Serapis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Serapis huvud

Serapis eller Sarapis var en gud i egyptisk mytologi som ursprungligen dyrkades i Alexandria, varifrån kulten spred sig till Romerska riket. Namnet uppstod i sammansmältningen av Apis och Osiris. Guden lär ha kommit från Sinop till Alexandria på 300-talet f.Kr.

I och med Alexandrias alltmer ledande makt och inflytande stegrades denne guds anseende. Serapis identifierades till sist med solguden själv och ställdes därigenom liksom i spetsen för gudavärlden. Från Alexandria utbredde sig kulten av Serapis i Egypten där spår av kulten finns i de många Serapishelgedomarna. Vidare spreds den till Medelhavets norra kusttrakter, där Serapis på många håll, särskilt i Italien, åtnjöt ett anseende, större än till och med i Alexandria, ett anseende så stort, att myndigheterna ingrep för att något dämpa den fanatiska hopens excesser. Serapiskulten besegrades av kristendomen och 391 e.Kr. förstördes templet i Alexandria.

De tidiga kristna anklagades av sina motståndare för att vara en soldyrkarsekt (Bonwick, Egyptian Belief, p. 283). Den romerske kejsaren Hadrianus (76-138) såg stora likheter mellan kristna och dem som dyrkade den egyptiska guden Serapis, vilken betraktades som en solgud. I ett brev till konsul Servianus skrev kejsar Hadrianus så här: "Där [i Egypten] finns det kristna som dyrkar Serapis och vissa, som själva kallar sig för Kristi biskopar, hävdar att de står guden Serapis väldigt nära" [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Giles, Hebrew and Christian Records, vol. ii. p. 86. London: 1877