Rusiner

Rusiner (även rutener, ruser, routener, ruthener, rusnaker) (tyska Ruthenen, lat. Rutheni, Ruteni) är ett ord som härleds ur ordroten Rus, och är en etnonym som betecknar kärnbefolkningen i Rutenien och ännu är ett samlingsbegrepp för ukrainare och vitryssar.

Etnonym och identitet

Som etnonym påträffas ordet rusin (rhos) i en frankisk krönika från år 839 Namnet användes om människor med anknytning till Rutenien; ordet förekommer därefter i en mängd källor, däribland i Kievfursten Olegs avtal med grekerna i Bysans år 911 (nämns 7 gånger), Igors avtal från 945 (nämns 6 gånger), i staden Smolensks avtal med tyskarna, och används senare som etnonym i Galizien-Volynien-furstendömet, Storfurstendömet Litauen och som en samlande beteckning på ukrainarna och vitryssarna i de polska texterna mellan 1200- och 1900-talet, en benämning båda dessa folken betecknar sig med.

Under medeltiden, och då särskilt under 1500- och 1600-talen, användes termen rusinskij i det som i dag är centrala Ukraina beträffande språket, religionen samt som en etnonym för att beteckna nationaliteten hos folket som bodde i dessa områden. I Galizien och Bukovina överlevde detta namn till början av 1950-talet, och i Transkarpatien används det ännu idag.

En liten parentes i sammanhanget är att områdena som de polsk-ryska krigen 1648–1654 och 1654–1667 hade berört kallades för Lillrutenien och befolkningen i dessa för rutener. Beteckningen "Ukraina" användes av den polska sidan, och då endast i territoriellt syfte för att beskriva vojvodskapen i de östra delarna av landet. Polackerna själva kallade "ukrainarna" för rusiner (polska: "rusini", ett ord med rötter i 900-talets Rutenien), som avsåg "folk från Rus" och Kievrus (Kievriket), vilket många dokument från den tiden visar. Folken i det som i dag är nordvästra Ukraina och Vitryssland använde samma namn om sig själva.. I svenska skrifter benämns rusiner ibland felaktigt "ryssar".