Progress M-7

Från Wikipedia
Version från den 26 november 2017 kl. 23.53 av Voyager85 (Diskussion | Bidrag) (puts)
Progress M-7
(Прогресс М-7)
ModellProgress-M 11F615A55
Färdens tid49 dagar, 3 timmar
Massa7 250 kg
NSSDC-ID1991-020A[1]
Uppskjutning
StartplatsKosmodromen i Bajkonur 1/5
RaketSojuz-U2
Uppskjutning19 mars 1991, 13:05:15 UTC
Återinträde
Återinträde7 maj 1991, 16:24:19 UTC
Omloppsbana
Apogeum213 km
Perigeum186 km
Banlutning51,6°
Varv771 st[2]
Dockning
RymdstationMir
Dockning28 mars 1991, 12:02:58 UTC
Ur dockning6 maj 1991, 22:59:36 UTC
Tid dockad43 dagar
Kronologi
Föregående uppdrag
Progress M-6
Nästa uppdrag
Progress M-8

Progress M-7 (ryska: Прогресс М-7) var en sovjetisk obemannad rymdfarkost som levererade förnödenheter, syre, vatten och bränsle till den då sovjetiska rymdstationen Mir. Den sköts upp med en Sojuz-U2 raket, från Kosmodromen i Bajkonur den 19 mars 1991 och dockade med Mir den 28 mars. Farkosten lämnade rymdstationen den 6 maj 1991 och brann upp i jordens atmosfär den 7 maj 1991.

Efter att Progress M-7 misslyckats att docka med Kvant-1, flyttades Sojuz TM-11 till Kvant-1s dockningsport. Den 28 mars genomförde Progress M-7 en lyckad dockning med Mir:s främre dockningsport.

Återinträdeskapsel

Med på Progress M-7 fanns även en återinträdeskapsel, kallad Raduga. Kapseln separerade från Progress M-7 några minuter efter att den påbörjat återinträdet i jordens atmosfär, kapseln återfanns aldrig.

Källor

Fotnoter

  1. ^ NASA Space Science Data Coordinated Archive, läst 10 juli 2016.
  2. ^ Manned Astronautics - Figures & Facts Arkiverad 9 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine., läst 15 juli 2016.