaziland Commercial Radio med högkvarter i Sydafrika sänder på engelska och portugisiska i hela södra Afrika.[19]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Dag Leraand. ”Swaziland - historie”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/historie. Läst 2010-04-02. 
  2. ^ [a b] Swasiland i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
  3. ^ [a b] Swasiland i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1927)
  4. ^ [a b c d e] ”Swaziland”. NE.se. http://www.ne.se/lang/swaziland. Läst 2010-04-06.  (kräver abonnemang)
  5. ^ [a b c d] ”Swaziland - natur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/natur. Läst 2010-04-01. 
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Swaziland”. CIA Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/wz.html. Läst 2010-04-01. 
  7. ^ [a b c d] ”Swaziland - klima”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/klima. Läst 2010-04-01. 
  8. ^ ”IMF Concludes 2002 Article IV Consultation with Swaziland”. IMF. 2002-12-23. http://www.imf.org/external/np/sec/pn/2002/pn02137.htm. Läst 2010-04-01. 
  9. ^ [a b c d e f g h] ”Swaziland - plante- og dyreliv”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/plante-_og_dyeliv. Läst 2010-04-01. 
  10. ^ [a b c d e f g h i] ”Swaziland - jordbruk og skogbruk”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/jordbruk_og_skogbruk. Läst 2010-04-02. 
  11. ^ [a b c d e f g h i j] ”Swaziland - befolkning”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/befolkning. Läst 2010-04-01. 
  12. ^ [a b c d] ”Swaziland - bergverk og energi”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/bergverk_og_energi. Läst 2010-04-02. 
  13. ^ [a b c d] ”Swaziland - industri”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/industri. Läst 2010-04-02. 
  14. ^ [a b c] ”Swaziland - utenrikshandel”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/utenrikshandel. Läst 2010-04-02. 
  15. ^ [a b c d] ”Swaziland - samferdsel”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/samferdsel. Läst 2010-04-02. 
  16. ^ [a b c d e] "Swaziland" i Arborelius Gunilla, Mena-Berlin Doe, red (1998). Bra Böckers Lexikon 2000. 22, Stor-Tana. Höganäs: Bra böcker. Libris 8370496. ISBN 91-7119-817-2 
  17. ^ ”Swaziland: Constitution”. EISA. http://www.eisa.org.za/WEP/swa5.htm. Läst 2010-04-06. 
  18. ^ [a b c d e] ”Swaziland - samfunn og kultur”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/samfunn_og_kultur. Läst 2010-04-05. 
  19. ^ [a b c d e f g h] ”Swaziland - massemedier”. Store norske leksikon. http://snl.no/Swaziland/massemedier. Läst 2010-04-05. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]