Skiffer
Skiffer är en bergart som kan vara metamorf eller sedimentär.[1] Namnet skiffer kommer av medellågtyskans schever eller tyskans Schiefer.[1] Den består av finkornigt klastiskt sediment.[källa behövs]. Stenhuggare har använt ordet skiffer i bredare betydelse än geologer, det har syftat till all typ av sten som gått att klyva för att använda till tak. Ett exempel på en sten som kallats skiffer av stenhuggare är en jurakalksten kallad Stonefieldskiffer från Oxfordshire i England.[2]
För en exakt benämning på en skiffer används namn som beskriver de viktigaste mineralen som ingår. En vanlig typ av sådan skiffer är granat-glimmerskiffer, en annan sort är talk-tremolitmagnetitskiffer.[3]
Metamorf skiffer
Metamorf skiffer bildas genom metamorfos som är låggradig. Ursprungsmaterialen för metamorfosen är sedimentärbergarter som är finkorniga och rika på lera, som lersten, siltsten och sandsten eller vissa vulkaniska avlagringar som till exempel tuff.[2]
Blåskiffer är en skiffer med ett metamorft ursprung. Alkaliamfiboler som glaukofan och crossit kan ge bergarten en blå färg[4],men ofta är den grå. Blåskiffer består huvudsakligen av glaukofan, klorit och epidot. Andra ämnen som kan ingå är lawsonit, jadeit, glimmer och/eller kvarts. Blåskiffer bildas oftast av ursprungsbergarter med basisk sammansättning.[5]Man kan hitta blåskiffer finns längs Argentariokusten i Toscana i Italien. Glaukofanskiffer är en variant av blåskiffer som innehåller mycket glaukofan vilket ger den en mörkt grålila färg.[6]
Grönskiffer är en bergart som liknar blåskiffer. Den kan bildas genom metamorfos av den magmatiska bergarten basalt.[5]
Bergarter som har bildats genom regionalmetamorfos samt har en skiffrig struktur får beteckningen glimmerskiffer. Glimmer är huvudkomponenten i dessa bergarter.[7]
Sedimentär skiffer
Sedimentära skiffrar är oftast grå lerskiffer som är mycket finkornig.[1]Oljeskiffer och alunskiffer är två olika sorters lerskiffer.[8]
Användning
Bergarten används ofta som byggnadsmaterial i form av golv-, fasad- eller takbeläggning. Alunskiffer har också använts för utvinning av kolväten samt uran. Vissa skiffer innehåller organiskt material och har därför brukats som bränsle vid förädling av kalksten, restprodukten kallas rödfyr.[källa behövs]
Källor
- Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
Noter
- ^ [a b c] http://www.ne.se/skiffer Nationalencyklopedin på nätet - ne.se - sökdatum: 18sep 2013
- ^ [a b] Titel: Jorden - Illustrerat uppslagsverk/sid:86,88/Förlag: Globe förlaget, 2005, / ISBN 91-7166-020-8 /Originalets titel: Earth (ISBN 1-4053-0018-3)(2003 Doring Kindersley)
- ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. sid. 78
- ^ http://www.ne.se/blåskiffer - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 8dec 2013
- ^ [a b] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. sid. 69,71
- ^ http://www.ne.se/glaukofanskiffer - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 8dec 2013
- ^ Bergarter och mineral - sid:78
- ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. sid. 31
