Retor
Retor (grekiska: ῥήτωρ rhḗtōr) eller orator är en talare utbildad i retorik, vanligen en politiker eller en expert på retorik. Hos antikens greker var retorerna dels talare, dels lärare i vältalighet. Ibland avses sofist med ordet.
I betydelsen lärare i vältalighet övergick ordet först till romarna, och senare till modernt språkbruk. Romarna kallade de praktiskt uppträdande talarna för orator. Dessa utbildade talare var i såväl Antikens Grekland som Rom högt värderade, och fungerade som opinionsbildare eller politiker.
Ordet retor kommer av ῥημα (rhêma) som betyder ord eller talesätt.
Antikens retorer
- Sofisterna, däribland:
- Perikles
- de tio attiska talarna (Grekland)
- Aristogeiton
- Claudius Aelianus
- Decimius Magnus Ausonius
- Cicero
- Gnaeus Domitius Afer
- Eumenius
- Gaius Scribonius Curio
- Hegesippus
- Hermagoras av Temnos
- Marcus Porcius Cato
- Licinius Macer Calvus
- Marcus Licinius Crassus
- Nazarius
- Nikokles (~310-~388)
- Paulus av Tarsus
- Peter Eremiten
- Quintus Hortensius
- Marcus Fabius Quintilianus
- Seneca d.ä.
- Libanios (300-talet)
- Afthonios av Antiochia (300-talets slut)
Källor
- Retor i Nordisk familjebok (första upplagan, 1889)