Kölen (stjärnbild)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kölen
Carina
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Kölen
Latinskt namn Carina
Förkortning Car
Rektascension 9 h
Deklination -60°
Area 494 grad² (34)
Huvudstjärnor 9
Bayer/Flamsteedstjärnor 52
Stjärnor med exoplaneter 10
Ljusa stjärnor 6
Stjärnor nära solsystemet 1
Ljusaste stjärnan Canopus , Alfa Carinae (-0,72m)
Närmaste stjärnan LHS 288 (14,64 )
Messierobjekt 0
Meteorregn Alfa-Cariniderna, Eta-Cariniderna
Närliggande stjärnbilder Seglet, Akterskeppet, Målaren, Flygfisken, Kameleonten, Flugan, Kentauren
Synlig vid latituder mellan +20° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under mars.

Kölen (Carinalatin) är en stjärnbildsödra stjärnhimlen som inte går att se i Sverige.[1][2] Den var tidigare en del av den stora stjärnbilden Skeppet Argo, som delades upp i tre delar på 1700-talet. I Kölen finns stjärnan Canopus som näst solen och Sirius är den ljusstarkaste stjärna vi kan se från jorden. I stjärnbilden ligger Eta Carinae som troligen är en av vintergatans största stjärnor.[3]

Stjärnbilden är nu en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[4]

Eta Carinae

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Kölen innehåller en av stjärnhimlens ljusstarkaste stjärnor och är även i övrigt en stjärnbild som syns. Den har sin östra ände nerbäddad i Vintergatans stjärnprakt.[5][4]

  • Canopus – Alfa Carinae är den näst starkaste stjärnan på natthimlen med magnitud -0,72. Den kan inte ses från Sveriges horisont. Den är också känd under namnen Suhail, Soheil, Süheyl, Suhel och Suhayl. I Kina har Canopus kallats “Den gamle mannen”.
Huvudartikel: Canopus
  • Eta Carinae är ett stjärnsystem som består av minst två stjärnor, belägna mellan 7500 och 8500 ljusår från Jorden. Stjärnan har spektralklass WR pe och betecknas som en luminiös blå variabel och har varierat rejält i ljusstyrka över århundradena. Den förväntas explodera som supernova eller hypernova någon gång inom de närmaste tiotals miljonerna år. Eta Carinae är förmodligen det mest massiva stjärnsystem som astronomerna hittat, med en total massa på åtminstone 100 solmassor.
Huvudartikel: Eta Carinae
  • Miaplacidus – Beta Carinae är den näst starkaste stjärnan i Kölen och den 29:e totalt på natthimlen, med magnitud 1,67. Miaplacidus betyder ”lugnt vatten” vilket är en kombination av det arabiska ordet för vatten, ”miyāh” och det latinska ordet för lugn, ”placidus”.
  • Avior – Epsilon Carinae är en dubbelstjärna med magnitud 1,86
  • Aspidiske – Jota Carinae har magnitud 2,21. Den kallas också Turais och Scutulum. Alla tre egennamnen är diminutiver av ordet “sköld”, på grekiska, arabiska respektive latin.
  • Theta Carinae är en blåvit dvärgstjärna i huvudserien med magnitud 2,74. Den är huvudstjärnan i en öppen stjärnhop som heter IC 2602.
  • Ypsilon Carinae är en dubbelstjärna där komponenterna har magnitude 3,01 och 6,62
  • Omega Carinae är en blåvit jätte med magnitude 3,29

Stjärnor i Henry Draperkatalogen[redigera | redigera wikitext]

Eta Carinae-nebulosan – NGC 3372

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Vintergatan löper genom stjärnbilden varför det finns gott om öppna stjärnhopar, men också andra objekt[5][4]

  • Eta Carinae-nebulosan – NGC 3372 är en planetarisk nebulosa. Den tillhör de största nebulosor som astronomerna känner till. Den är fyra gånger så stor som Orionnebulosan och har magnitud 1,0.
  • Theta Carinae-hopen har fått sitt namn av huvudstjärnan med magnitud 2,74. Den öppna stjärnhopen har beteckningen IC 2602, men kallas också Södra Plejaderna för att den liknar Plejaderna i Oxens stjärnbild.
  • NGC 3532 är en öppen stjärnhop med ungefär 150 stjärnor
  • Andra stjärnhopar är NGC 3603 (öppen stjärnhop), NGC 2808 (klotformig stjärnhop) och NGC 2516 (öppen stjärnhop) eller Caldwell 96.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 30 januari 2014. 
  3. ^ Sveneric Johansson och Henrik Hartman (2007). ”Eta Carinae och dess nebulosa”. Populär astronomi (2): sid. 12-17. http://www.popast.nu/wp-content/uploads/2012/06/2007_2_eta.pdf. Läst 24 november 2013. 
  4. ^ [a b c] ”Carina Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/carina-constellation/. Läst 30 januari 2014. 
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Kölen.