Röd blodkropp

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Röda blodkroppar

Röda blodkroppar, erytrocyter, är en del av blodet och utgör tillsammans med vita blodkroppar, leukocyter, och blodplättar, trombocyter, nära 50 % av blodet. Deras uppgift är att frakta syre till cellerna, och koldioxid från dem till lungorna.

Siffror[redigera | redigera wikitext]

En vuxen människa har ca 5 liter blod. En kubikmillimeter blod innehåller omkring fem miljoner röda blodkroppar. Totalt har en vuxen människa omkring 25 biljoner röda blodkroppar. De röda blodkropparna innehåller cirka 300 miljoner molekyler hemoglobin och varje hemoglobinmolekyl kan i sin tur binda upp till 4 syremolekyler (O2)[1]. En enda röd blodkropp kan alltså transportera c:a 1,2 miljarder syremolekyler.

Blodbildning[redigera | redigera wikitext]

Nyproduktion av erytrocyter sker genom att bland annat njuren känner att den får för låg syrehalt. Den producerar då hormonet erytropoetin, som signalerar till benmärgen att producera mer röda blodkroppar.

Nedbrytning[redigera | redigera wikitext]

De röda blodkropparna lever hos vuxna i ca 120 dagar, hos barn har de kortare livslängd. Till det att dess förråd av enzymer som upprätthåller membranets flexibilitet avtar. De gamla cellerna fångas upp och bryts ner i levern, men framför allt i mjälten, av fagocyter. De nedbrytna delarna återanvänds till stor del. Järnet fraktas till benmärgen för nyproduktion, och proteinerna byggs in i nya protein i levern eller filtreras ut i urinet och avlägsnas ur kroppen. De röda blodkropparna som finns kvar när man avlidit klumpar ihop sig och lägger sig på botten av kroppen, i kärlen. Man kan ofta se tydliga streck på huden där blodkropparna lagt sig.

Utseende och funktion[redigera | redigera wikitext]

Två bloddroppar. Den vänstra är syrerik, och den högra syrefattig.

De röda blodkropparna är platta och inåtbuktande från båda sidor (bikonkava). De är små i jämförelse med andra celler (7-8 mikrometer i diameter). Deras speciella form gör att syretransporten och gasutbytet gynnas eftersom det ger cellerna en stor sammanlagd yta där gaser kan diffundera in och ut över cellmembranet. Formen gör dem också väldigt flexibla vilket underlättar passagen genom de minsta blodkärlen, kapillärerna, då de ofta lägger sig som tallrikar mot varandra på långa led för snabbare transport i kärlen. De röda blodkropparna innehåller varken cellkärna, ribosomer eller mitokondrier vilket ger mer plats för hemoglobin. I och med detta kan inte syret som de bär förbrukas av dem själva. De röda blodkropparna får istället enbart energi genom anaerob, syrefri, förbränning. Bristen på cellkärna och gener gör även att de inte kan reproducera sig, eller reparera sig. Därför sker reproduktionen i benmärgen av stamceller.

Hematokrit[redigera | redigera wikitext]

EVF, förkortning för engelska Erytrocyte Volume Fraction, eller hematokrit (av grekiskans krino, skilja) är de röda blodkropparnas andel av blodets totalvolym. Normalvärdet är 0,40-0,50 L/L för män och 0,35-0,46 L/L för kvinnor. Låga värden kan vara ett tecken på anemi. Hematokrit har ingen enhet och begreppet används framförallt inom sjukvården. Förändrad hematokrit kan antingen bero på minskad mängd röda blodkroppar eller hemodilution, det vill säga utspädning av blodet, eller vätskebrist.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Campbell (1990). Biology, Second ed.. university of California. Sid. 831. ISBN 0-8053-1800-3