Santi Pietro e Martino

	Santi Pietro e Martino
	Kyrka
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	i närheten av Via Marmorata
Invigd	800-talet
Dekonsekrerad/; Riven
- Dekonsekrerad	1200-talet

Santi Pietro e Martino, även benämnd Sancti Petri in Horrea,^[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige aposteln Petrus och den helige Martin av Tours. Kyrkan var belägen i närheten av emporium, det antika Roms hamn och stapelplats vid Tibern, i dåvarande Rione Ripa, nuvarande Rione Testaccio. Tillnamnet ”Horrea” syftar på Horreum Galbae, ett stort horreum, beläget i området.^[2]

Santi Pietro e Martino var en av många mindre kyrkobyggnader i nuvarande södra Rione Ripa och norra Rione Testaccio.^[a]

Från 900-talet utgjorde kyrkan en av filialerna till församlingskyrkan San Gregorio al Clivo Scauri. I en bulla promulgerad av påve Bonifatius VIII den 16 juni 1299 uppräknas församlingskyrkans besittningar och filialer, men här saknas Santi Pietro e Martino. Ferruccio Lombardi drar av denna upplysning slutsatsen att kyrkan redan då var övergiven.^[2]

Omnämningar i kyrkoförteckningar[redigera | redigera wikitext]

Katalog	År	Benämning
Catalogo di Cencio Camerario	1192	sco. Petri de Orrea^[3]
Il Catalogo Parigino	cirka 1230	s. Petrus in Horrea^[4]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

^ Dessa kyrkobyggnader är Sant'Anastasio de Marmorata, Sant'Anna de Marmorata, San Foca, San Geminiano, San Giacomo in Orreu, San Giovanni in Orreu, San Lazzaro alla Marmorata, San Lorenzo in Bascio, Santa Maria de Episcopio, San Salvatore de Marmorata, San Salvatore de Molellis, San Niccolò de Marmorata och Santi Pietro e Martino.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Hülsen 1927, s. 416–417
^ [a b] Lombardi 1998, s. 312
^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#147. Läst 26 januari 2022.
^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#117. Läst 26 januari 2022.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Ancona, Alice; Contino, Alessia; D'Alessandro, Lucilla (2012). Rita d'Errico & Carlo M. Travaglini. red. ”Dalla città antica alla città moderna tra identità e discontinuità: il museo diffuso del rione Testaccio” (på italienska). Roma moderna e contemporanea: rivista interdisciplinare di storia (Roma: Università Roma Tre-CROMA) 20 (2): sid. 379–416. ISSN 1122-0244. https://www.academia.edu/21224222/Ancona_A_Contino_A_DAlessandro_L_Dalla_citt%C3%A0_antica_alla_citt%C3%A0_moderna_tra_identit%C3%A0_e_discontinuit%C3%A0_il_museo_diffuso_del_rione_Testaccio_in_Roma_Moderna_e_Contemporanea_ricerche_sul_patrimonio_urbano_tra_Testaccio_e_Ostiense_XX_2_Roma_2014_379_417. Läst 26 januari 2022.
Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 610. OCLC 9269651
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1418. OCLC 2997278
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 416–417. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 312. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Martinelli, Fioravante (1655) (på italienska). Primo trofeo della S.ma Croce eretto in Roma nella Via Lata da S. Pietro Apostolo. Roma: Nicolangelo Tinassi. sid. 37. OCLC 762120180
Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5

[3] Dessa kyrkobyggnader är Sant'Anastasio de Marmorata, Sant'Anna de Marmorata, San Foca, San Geminiano, San Giacomo in Orreu, San Giovanni in Orreu, San Lazzaro alla Marmorata, San Lorenzo in Bascio, Santa Maria de Episcopio, San Salvatore de Marmorata, San Salvatore de Molellis, San Niccolò de Marmorata och Santi Pietro e Martino.

[1] Hülsen 1927, s. 416–417

[Lombardi312-2] [a b] Lombardi 1998, s. 312

[4] ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#147. Läst 26 januari 2022.

[5] ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#117. Läst 26 januari 2022.

[1]

[2]

[a]

[3]

[4]