Ukraina

Wikipedia

Україна
Ukrajina

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: Volja, Zlahoda, Dobro (ukrainska för "Frihet, enighet, godhet")
Nationalsång: Sjtje ne vmerla Ukraina

Huvudstad	Kiev 50°27'N, 30°30'Ö
Största stad	Kiev
Officiellt språk	ukrainska
Statsskick President Premiärminister	republik Viktor Jusjtjenko Julia Tymosjenko
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	från Sovjetunionen 24 augusti, 1991 1 december, 1991
Yta • Totalt • Vatten	603 700 km² (43:e) försumbart
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	46 710 816 (26:e) 78,6 inv/km² (92:a)
BNP (PPP) • Totalt 2007 • Per capita	$390 306 miljoner (28:e) $8 441
Valuta	Hryvnia (`UAH`)
Tidszon	UTC +2
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Hoverla 2 061 m ö.h. Dnjestrovskij liman km² Dnjepr 2 280 km
Nationaldag	24 augusti
Landskod	UA
Landsnummer	`+380`

Ukraina (ukrainska: Україна; transkriberas Ukrajina eller Ukraїna) är en republik i Östeuropa med landgräns mot Rumänien, Moldavien, Ryssland, Polen, Slovakien, Ungern och Vitryssland. I söder har landet en kust mot mot Svarta havet. Huvudstad är Kiev.

Ukraina är det till ytan största landet i Europa (Ryssland frånräknat).

[redigera] Etymologi och uttal

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Dagens Ukraina är en stat med rötter i det fornryska Kievriket, som existerade mellan 800-talet och fram till omkring 1200-talet, då landet blev uppdelat i tre delar: i väst mellan Litauen (dagens Vitryssland) och Polen (dagens Ukraina) och i öst av mongolerna. Då det tidigare Kievrikets ryska befolkning befann sig i tre olika länder började man (för att definiera det ryska folkets territoriella uppdelning) kalla området i söder för Lill-Ryssland.^{[Ifrågasatt uppgift]} Befolkningen i Lill-Ryssland betraktade sig själva som och kallade sig för rusini (men inte "russkije" som dagens russar kallade sig) ända in på 1910-talet - ordet ukrainare var okänt för den stora majoriteten av dem, utom för en liten skara intellektuella med västerländsk orientering.^[1]

Namnet Ukraina var ursprungligen en beteckning som började användas av polackerna i slutet av 1500-talet för områdena i östra Polen.^{[Ifrågasatt uppgift]} Denna beteckning var strikt territoriell^[1] (till skillnad från etnisk) och avsåg ursprungligen den del av dagens Ukraina som låg öster om floden Dnipro.^{[Ifrågasatt uppgift]} Befolkningen i det polska "Ukraina" var, liksom 300 år innan (då området erövrades) kallades rusini och området Ruś. Som en parallell kan nämnas att de ryska tsarerna vid samma tidpunkt kallades för envåldshärskare för "hela Ruś". Det finns flera varianter på ordet ryss, till exempel ruser, rosser, rusiner, rutener samt det moderna ordet rossijane, vilka alla kommer fram samma ursprungsord, nämligen ruser.^{[Ifrågasatt uppgift]}

Ordet Ukraina kommer av de slaviska orden (kraj) som betyder ungefär "på gränsen", "nära gränsen" eller "gränstrakt". En liknande benämning finns för det nuvarande kroatiska området Krajina samt det polska landskapet Kraina i Pommern. Benämningen har använts av alla slaver där de gränsar till andra länder.^{[källa behövs]}

I äldre tid ^{[Ifrågasatt uppgift]} och fram till 1800-talet användes benämningen "Lillryssland" om Ukraina. Det egentliga Ryssland kallades för "Storryssland".

Bokstäverna "ai" i exempelvis "Ukraina" uttalas i slaviska språk inte som en diftong utan som två monoftonger, alltså inte [aj], utan varje vokal för sig, [Ukra-i-na].^{[källa behövs]} ^{[Ifrågasatt uppgift]}

[redigera] Historia

Huvudartikel: Ukrainas historia

På 800-talet bildades Kievriket av östslaver; det kristnades av Bysans år 988. På 1200-talet invaderades landets östra delar av mongoler; därefter blev de västra delarna ett lydrike i Polen-Litauen. Kosacker, upprorsmän från bondeklassen, gjorde flera uppror på 1600-talet och vann anseende för sin krigskonst i hela Europa. År 1648 började ett nytt uppror som skakade Polen i grunden. 1654 anslöts Rus' (det som på 1910-talet började kallas för Ukraina) till Moskovien.

Under det stora nordiska kriget invaderade Sverige Rus' (som fortfarande inte hette Ukraina då, utan kallades så i väst^{[Ifrågasatt uppgift]}), men den svenska armén besegrades i slaget vid Poltava 1709. I slutet av 1700-talet blev resterande delar av vad som i dag utgör Ukraina en del av det ryska imperiet.

Under ryska revolutionen bildades Ukrainas folkrepublik 17 mars 1917. Man upprättade arbetarråd i socialistiskt mönster (ukrainska: rada) liknande de sovjeter som fanns i Ryssland sedan revolutionen 1905. Den centrala församlingen leddes av historikern Mychajlo Hrusjevskyj. De stödde bolsjevikerna mot den ryska provisoriska regeringen.^{[källa behövs]} Efter oktoberrevolutionen intog regeringen ställning för bibehållen autonomitet för republiken, men starka band behölls med Ryssland.^{[källa behövs]} I början av 1918 minskade emellertid förbindelsen med bolsjevikerna och man strävade efter en suverän ukrainsk stat. Efter freden i Brest-Litovsk tvingade tyskarna ut de bolsjeviker som fanns i Ukraina. Den 29 april 1918 upplöste tyskarna radan och tillsatte en konservativ regering.

I slutet av december 1918 intogs Ukraina av de bosjevikiska stryrkorna, och Ukrainska SSR som utropats året innan blev en landsomfattande sovjetrepublik. Ukrainska SSR var en av de första republikerna som 1922 blev en del av Sovjetunionen. Den ukrainska huvudstaden var tidigare Charkov men byttes 1934 ut mot Kiev.

Under 1920- och 30-talen tilldelade Sovjetstaten många ryssar i Lill-Ryssland en "ukrainsk" nationalitet som lagfästes formellt.^{[källa behövs]} ^{[Ifrågasatt uppgift]} Den konstgjorda sovjetiska ukrainiseringen av landet ledde till att många skolor öppnades i Ukrainska SSR och började undervisa på det ukrainska språket.

Under vintern 1932-33 dog uppemot tio miljoner människor i Ukraina av svältkatastrofen Holodomor och ukrainska experter^{[källa behövs]} anser att Josef Stalin medvetet anbringade svälten för att kväsa Ukrainas gryende nationalistiska rörelse. Hungersnöden anses ha orsakats av den påtvingade kollektivisering av jordbruket som påbörjades 1932, och av att de sovjetiska myndigheterna beslagtog säd, vete, mjöl, grönsaker och kreatur.

Mellan 1941 och 1943 var Ukraina helt ockuperat av Nazityskland; de sista västliga delarna återerövrades av Röda armén först år 1944. Ukrainska SSR fick medlemskap i FN 26 oktober 1945 och är således en av ursprungsmedlemmarna, även om det i realiteten enbart betydde att Sovjetunionen fick ett extra säte. År 1986 inträffade ett stort reaktorshaveri i kärnkraftverket i Tjernobyl (se Tjernobylolyckan).

Efter Sovjetunionens fall 1991 blev Ukraina en självständig stat.

I presidentvalet vintern 2004/2005 segrade den västvänlige Viktor Jusjtjenko över den ryssvänlige Viktor Janukovitj efter en folklig resning i västra och norra Ukraina kallad orangea revolutionen efter att Janukovitj beskyllts för valfusk. Efter att Janukovitj fått starkt stöd i parlamentsvalet den 26 mars 2006 utsågs dock denne till premiärminister den 3 augusti det året. Sedan en konstitutionell kris utvecklat sig mars-april 2007, i vilken president Jusjtjenko beordrade parlamentets upplösning, ett beslut som dock röstades ned i detsamma, enades Jusjtjenko och Janukovitj om att hålla nyval till parlamentet den 30 september 2007.

[redigera] Geografi

Engelskspråkig karta över Ukraina med politisk indelning.

Ukraina är Europas näst största land (som helt ligger inom Europa), beläget i Östeuropa. Det gränsar till Ryssland i öst, Vitryssland i norr samt Polen, Slovakien, Ungern, Rumänien och Moldavien i väst. I söder har landet kust mot Svarta havet. I sydväst bildar Donaudeltat gräns mot Rumänien.

Det ukrainska landskapet är mestadels ett platt, fruktbart slättland och högland som delas upp av floder, såsom Dnjepr, Donets, Dnjestr och Bug, som rinner söderut och mynnar i Svarta havet eller det mindre Azovska havet i söder. Ukraina är ett bördigt land med svartjord och många floder, och är således en viktig jordbruksexportör för övriga Europa. Mot Vitryssland finns skogsmarker. De enda bergsområdena är Karpaterna i väst som når upp till 2 061 meter över havet vid dess topp (Hoverla), samt de mindre Jajlabergen på Krims sydkust mot Svarta havet i söder. Den viktigaste floden är Dnjepr som rinner genom landet från norr till söder, där den mynnar i Svarta havet vid Cherson strax norr om Krimhalvön.

Ukraina har för det mesta ett tempererat kontinentalklimat, men snarare med medelhavsklimat längs Krims sydkust i söder. Nederbörden är ojämnt fördelad, med mest i väst och norr, och mindre i öst och sydöst. Vintertemperaturen varierar från kyligt vid Svarta havet till kallt i inlandet. Somrarna är varma över största delen av landet, men i regel med mer värme i syd.

Under Sovjettiden var Ukraina de höga kommunistledarnas semesterparadis; det är medelhavsklimat vid Svarta havet, om än vintrarna är kallare. Populära turistmål är Lviv, Kiev, Odessa och Krim med dess riviera. Ukraina kräver inte visum längre (från 1/1 2006) för turistbesök, vilket gör landet mer attraktivt för turister från Västeuropa.

[redigera] Krim

Huvudartikel: Krim

Halvön Krim på kusten mot Svarta havet anses historiskt ej höra till Ukraina. Halvön, som erövrades från Osmanska riket under Katarina II, flyttades administrativt över till Ukraina av den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov. På Krim finns ryska militärbaser.

[redigera] Städer

Sevastopol.

[redigera] Demografi

Sankt Mikaels katedral i Kiev.

De viktigaste städerna är Kiev (2,6 miljoner invånare 2005), Charkiv (1,4 miljoner 2004), Odessa (1,1 miljoner), Dnipropetrovsk (1 miljon) och Donetsk (969 700). Av befolkningen bodde år 2005 ungefär 68 % i städer.

De största etniska grupperna (enligt folkräkningen år 2001) är ukrainare (77,8 % av befolkningen) och ryssar (17,3 %); bland mindre grupper finns vitryssar (0,6 %), moldaver (0,5 %), krimtatarer (0,5 %), bulgarer (0,4 %), ungrare (0,3 %), rumäner (0,3 %), polacker (0,3 %), judar (0,2 %), armenier (0,2 %), greker (0,2 %) och tatarer (0,2 %).

Officiellt språk är det östslaviska språket ukrainska, som talas av omkring 72 % av befolkningen. Ryska är även ett viktigt språk, framför allt i de östra och södra delarna av landet; bland mindre språk märks polska, vitryska, bulgariska, rumänska och grekiska.

I kulturellt hänseende är Ukraina ett delat land, dels efter dimensionen tidigare polskkontrollerat område respektive tidigare tsarkontrollerat område, där befolkningen i de tidigare polskkontrollerade områdena oftast är romerska katoliker eller tillhör en unierad kyrka, dels också efter dimensionen att etniska ryssar i hög utsträckning inflyttat under sovjettiden till områden främst i öst, där stora koncentrationer av tung industri byggts upp.

[redigera] Politik

Detta avsnitt är en sammanfattning av Politik i Ukraina

Ukrainas parlamentsbyggnad i Kiev.

Ukraina är en demokratisk republik där lagstiftande, utövande och dömande makt är åtskilda. Presidenten nominerar premiärministern men parlamentet (Verchovna Rada, "Stora rådet") stadfäster valet. Efter självständigheten från Sovjetunionen 1991 har den ukrainska politiken dominerats av omfattande statlig och byråkratisk kontroll. Ukrainas parlamentariska läge är ofta instabilt, med regeringskriser som inträffar relativt ofta.

[redigera] Ekonomi

Bortsett från jordbruket, som producerar spannmål, sockerbetor, solrosfrön, grönsaker, kött och mjölk, finns även rika naturtillgångar, däribland järn, mangan, titan, kvicksilver, svavel, kaliumkarbonat, kaolin och kalk. Bland industri märks produktion av kol, elkraft, maskiner, metaller, kemikalier och livsmedel (framför allt socker).

Under sovjettiden var Ukraina ett viktigt område, både industriellt och till jordbruket (Ukraina blev omnämnt som "Sovjets kornbod"). Sovjetmakten byggde upp industrin, särskilt vapenindustrin, men självständigheten innebar en svår omställning då flera företag gick under, bland annat då Ukraina inte längre hade tillgång till Sovjets olja och inte hade samma ekonomiska förutsättningar att utveckla nya flygplan av märket Antonov. Motortillverkaren Motor Sich finns också i landet. Läget förbättrades en bit in på 1990-talet.

I dag är landet avhängigt Ryssland när det gäller energitillgångar, speciellt naturgas. Många strukturella reformer har gjort den ukrainska ekonomin sårbar för yttre påverkningar. Efter självständigheten från Sovjetunionen 1991 infördes en marknadsstyrd prissättning av de flesta varor, samtidigt som regeringen lade fram flera lagförslag för privatisering av statliga företag. Omfattande motstånd mot dessa ändringar bland politikerna hindrade emellertid dessa förslag att bli genomförda. Detta ledde till att industriproduktionen 1999 var 40% av vad den var 1991. En slapphänt pengapolitik ledde till att inflationen utvecklades till hyperinflation i slutet av 1993. År 2003 levde uppskattningsvis 29% av befolkningen under fattigdomsgränsen.

Den sittade regeringen Jusjtjenko har förpliktigat sig att reducera antalet regeringskontor, göra lagstiftarprocessen mer strömlinjeformat, skapa en lagmässig miljö för entreprenörer samt vidta en omfattande skatteomläggning. Ändringer i mer politiskt följsamme områden som strukturändringar och privatisering av landområden fortsätter. Externa organisationer, med den internationella pengafonden i spetsen, har fordrat Ukraina att öka tempot i ändringsprocessen.

År 2000 visade bruttonationalprodukten en växt i exporten på 6%. Detta var den förste registrerade växten sedan självständigheten 1991. Samtidigt växte industriproduktionen med 13%. Denna växt fortsatte 2001, då BNP ökade med 9% och industriproduktionen med över 14%. Växten understöddes av ökande optimism hos konsumenter och investorer.

I juli 2006 visade president Jusjtjenko siffror som visade att Ukrainas BNP vuxit med 9% i jämförelse med juli 2005. Han sade också att befolkningens tillgångar ökat med cirka 20%.

I april 2007 var medellönen per månad i Ukraina 1224 hryvnja, vilket motsvarar ungefär 1675 svenska kronor. Mest tjänar man i Kiev där medellönen ligger på 2040 hryvnja, vilket motsvarar 2792 kronor. .^[2]

[redigera] Infrastruktur

Det totala vägnätet i Ukraina omfattar 273 700 kilometer, varav 170 000 kilometer klassas som nationella vägar. Biltätheten i Ukraina är ganska låg, men håller på att växa sig allt starkare. Ukraina kan från 2006 besökas av svenskar utan visum. Till skillnad från i Ryssland gäller svensk bilförsäkring i Ukraina.

Persontransporter görs fortfarande kollektivt av merparten. Järnvägsnätet har idag totalt 22 200 kilometer bana. Det är även järnvägen som är den viktigaste godstransportvägen. Ukraina har samm breda spårvidd som Ryssland och andra fördetta sovjetstater.

Rörledningar för import av olja och gas går från Ukraina upp till Ryssland. Totalt finns det i Ukraina cirka 4 400 kilometer vattenvägar i form av floder och kanaler. Dnepr är den viktigaste vattenvägen för transport i landet. Det finns flera hamnar i landet, bland annat i Odessa, Sevastopol, Mykolajiv, Cherson, Kertj och Mariupil. Det finns även internationella flygplatser i Kiev, Simferopol och Odessa.

[redigera] Källor

^ [a b] Otrekasjas' ot russkogo imeni, Sergej Rodin, Moskva 2006 ^{[Ifrågasatt uppgift]}
^ State Statistics Committee of Ukraine http://www.ukrstat.gov.ua

Denna artikel innehåller inga källhänvisningar.
Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.