Ping-pongkingen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ping-pongkingen
Genre(r) Drama
Regissör Jens Jonsson
Producent Jan Blomgren
Manus Hans Gunnarsson
Jens Jonsson
Medverkande Jerry Johansson
Fredrik Nilsson
Ann-Sofie Nurmi
Georgi Staykov
Originalmusik Martin Willert
Fotograf Askild Vik Edvardsen
Klippning Kristofer Nordin
Produktionsbolag BOB Film Sweden AB
Distribution Nordisk Film
Premiär 25 januari 2008
Speltid 107 minuter
Land Sverige
Språk Svenska
IMDb SFDb

Ping-pongkingen är en svensk dramafilm från 2008 regisserad av Jens Jonsson, med Jerry Johansson och Hampus Johansson i huvudrollerna. Den handlar om bröderna Rille och Erik och om hur det är att växa upp i Norrbotten som tonåring.[1] Filmen var Jonssons långfilmsdebut efter ett större antal kortfilmer, där syskonskap även tidigare varit ett tema. Ping-pongkingen hade premiär vid Sundance Film Festival i Utah, där den vann första pris för bästa utländska spelfilm, samt priset för bästa foto.[2]

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

  • Jerry Johansson som Rille
  • Hampus Johansson som Erik
  • Georgi Staykov som pappan
  • Ann-Sofie Nurmi som mamman
  • Frederik Nilsson som Väg-Gunnar
  • Alicia Stewén som Anja
  • Carolina Westman som Josefin
  • William Blomfeldt som Mikko
  • Camilla Larsson som gympaläraren
  • Emelie Strömberg som UG-ledaren
  • Sten Elfström som man på bussen
  • Genny Bergvall som pappans asiatiska flickvän
  • Denina Sjölund som pappans ryska flickvän

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmen har det genomsnittliga betyget 3,6 av 5, utifrån 23 svenskspråkiga recensioner samlade på sidan Kritiker.se.[3] I Sydsvenskan skrev Boel Gerell: "den lågmälda dramatiken i bilderna kombineras med apart och överdådigt pumpande musik av Martin Willert, ett samarbete som laddar de närmast Roy Andersson-rena tablåerna med kommunalgrått skimrande surrealism. ... Med lyhörd känsla för dialog och miljöer skildras de små och vardagliga händelserna som sammanlagda kan få en människa att gå över gränsen och göra det oförlåtliga. Och samtidigt – också som hos Roy Andersson – finns komiken där även i det mörkaste, ett skratt åt spelet mer än åt förlorarna, åt systemet och ironin i tillvaron som i ett slag kan förvandla svart till vitt."[4] Jan Söderqvist beskrev filmen i Svenska Dagbladet: "liksom i [Jonssons TV-serie] God morgon alla barn är miljön vintrigt norrländsk och Askild Vik Edvardsens vitmjölkiga foto är återigen vidunderligt. ... I stora drag berättar filmen sin historia snyggt och prydligt. Den interna logiken är övertygande och intrigens delmoment är omsorgsfullt inarbetade." Recensenten var dock missnöjd med manushantverket i de enskilda scenerna, och skrev: "Dialogen är för slak, tystnaderna för stumma. ... Bildberättaren Jens Jonsson är driven som få. Jag längtar efter den dag då manusförfattaren med samma namn kommer ikapp."[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ping-pongkingen (2008)”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=63367. Läst 2013-03-14. 
  2. ^ TT Spektra (2008-01-27). ”Ping-pongkingen kung i USA”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/film/ping-pongkingen-kung-i-usa_812645.svd. Läst 2013-03-14. 
  3. ^ ”Ping-Pongkingen”. Kritiker.se. http://www.kritiker.se/film/pingpongkingen/. Läst 2013-03-14. 
  4. ^ Gerell, Boel (2008-05-29). ”Ping-pongkingen”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/film/filmrecensioner/ping-pongkingen/. Läst 2013-03-14. 
  5. ^ Söderqvist, Jan (2008-02-07). ”Snyggt syskonbråk”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/film/snyggt-syskonbrak_849623.svd. Läst 2013-03-14. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]