Petrus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se St. Peter.
Petrus
Petrus
Petrus med himmelrikets nycklar.
Apostel, Påve, Martyr
Född Betsaida, Galileen
Död 64 e.Kr.[1]
Rom, genom korsfästelse
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan, Östortodoxa kyrkan, Anglikanska kyrkan, Orientaliskt ortodoxa kyrkan
Helgedom Peterskyrkan
Helgondag 29 juni (tillsammans med Paulus)
Attribut Himmelrikets nycklar, tupp, man korsfäst med huvudet nedåt, apostel med bokrulle, man med buskigt vitt skägg och vitt hår (inom ikonografin)

Petrus (latin för "klippa" efter grekiskans Πετρος ’klippa’, i Bibeln även Kefas efter arameiskans Kēfāū med samma betydelse[2]), egentligen Simon och senare Simon Petrus, var en av Jesus apostlar. Han var den andre aposteln som Jesus kallade, då den förste var hans äldre bror Andreas. Han framträder i Nya Testamentets evangelier och i Apostlagärningarna. Petrus, "klippan", är egentligen ett tillnamn som Jesus gav åt sin främste lärjunge (Matt. 16:18, Mark. 3:16, Joh. 1:42)[2].

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Petrus var en galileisk fiskare tilldelad en ledarroll av Jesus (Matteusevangeliet 16:18, Johannesevangeliet 21:15-16). Han var med Jesus under händelser bevittnade bara av få apostlar, såsom Kristi förklaring. Petrus fick tidigt en framträdande ställning som lidelsefull predikant i Jerusalem och gjorde flera missionsresor och var i detta stycke framgångsrik, framför allt i Mindre Asien och Antiochia.

Tidiga kristna författare gav fler detaljer om hans liv och hävdade hans överlägsenhet. Traditionen beskriver Petrus som den förste biskopen av Antiokia och den förste biskopen av Rom, författaren av två kanoniska brev, efter Roms brand martyr under Kejsar Nero, korsfäst upp-och-ner[3] och begravd i Rom. Hans avhandlingar anses traditionellt vara källan till Markus evangelium.

Den historiska riktigheten i redogörelserna för Petrus roll i Rom är en fråga som för närvarande debatteras.[källa behövs]

Petrus, mosaik från St. Peterskyrkan i Chora

I Nya Testamentet[redigera | redigera wikitext]

Denna artikel är en del i Wikipedias serie om

Church of the Nativity, Bethlehem, Israel 04155u original.jpg
Födelsekyrkan i Betlehem, Palestinska myndigheten.

 
Jesus Kristus
Jesu liv enligt Nya testamentet  · Korsfästelsen  · Uppståndelsen  · Påsk
Bibeln och bakgrund
Gamla testamentet  · Nya testamentet  · Evangelium  · Kanon  · Kyrkan  · Apostlarna
Guds rike · Tidsaxel · Paulus · Petrus
Teologi
Gud: (Fadern  · Sonen  · Helige Ande)  · Treenighetsläran  · Teologihistoria  · Mariologi  · Frälsning  · Dop  · Apologetik
Historia och traditioner
Kyrkofäderna · Konstantin · Koncilier · Trosbekännelserna · Mission · Stora schismen 1054 · Korståg · Reformationen
Riktningar
Allmänt
Predikan · Bön · Ekumenik · Musik · Konst · Liturgi och riter · Kalender · Symboler
P christianity.svg Kristendomsportalen

De första texterna som skrevs i Nya Testamentet var Paulus brev. Galaterbrevet framställer Petrus som en av "pelarna" i Jerusalems kyrka (tillsammans med Jakob, Jakob den rättfärdige och Johannes). Dessa accepterande Paulus och Barnabas positioner som apostlar för hedningarna, men utgjorde också ett hinder för deras ansträngningar att ta in hedningarna i kyrkan. I Markusevangeliet, Matteusevangeliet, Lukasevangeliet, Apostlagärningarna och Johannesevangeliet beskrivs Petrus som en framstående apostel och en av kyrkans ledare. I alla de fyra evangelierna tillkännager och kungör Petrus att Jesus är Messias. Matteusevangeliet, det enda som omnämner kyrkan, erkänner Petrus och hans trosbekännelse som dess grundare. Matteusevangeliet tillskriver också Petrus auktoriteten att förbjuda och tillåta handlingar ("binda" och "lösa"). Andra Petrusbrevet bekräftar Petrus apostoliska överhet. Johannes epilog fokuserar i hög grad på Petrus; han är den förste som går in till den tomma graven (se Jesu uppståndelse), även om kvinnorna och "lärjungen som Jesus älskade" ser den före honom.

Betydelse och attribut[redigera | redigera wikitext]

Inom Romersk-katolska kyrkan, de östortodoxa och orientaliskt ortodoxa kyrkorna samt inom anglikanska samfund intar Simon Petrus en ställning som helgon. Katoliker betraktar påven som Petrus rättmätige efterträdare och därmed överordnad alla andra biskopar. Tolkningen att Petrus särskilda ställning bland apostlarna också skulle ge efterföljande biskopar av Rom (påvarna) en motsvarande särställning i kyrkan förnekas dock av protestantiska kyrkosamfund. Detta utgör en viktig kyrkoskiljande fråga.

Petrus attribut är korset, tuppen och nycklarna; de sistnämnda syftar på Jesu löfte till Petrus: ”Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matteusevangeliet 16:19, 18:18 och Johannesevangeliet 20:23).

I folktron är Sankte Per himmelrikets portvakt, som släpper in dem som har tillträde.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Först 67 e.Kr. enligt annan källa: Henrikson, Alf; Berg, Björn (1995). Alla tider: en världshistoria. Stockholm: Trevi. Libris 7613044. ISBN 91-7161-115-0 (inb.)  s. "70-talet e.Kr."
  2. ^ [a b] "Kefas". NE.se. Läst 2012-09-26.
  3. ^ "Korsfästes Petrus upp och ner?". Alltombibeln.se. Läst 17 mars 2014.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bergstrand, Anders, Från apostlarnas tid i Rom. Fri 1906.
  • The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994. ISBN 0-304-34357-9
  • The New Jerome Biblical Commentary. Edited by Raymond E. Brown, Joseph A. Fitzmyer & Roland E. Murphy. Upper Saddle River, N.J.: Prentice Hall 1999. ISBN 0-13-859836-3
  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Petrus.


Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Påve
30/33–64/67
Efterträdare:
Linus