Syrien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 35°N 38°Ö / 35°N 38°Ö / 35; 38

Arabrepubliken Syrien
الجمهوريّة العربيّة السّوريّة
Al-Jumhūriyyah al-ʿArabiyyah as-Sūriyyah
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Homat el Diyar sv: Hemlandets försvarare”
Huvudstad Damaskus
Största stad Aleppo
Officiellt språk Arabiska
Statsskick Republik
 -  President Bashar al-Assad
 -  Premiärminister Wael Nader al-Halqi
Självständighet från Frankrike 
 -  Deklarerad 1 januari 1944 
 -  Erkänd 17 april 1946 
Area
 -  Totalt 185 180 km2 (86:e)
 -  Vatten (%) 1,1 %
Befolkning
 -  2012 års uppskattning 22,530,746[1] (53:e)
 -  Befolkningstäthet 103/km2 (101:a)
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt $ 105 238 miljarder (63:e)
 -  Per capita $ 5 043 
HDI (2011) 0,632 (medium) (109:e)
Valuta Syriskt pund (SYP)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Jabal el-Sheikh, 2 814 m ö.h.
 -  Största sjö Himssjön, 60 km²
 -  Längsta flod Eufrat
Nationaldag 17 april
Nationalitetsmärke SYR
Landskod SY, SYR
Toppdomän .sy
Landsnummer 963

Syrien, formellt Arabrepubliken Syrien, är en stat i Mellanöstern. Landets huvudstad är Damaskus. Landet gränsar mot Jordanien, Libanon, Irak, Turkiet och Israel, varav sistnämnda stat ockuperar delar av landet (se Golanhöjderna).

Historia[redigera | redigera wikitext]

En lertavla som hittades i Ebla
Historisk karta över Syrien under korstågen

Området för dagens Syrien har en lång historia. Det var i tidig och tät kontakt med de omgivande civilisationerna i Egypten och Mesopotamien. Ofta var området bara en del av omkringliggande rikens imperier, men exempel på inhemska och inflytelserika statsbildningar finns även. Berömda är till exempel stadsstaterna i Aleppo, Ebla, Ugarit och Mari. Landet har, på grund av sitt geografiska läge, alltid varit en knutpunkt för olika kulturer och genom sin strategiska position har det i äldre tider lockat många erövrare och upprepade gånger varit utsatt för invasioner av främmande folk. Sidenvägen som ledde genom Syrien skapade kontakter med Centralasien och Kina. Damaskus var det segerrika arabisk-muslimska umayyadrikets centrum, varifrån arabernas inflytande sträckte sig ända till Indien, området vid Persiska viken, Nordafrika och Spanien. Många av korstågens slag ägde rum på Syriens nuvarande mark.[2]

Området uppgick i det osmanska imperiet i början av 1500-talet. Detta bestod i 400 år fram till slutet av första världskriget, då de vinnande makterna Frankrike och Storbritannien delade Storsyrien mellan sig enligt Sykes-Picot-avtalet.[3]

Storsyrien[redigera | redigera wikitext]

Syrien som var en region i det Osmanska riket fram till slutet av första världskriget var mycket större än nuvarande Arabrepubliken Syrien. Den var inte någon nation utan var indelad i administrativa provinser och omfattade nuvarande Syrien, Libanon, Israel, Jordanien, palestinska territorierna och provinsen Hatay i Turkiet. Den kallades bland annat Storsyrien och på arabiska Bilad ash-Sham. Efter 1920 fick Storsyrien en annan innebörd då regionen delades i två NF-mandat. Storbritannien tilldelades södra delen, Brittiska Palestinamandatet, och Frankrike den norra, Franska Mandatet för Syrien och Libanon. 1949 hade av det historiska Syrien, förutom Hatay, och Gazaremsan, bildats fyra självständiga nationer.[4]

Det moderna Syrien[redigera | redigera wikitext]

Det område som idag utgör Syrien inordnades under det franska kolonialimperiet och fransmännen styrde landet med järnhand i 25 års tid under ett NF-mandat. Vid övertagandet var både ekonomin och administrationen körda i botten. Fransmännen kontrollerade viktiga funktioner i samhället och man hindrade syrierna från politisk aktivitet, alla nationalistiska strävanden slogs ned, och man frånhöll dem även deras medborgerliga rättigheter.[5] Missnöjdheten bland folket ledde 1925 till en allmän revolt, ledd av druserna. Upproret slogs snabbt ner men missnöjet med fransmännen fortsatte och kulminerade 1939, när Turkiet tilläts annektera Hatay-provinsen i nordväst.[3] Fler och fler röster började höjas i Syrien om självständighet. Den franska exilregeringen, ledd av general de Gaulle, gav till slut efter och lovade Syrien självständighet.

Den franske överkommissarien i Syrien förklarade den 17 september 1941 Syrien som en självständig stat med ett eget parlament. Frankrike avstod 1944 formligen från sina rättigheter som mandatärmakt. Självständigheten förverkligades inte helt och fullt förrän den 17 april 1946 då alla utländska trupper hade lämnat Syrien.[6].

Syrien blev ett centrum för panarabiska strömningar och för arabstaternas motstånd mot FN:s beslut att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Frivilligförband organiserades på syriskt territorium och dessa överskred vid flera tillfällen i början av 1948 gränsen till Palestina och anföll judiska kolonier. Senare samma år ryckte reguljära syriska trupper in i Palestina för att tillsammans med övriga arabstater försöka förhindra upprättandet av den israeliska staten. 1949 ingicks ett vapenstilleståndavtal mellan Israel och Syrien.[6]

Under andra halvan av 1950-talet blev Baathpartiet den starkaste politiska kraften i Syrien, och de kombinerade panarabism med socialism. Syrien ingick i union med Egypten mellan 1958-1961. Man skrev under avtal om ekonomiskt och militärt samarbete med Sovjetunionen. Efter en militärkupp 1963 förstatligades stora delar av näringslivet och en jordreform genomfördes.

En ny regering 1966 stärkte ytterligare banden till Sovjetunionen, något som bibehölls sedan Hafez al-Assad tagit makten 1970. Sedan al-Assad avlidit 2000 efterträddes han av sin son.

Syrien förlorade Golanhöjderna till Israel i sexdagarskriget. Kravet att detta område ska återlämnas har flera gånger utgjort stötestenen vid informella fredsförhandlingar där Israel och Syrien varit inblandade. Under och efter inbördeskriget i Libanon, fick Syrien en förhållandevis vittgående kontroll över Libanon, vilket lett till konflikter med grupper där, och vilket resulterade i Cederrevolutionen 2005.

Landet har utvecklats teknologiskt genom att köpa högteknologiska varor till landet. Det mesta av dessa används av syriska armén. Armén har också köpt in högteknologiska vapen och flera sovjetiska stridsflygplan av typerna MiG-29 och MiG-33. Den syriska armén är en av de större i Mellanöstern. Ungefär 100 flygplatser finns för både militära och civila ändamål. Syrien använder 5,9 % av landets BNP till militära ändamål (uppskattning 2005).

Muhammed Faris[7] är den förste syriern och samtidigt den andre araben som har varit i rymden.

Syriska inbördeskriget 2011-pågående[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Syriska inbördeskriget

2011 utbröt protester i Syrien mot den sittande presidenten inspirerade av protesterna i arabvärlden 2010–2011. Regimen svarade med eftergifter och med våld.[8]

Den 11 november 2011 släppte Human Rights Watch en 63-sidig rapport där de hävdar att den syriska regeringen begår systematiska övergrepp och använder dödligt våld mot civila. Det är ett brott mot mänskligheten, skriver de.[9]

Enligt ett seminarium den 12 september 2012 arrangerat av Olof Palmes Internationella Center och ABF i Stockholm har fall av avrättningar och andra övergrepp som utförts av den "Fria syriska armén" dokumenterats.[10]

Mycket tyder på att de syriska rebellerna, i ett tidigt stadie fått hjälp från främmande makt. Både vad gäller vapen och underrättelser[11]

Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov har formellt pekat ut USA som den främmande makt, som i hemlighet beväpnat de syriska rebellerna.[12]

EU har sedan oroligheterna börjat vid upprepade tillfällen fördöma regimens brutala repression mot demonstranter och civila och krävt att våldet upphör. EU har till följd av det fortsatta våldet beslutat att införa sanktioner riktade mot regimen . EU stödjer vidare FN:s och Arabförbundets gemensamme sändebud Lakhdar Brahimi och hans fortsatta arbete för att försöka hitta en fredlig lösning på konflikten.[13]

I september 2013 beslutade Migrationsverket att villkorslöst ge alla syrier som kommer till Sverige permanent uppehållstillstånd.[14]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Termen Syrien kommer från de antika grekernas namn för syrier, Σύριοι Syrioi som tillämpades på assyrierna och araméerna.[15][16] Många moderna akademiker bekräftar att termen 'Syrien' härleddes från Ἀσσυρία, Assyrien, som var deriverat från den Akkadiskans Aššur.[17] Denna teori har bekräftats med säkerhet sedan Çineköy-inskriptionen, som upptäcktes år 2000 (Rollinger 2006), som fastslår att Syrien härleddes från Assyrien (likaledes att termen syrier etymologiskt kommer från assyrier).[18]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Syrien hade år 2011 cirka 22 miljoner invånare. 94 procent araber; 4 procent är kurder. Syriens befolkning består av 90% muslimer – varav 58% sunniter och 30% övriga islamska riktningar, inklusive alawiter, ismailiter, shiiter och druser – och 12% kristna grekisk-ortodoxa, assyrier/syrianer och armenier. Det finns också en liten judisk befolkning kvar i Aleppo och Damaskus, även om de flesta emigrerade till Israel under efterkrigstiden. Syrien är sekulärt och har ingen statsreligion. Det råder religionsfrihet i landet. 79,6% av landets befolkning kan läsa och skriva; 86% av alla män och 73,6% av alla kvinnor. [1]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Standardarabiska är det officiella skriftspråket. Det officiella talade språket är syrisk arabiska. Många syrier med högre utbildning talar också språk som engelska, franska, spanska och italienska, vanligtvis engelska och franska. Dessutom bodde det 1998 cirka 33 000 människor på det av Israel ockuperade området Golanhöjderna, varav cirka 14 000 var israeliska bosättare (med hebreiska som modersmål) och 16 000 var druser.[19][20]

De största städerna[redigera | redigera wikitext]

Rank Stad Provins Inv.
1 Aleppo Aleppo 2,985 Miljoner(2009, enligt CIA World Factbook)
2 Damaskus Damaskus 2,527 Miljoner (2009, enligt CIA World Factbook)
3 Homs Homs 1,276 Miljoner (2009, enligt CIA World Factbook)
4 Latakia Latakia 383 786(2004)
5 Hama Hama 854 000(2009, enligt CIA World Factbook)
6 Ar raqqah Ar-raqqah 220 488(2004)
7 Deir ez-Zor Deir ez-Zor 211 857(2004)
8 Al-Hasakah Al-Hasakah 188 160(2004)
9 Al-qamishli Al-Hasakah 184 231(2004)
10 sayyidah zaynab Rif Dimashq 136 427(2004)

Politik[redigera | redigera wikitext]

Syrien är officiellt en republik. Staten styrs av Bashar al-Assad som är ledare för Baathpartiet. Bashar al-Assad efterträdde sin far Hafez al-Assad som ledare för Baathpartiet och som president för landet. Enligt författningen har Baathpartiet en central roll i landets styre. Baathpartiets ideologi är panarabisk med socialistiska förtecken och partiet dominerar den politiska scenen. Presidenten är statschef och överbefälhavare och nomineras formellt av parlamentet och måste godkännas i en folkomröstning. Mandatperioden är sju år och presidenten kan återväljas. Bashar al-Assad, son till framlidne presidenten Hafez al-Assad, är sedan 2000 Syriens president och även generalsekreterare för Baathpartiet. Presidenten leder regeringen, utser premiärminister och på dennes rekommendation övriga ministrar. Parlamentets 250 ledamöter utses i val vart fjärde år. Hälften av platserna är reserverade för Baathpartiet. Det kan noteras att tillämpningen av landets författning påverkas av det faktum att Syrien mellan 1963 och 2011, kontinuerligt styrdes av undantagslagar.[13] När "Den arabiska våren" 2011 spred sig till Syrien mötte Assadregimen protesterna med våld. Rena massakrer utfördes bland annat mot staden Homs. Tillfångatagna människor blev utsatta för grym tortyr.[21] Den 26 februari 2012 röstade syrierna fram en ny konstitution för landet. Den nya konstitutionen påstods innebära bland annat flerpartisystem, vilket enligt regimen skulle sätta punkt för det halvsekellånga enpartistyret. Av landets 14 580 000 röstberättigade tog sig 8 376 000 (ungefär 57%) till valurnorna och 89% röstade för den nya konstitutionen. Omröstningen ifrågasattes av många som en skenmanöver för att dämpa protesterna. Den 6 maj 2012 grundades flera partier (flerpartisystem) och ett parlamentsval inleddes.

Mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

När det gäller mänskliga rättigheter var läget i Syrien bland de värsta i världen under 2010, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch[22]. Freedom House rankade Syrien som "Not Free", och "Worst of the Worst" i sin granskning av läget i världen 2011[23]. Enligt Freedom House var Syrien då en diktatur som utsatte medborgarna för ett våldsamt och blodigt förtryck.

Utrikespolitik[redigera | redigera wikitext]

Syriens utrikespolitik formas av landets relationer med grannländerna, framför allt Libanon, Israel och Irak. De diplomatiska relationerna med Irak återetablerades 2006 efter ett avbrott på över 25 år. Relationerna mellan Syrien och Iran har stärkts sedan 1979 års iranska revolution och Gulfkriget 1980. Relationerna med Turkiet har försämrats betydligt sedan 2011 [13].

Militär[redigera | redigera wikitext]

Syrisk soldat bär en AKM(automatkarbin)

Syriens president är överbefälhavare över den Syriska armén, bestående av 400,000 soldater vid mobilisering. Män kan bli soldater när de fyllt 18 år [24].

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Syrien är ett medelutvecklat land med en mångsidig ekonomi, men uppvisar stora regionala skillnader. Oljeutvinningen och jordbruket är två viktiga ekonomiska sektorer. Landets ekonomi var fram till 2005 sluten och statligt reglerad. Reformer på det ekonomiska området från en "socialistisk planekonomi" mot en mer social marknadsekonomi har gått relativt långsamt.[13] Syriens ekonomi växte uppskattningsvis med 2,9 % under 2006, främst genom tillväxt i petroleum- och jordbrukssektorerna, som tillsammans motsvarar hälften av BNP. Genom högre priser på råolja ökade inkomsterna trots sjunkande utvinning och export av petroleumprodukter. Det syriska pundet stärktes med 7 % under 2006. Regeringen har genomfört smärre ekonomiska reformer under de senaste åren, däribland lägre låneräntor, öppnandet av privata banker, reformera de olika officiella växelkurserna samt minskandet av subsidier av några konsumtionsvaror, däribland bensin och cement.

Trots dessa reformer har statsmakten fortfarande stort inflytande över ekonomin. Olösta problem inför framtiden är sjunkande oljeutvinning, låg investeringstakt och hög arbetslöshet. Bristen på färskvatten väntas förvärras genom ökad jordbruksproduktion, en ökande befolkning, utbyggnad av industrin och miljöförstöring.[1]

Naturresurser[redigera | redigera wikitext]

Petroleum, naturgas, fosfat, krom, mineraler, järn, salter, marmor, gips och vattenkraft.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Syriens kust har ett medelhavsklimat med varma, torra somrar och regniga, milda vintrar. Resten av landet har i allmänhet ett torrt klimat. I sydöst där Hamadöknen ligger, råder det ett ökenklimat med väldigt varma somrar (över 40 grader). Under vintern så snöar det ofta i bergen och det händer också att det kommer nederbörd i form av snö i huvudstaden Damaskus. Syrien har också en mycket artrik flora, speciellt i och runt bergen.[25]

Latakia, en av Syriens största hamnstäder

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Syriens provinser

Syrien är indelad i en stadsprovins (madinah) och tretton provinser (plural muhafazat, singular: muhafazah). Huvudstaden Damaskus utgör den enda stadsprovinsen. Dessa totalt 14 provinser är följande:

  1. Damaskus (huvudstad)
  2. Rif Dimashq
  3. al-Qunaytirah
  4. Dar'a
  5. as-Suwayda'
  6. Homs
  7. Tartus
  1. Latakia
  2. Hamah
  3. Idlib
  4. Aleppo
  5. ar-Raqqah
  6. Dayr az-Zawr
  7. al-Hasakah
Syriens administrativa indelning

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Skolgången är obligatorisk mellan ålder 6 och 12, Dessutom är det gratis. 79,6% av landets befolkning kan läsa och skriva; 86% män och 73,6% Kvinnor [26].

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia

Turism[redigera | redigera wikitext]

Turismen i Syrien har blivit en mycket viktig inkomstkälla. Turisterna i Syrien har ökat så kraftigt att staten stiftat nya lagar som tillåter utländska investeringar i turistbranschen. Staten delade ut tillstånd för ett trettiotal platser i Syrien åt utländska investerare i april 2005 för att möta turistboomen. Antalet investerare ökade till ett tusental fram till juni 2006.

Turistnäringen baserar sig på landets historia och kultur, sol och bad, shopping, backpacking, bergsklättring, vintersporter, öken, storstad, med mera. Turistminister är Hala Muhammad al-Naser.[27]

Världsarv[redigera | redigera wikitext]

Palmyra
Amfiteatern i staden Bosra
Gamla staden i Damaskus är ett världsarv.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Syrien har alltid varit en mötesplats mellan öst och väst och har därför en kultur som är inspirerad av både öst och väst. De flesta arabiska traditionerna lever kvar fast på ett mer sekulariserat vis. Man har även blivit inspirerade av den turkiska kulturen speciellt inom mat och dryck. Även den franska kulturen har satt en viss prägel på Syriens unika kultur som kan på många sätt jämföras med Libanons.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Syrisk litteratur har påverkats av litteraturer över andra arabiska länder, fransk litteratur, och av landets politiska historia.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Television i Syrien[redigera | redigera wikitext]

Televison (TV) bildades år 1960 i Syrien, när Syrien och Egypten var i union (Förenade arabrepubliken). Sändningarna var i svart-vitt ända fram till 1976. I juni 2012 bad Arabförbundet officiellt Arabsat och Nilesat att sluta sända syrisk media.[28][29]

Syriska TV-kanaler[redigera | redigera wikitext]

Satellit kanaler

  • Addounia TV
  • Syria TV
  • Syria News Channel
  • Syrian Drama TV
  • Syrian Education TV
  • Sama TV
  • Talaqie TV
  • Cham TV
  • Noor Al-Sham
  • Syrian Medical TV
  • Massaya TV
  • Arrai TV

Markbundna kanaler

  • Channel 1
  • Channel 2

Sporter[redigera | redigera wikitext]

Det mest populära sporterna i Syrien är fotboll, basket, simning och tennis. Syriska idrottsmän har deltagit i de olympiska spelen.

I Damaskus hölls det femte och det sjätte Panarabiska spelen. Många populära fotbollslag är grundade i Damaskus, Aleppo, Homs, Latakia osv. Abbasiyyin stadion i Damaskus är hem till Syriens herrlandslag i fotboll.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Helgdagar[redigera | redigera wikitext]

Datum Namn Lokalt namn Iakttagelser
1 januari Nyårsdagen -  
8 mars 8 mars-revolutionen - -
21 mars Mors dag - -
17 april Självständighetsdagen - Firar självständighet från Vichyregimen
1 maj Arbetardagen - -
5 maj Martyrdagen - -
25 december Jul - -
Datum följer den islamiska kalendern
Dhu-l-Hijjah 10 Eid ul-Adha - -
Shawwal 1 Eid al-Fitr - -
Rabi' al-Awwal 12 Mawlid - Muhammeds födelsedag

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 141 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 159 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 147 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 105 av 179

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/sy.html
  2. ^ Syrien i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)
  3. ^ [a b] ”Landguiden: Syrien - äldre historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aldre-Historia. Läst 15 september 2013. 
  4. ^ Greater Syria av Daniel Pipes
  5. ^ Säkerhetspolitik.se
  6. ^ [a b] Norstedts uppslagsbok 1948
  7. ^ Česky. ”Muhammed Faris - Wikipedia, the free encyclopedia”. En.wikipedia.org. http://en.wikipedia.org/wiki/Muhammed_Faris. 
  8. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/undantagslagarna-havs-i-syrien
  9. ^ http://edition.cnn.com/2011/11/11/world/meast/syria-unrest/index.html?hpt=hp_t2
  10. ^ Olof Palmes Internationella Center
  11. ^ http://www.reuters.com/news/syria/article-rebels-foreign-support.html#
  12. ^ http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/syria/9329366/Russia-accuses-US-of-arming-Syrian-rebels.html#
  13. ^ [a b c d] http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/61427
  14. ^ "Alla syrier får permanent uppehållstillstånd", Ekot, Sveriges Radio, 2013-09-03,http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5634316
  15. ^ Herodotus, The Histories, VII.63, [1]
  16. ^ Joseph, John (2008). ”Assyria and Syria: Synonyms?” (på English) (PDF). http://www.jaas.org/edocs/v11n2/JohnJoseph.pdf. 
  17. ^ Theodor Nöldeke 1881; cf. Harper, Douglas (November 2001). ”Syria”. Online Etymology Dictionary. http://www.etymonline.com/index.php?term=Syria. Läst 13 juni 2007. 
  18. ^ http://www.aina.org/articles/ttaasa.pdf
  19. ^ ”damascus-online.com”. http://www.damascus-online.com/se/geo/golan_heights.htm. 
  20. ^ ”Golan Heights”. Tiscali.co.uk. http://www.tiscali.co.uk/reference/encyclopaedia/hutchinson/m0003982.html. 
  21. ^ http://www.amnesty.se/nyheter/nyheter/37281/
  22. ^ http://www.reuters.com/article/2011/01/24/us-syria-rights-idUSTRE70N5S620110124
  23. ^ "Freedom in the World 2012", sidan 5 http://www.freedomhouse.org/sites/default/files/FIW%202012%20Booklet_0.pdf
  24. ^ John Pike. ”Syria – Overview”. Globalsecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/world/syria/overview.htm. Läst 30 januari 2013. 
  25. ^ http://exploretours.se/sv/syrien/klimat/
  26. ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/sy.html
  27. ^ https://www.cia.gov/library/publications/world-leaders-1/world-leaders
  28. ^ http://www.thenational.ae/thenationalconversation/comment/blocking-of-syrian-television-is-justified
  29. ^ http://www.newser.com/article/d9v5h8581/syrian-president-to-address-parliament-in-1st-speech-since-january.html

ref>http://www.dn.se/nyheter/varlden/undantagslagarna-havs-i-syrien