Sidventilsmotor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sidventilmotor i T-ford
Side-valve engine with Ricardo's turbulent head 01.png

Sidventilsmotor, en typ av ottomotor, med underliggande kamaxel.
Sidventilsystem fanns framförallt i bilar fram till 1950-talet då det började ersättas mer och mer av toppventilsmotorer. Sidventilsystemets största nackdel är att bränsle-luftblandningen måste strömma i en skarp vinkel och därmed hindras motorn från att kunna leverera hög effekt i förhållande till cylindervolymen.

T-topp[redigera | redigera wikitext]

Tidiga sidventilsmotorer hade ofta insugs- respektive avgasventiler placerade på varsin sida av motorblocket. Detta kallas T-topp och kräver en kamaxel på vardera sidan av blocket för att styra ventilerna. Redan före 1910 hade de flesta T-toppar ersatts av den enklare och billigare L-toppen.

L-topp[redigera | redigera wikitext]

En sidventilsmotor med L-topp har alla ventiler placerade på rad på samma sida av motorblocket. På så sätt kan alla ventiler styras av samma kamaxel och motorn blir enklare och billigare att tillverka.