Porphyrios
Porphyrios (grekiska: Πορφύριος; latin: Porphyrius), född med namnet Malchus 232 eller 233 i Syrien, död 304 i Rom, var en nyplatonsk filosof, Plotinos främste lärjunge, hans biograf och utgivare av hans skrifter.
Porphyrios studerade för Longinos i Aten, och för Plotinos i Rom. Han skiljer sig från sin lärare Plotinos genom det avgjort praktisk-religiösa intresset och den ännu strängare asketiska riktningen. Han fortsätter Plotinos uppslag till allegorisk tolkning av folkreligionerna. Av hans många skrifter är jämförelsevis föga bevarat. Bland de förlorade var även en skrift, Mot de kristna, i 15 böcker, av vilket endast fragment återstår, i vilken han särskilt skall ha bekämpat läran om Kristi gudom.
Skriften brändes 448 på kejsar Theodosius II:s befallning.[1]
Av särskilt intresse för matematikens historia, är hans biografi om Pythagoras och kommentarer till Euklides. Han är också huvudkällan till uppgifter om Ammonios Sakkas.
Källor
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1024
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
