Kievriket

Kievriket [[]]: Русь [[|←]] 882–1300 [[|→]] Vapen Huvudstad Kiev Språk Östslaviska Religion Slavisk Folktro Ortodox Kristendom Statsskick Monarki (Rurikdynastin) Sista regent Bildades 882 Upphörde 1300  – upphörde genom Mongolväldet Valuta Hryvnja

Kievriket eller Kievrus, var från 880 till 1300-talet ett rike som dominerades av furstendömet Kiev och omfattade under sin storhetstid större delen av Rutenien (dagens Vitryssland, större delen av dagens Ukraina, Rumänien och Slovakien samt de nordvästra delarna av dagens Ryssland). Riket beboddes av Slaver och nordmännen som styrde.

Äldre historia

Slavernas utbredningar i Östeuropa (8-9 ct)

Nordmän från Sverige tog sig med båt över Östersjön och ner längs floder som Daugava och Neva till Novgorod (som de kallade Holmgård) och hittade landvägen över till de floder som via Ukraina leder ner till Svarta havet och Konstantinopel (nuvarande Istanbul, som av nordmännen kallades Miklagård).

Nordiska lämningar har hittats i Kievrikets område vid god jord och vattendrag. Detta visar att nordmännen avsåg bosätta sig för längre tid. Flera ortnamn härrör från den svenska kolonisationen som Isburgs ("Isborg" på svenska), möjligen Suzdal ("susdal") och namnen på forsarna i Dnepr. Vissa ryska namn är svenska till ursprunget, såsom Oleg (Helge), Olga (Helga) och Igor (Ingvar).

Dock så antas nordmännen endast ha varit de styrande i Kievriket medan lokalbefolkningen utgjordes av slaver.

Kring 700-talets början anlade handelsresande khazarer staden Kiev (turkiska för "strandbosättningen") vid floden Dnepr. Ett samhälle av khazarer, men även slaver, nordmän och ungrare, växte sig mäktigt. I Nestorskrönikan (1100) står att läsa att de finsk-ugriska och slaviska stammarna i dåvarande Rutenien efter att ha jagat bort de varjager som beskattade dem, upplevde att situationen var allför kaotisk och därför sökte en furste hos ruserna ("ros-piggarna") för att styra dem.

Rurik

Kievriket under mitten på 1100-talet.

Kievrus (1015-1113).

Rurik (Rörik) (död 879) räknas som den förste härskaren i Rurikdynastin, vilken kom att härska fram till 1598. Några säkra historiska uppgifter om vem Rurik var eller varifrån han kom finns inte. Han sägs ha varit varjag, vilket är den slaviska beteckningen för nordman och tillhört rusernas stam, som av de flesta historiker anses ha varit svear. Klart är dock att han kom till Ladoga, huvudstad i Slavija. Det skedde vid en tidpunkt i historien när Novgorod ännu inte existerade. I Ladoga har arkeologer funnit en nordisk kyrkogård med bland annat kvinnogravar. Kyrkogården har varit i bruk under åren 850-925, har arkeologerna slagit fast. Det finns olika teorier om svearnas ankomst och maktövertagande. Men det mesta är inte belagt historiskt och Ruriks historia är i mångt och mycket en gåta.

I Islänningasagorna kallas Kievriket Gårdarike, även "det stora Svitjod" (jämför Magna Graecia, det antika namnet på södra Italien med dess grekiska kolonier) eller "det kalla Svitjod".

Det är intressant att notera att det i Sankt Bertins annaler nämns att kejsar Ludvigs hov i Ingelheim år 839 (året efter att de första skandinaverna dök upp i Konstantinopel) fick besök av en delegation från Konstantinopel. I detta sällskap fanns några män som kallades ruser (fornhögtyska ruzzi; uttalat rutsi; jämför finskans ruotsi och estniskans rootsi för "Sverige", sannolikt avledda av svenska Rods- som i Rodslagen och rodsmän). Då Ludvig fann att de var svear sueones kvarhöll han dem då han misstänkte att de kommit till landet för att spionera.

Den rurikska fursteätten skulle under flera hundra år upprätthålla dynastiska förbindelser med de nordiska kungahusen. När Olav den helige år 1028 flydde från Norge gjorde han det till furst Jaroslav I i Novgorod (Jarisleif i Novogård), som var gift med en svensk kungadotter, Ingegärd Olofsdotter av Svitjod.

Kievriket kristnas

Den mähriska fursten Rastislav skickade i mitten av 800-talet ut en kommission för att ta reda på mer om världens religioner. Man rapporterade hem att man i Bysans (Östrom) funnit en värdig religion med fantastiskt vacker gudstjänst. Detta är betecknande för den senare ryska ortodoxa kyrkan, som fäster väldigt stor vikt vid riten vid gudstjänsten. Rastislav skickade sändebud till kejsar Mikael III i Konstantinopel om att man önskade ta del av den ortodoxa kristendomen.

Kristna missionärer kom från det som idag är Grekland och Bulgarien. Bäst lyckades de till en början i syd och sydost i det slaviska området. De förde även ad hoc med sig skriftspråket kyrkoslaviska. Med ambitionen att förena folken i Kievriket ville storfurst Vladimir I ge dem en gemensam religion. Han gjorde ett försök att slå ihop alla icke kristna gudar i riket till en religion. Då detta misslyckades kristnade storfurst Vladimir I Kievriket år 988.

Folket tvingades till massdop och man anlade grottklostret i Kiev. Den bysantinska kyrkan anammades och som en sidoeffekt kom kulturella influenser från Bysans. Influenserna från antiken var nästan obefintliga, då Bysans släppt sina antika band strax före. Dock kan grekiska gudar skymtas i rutenisk ikonkonst från denna tid.

Det ruteniska imperialriket växte – till skillnad från andra imperium – stegvis. Motivet var förutom missionering också råvaror, som den sibiriska pälsjakten. Kievriket blev mäktigt mycket på grund av transithandeln mellan skandinaverna i norr och Konstantinopel i söder.

Arabiska pirater i Medelhavet tvingade handelsresande att ta flodvägar, exempelvis längs Volga. Kievriket höjdpunkt var under 900- och 1000-talet. Under 1100-talet förlorade riket betydelse och hotades splittras av maktkamper. Furst Jaroslav I:s död försvagade Kievriket.

Brödrastrider mellan Jaroslavs söner följde. Handeln avmattades dessutom, då handelsresande hittade andra vägar. Korståg hade satt stopp för sjörövarna, som blivit muslimer.

Under Djingis Khans mongolvälde från 1220-talet plundrades Kievriket, och erövrades år 1240, för att helt upplösas.

Se även

• Rutenien
• Ukrainas historia
• Rysslands historia