Skeppet Argo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skeppet Argo
Lista över stjärnor i Skeppet Argo
Ljusaste stjärnan Canopus – Alfa Carinae (-0,72m)
Närmaste stjärnan Luhman 16 (6,6 )
Erkänns inte längre som stjärnbild
Konstellationen Argo Navis av Johannes Hevelius.

Skeppet Argo (Argo Navislatin) var en av de 48 stjärnbildernaPtolemaios lista över stjärnbilder i hans samlingsverk Almagest. Stjärnbilden representerade det skepp som Jason och argonauterna använde i den grekiska mytologin.[1]

Skeppet Argo är den enda av Ptolemaios stjärnbilder som inte är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Skeppet Argo var en konstellationerna som listades av Ptolemaios i samlingsverket Almagest. Stjärnbilden representerade den argonautiska skeppet som Jason seglade. Stjärnbilden förekom första gången på bild i Johann Bayers stjärnatlas Uranometria, som utkom 1603.

Konstellationen blev oriktigt avbildad, eftersom den inte var synlig från norra halvklotet.[2] Skeppet Argo blev ordentligt kartlagt 1752 av den franske astronomen och kartografen Nicolas Louis de Lacaille. Han bildade Seglet, Akterskeppet, Kölen och enligt en del auktoriteter även Kompassen. Trots uppdelningen behöll Lacaille Bayer-beteckningarna för skeppet Argo. Därför har Kölen stjärnorna Alfa, Beta och Epsilon, Seglet har Gamma och Delta, medan Akterskeppet har Zeta.[2][3][4][5][6]

Masten (Maluslatin) föreslogs 1844 som en del av den gamla stjärnbilden av den engelske astronomen John Herschel. Den var tänkt att ersätta Kompassen, men förslaget vann inget gehör bland andra astronomer.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Skeppet Argo var en stjärnbild med många ljusstarka stjärnor. Här följer en enkel uppräkning av de 15 stjärnor som tillhörde stjärnbilden och är ljusstarkare än magnitud 3,0.[7][8][9]

  • Canopus eller Suhel – Alfa Carinae -0,72
  • Miaplacidus – Beta Carinae 1,67
  • Suhail – Gamma Velorum 1,7
  • Avior – Epsilon Carinae 1,86
  • Delta Velorum 1,96
  • Lambda Velorum 2,21
  • Aspidiske, Turais eller Scutulum – Jota Carinae 2,21
  • Naos, Suhail Hadar eller Muliphein – Zeta Puppis 2,21
  • Markab eller Markeb – Kappa Velorum 2,48
  • My Velorum 2,69
  • Pi Puppis 2,71
  • Theta Carinae 2,74
  • Tureis – Rho Puppis eller 15 Puppis 2,83
  • Ypsilon Carinae 2,92
  • Tau Puppis 2,94

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ [a b] Wagman, Morton (2003). Lost Stars: Lost, Missing and Troublesome Stars from the Catalogues of Johannes Bayer, Nicholas Louis de Lacaille, John Flamsteed, and Sundry Others. The McDonald & Woodward Publishing Company, Blacksburg, Virginia. ISBN 978-0-939923-78-6 
  3. ^ John Scalzi (2008). Rough Guide to the Universe. Sid. 240. ISBN 978-1-40-538370-7 
  4. ^ David H. Kelley med flera (2011). Exploring Ancient Skies: A Survey of Ancient and Cultural Astronomy. Sid. 12. ISBN 978-1-44-197624-6 
  5. ^ Emily Winterburn (2009). The Stargazer's Guide. Sid. 124. ISBN 978-0-06-197637-7 
  6. ^ Kunitzsch, P.; Smart, T. (2006). A Dictionary of Modern star Names: A Short Guide to 254 Star Names and Their Derivations (2:a upplagan). Sky Publishing, Cambridge, Massachusetts. ISBN 978-1-931559-44-7 
  7. ^ ”Vela Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Vela-constellation/. Läst 23 april 2014. 
  8. ^ ”Carina Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/carina-constellation/. Läst 30 januari 2014. 
  9. ^ ”Puppis Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/puppis-constellation/. Läst 23 april 2014.