Petalit

Från Wikipedia
Version från den 14 maj 2015 kl. 17.15 av Hans Frörum (Diskussion | Bidrag) (tillägg av text)
Petalit
Petalit
Petalit från Minas Gerais, Brasilien (storlek 3x4 cm).
KategoriFyllosilikat
Strunz klassificering09.EF.05
Kemisk formelLiAlSi4O10
FärgFärglös, grå, gul, rosa till vit
BildningsmiljöMonoprismatiska
FörekomstsättTabellprimatiska kristaller och kolonnmassor
KristallstrukturMonokliniskt
TvillingbildningVanlig på {001}, lamellär
SpaltningPerfekt på {001}, dålig på {201} med 38,5 ° vinkel mellan de två
BrottSubconchoidal
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)6-6,5
GlansGlaskropp, pärlglans på klyvning
Ljusbrytningnα = 1,504, nβ = 1,510, nγ = 1,516
Dubbelbrytningδ=0,012
TransparensTransparent till genomskinlig
StreckfärgFärglös
Densitet2,4
Smältpunkt1 350 °C
Smältbarhet5
LöslighetOlöslig


Petalit är ett mineral med sammansättningen LiAlSi4O10 som upptäcktes år 1800 av brasilianaren José Bonifacio de Andrada e Silva i prov från en pegmatit i Utö järnmalmsgruva i Stockholms södra skärgård. Mineralet analyserades 1817 av J. A. Arfwedson som därvid upptäckte grundämnet litium.

Egenskaper

Färgen hos petalit kan variera mellan färglöst och ljusrött Hårdheten är 6-6,5 på Mohs' skala.

Namnet petalit kommer från ett grekiskt ord "petalon" för blad eftersom mineralet spaltar lätt i en riktning.

Förekomst

Pelalit förekommer i litiumbärande pegmatiter tillsammans med spodumen, lepidolit och turmalin.

Kommersiellt brytvärda fyndigheter av petalit finns nära Kalgoorlie, Western Australia, Aracuai, Minas Gerais, Brasilien, Karibib, Namibia, Manitoba, Kanada och Bikita, Zimbabwe.

Användning

Petalit är industriellt viktig som malm för framställning av litium. Den har också använts som råvara för keramiska glasyrer.

Klara och fina exemplar av kristaller kan slipas till ädelsten.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.