Slaget vid Cerignola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Cerignola
Del av Italienska kriget 1499-1504
Ägde rum 28 april 1503
Plats Cerignola (dagens Italien)
Resultat Avgörande spansk seger
Stridande
Spanien  Frankrike
Befälhavare/ledare
Gonzalo Fernández de Córdoba
Prospero Colonna
Pedro Navarro
Fabrizio Colonna
Louis d'Armagnac, hertig av Nemours  
Yves d'Alègre
Pierre du Terrail
Styrka
~6 300 man[1] ~9 000 man[1]
  • 650 franska gendarmer
  • 1 100 lätta hästar
  • 3 500 schweiziskt infanteri
  • 2 500-3 500 franskt infanteri
  • 40 kanoner (anlände för sent)
Förluster
500 2000

Slaget vid Cerignola var ett slag den 28 april 1503 mellan fransk/schweiziska och spanska trupper vid Cerignola, 30 kilometer från Adriatiska havets kust i Italien.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Slaget vid Cerignola brukar sägas vara det första slag som vanns av infanteri med eldhandvapen. Den erfarne spanske befälhavaren Gonzalo Fernández de Cordoba försökte avvärja en fransk invasion av södra Italien och hade kommit fram till att en liten armé av pikenerare och hakeskyttar var nyckeln till framgång på slagfältet. Ställd inför en övermäktig styrka av franskt pansrat kavalleri och schweiziska pikenerare förskansade han sitt manskap i sluttningen av en kulle som skyddades av ett dike och en jordvall. Där grupperade han sina hakeskyttar vid vallen med pikenerarna bakom. Fransmännen och schweizarna beslöt sig för en frontalattack i tron att en stormning skulle bryta igenom den bräckliga spanska linjen. När de hejdats av diket blev de nedskjutna av hakeskyttarna, vilkas eld var mycket verkningsfull på så nära håll. En av dem som föll var den franske ledaren, hertigen av Nemours. I rätt ögonblick beordrade Fernándes sina pikenerare och det lätta kavalleriet till motattack, och fienden krossades.

Allt det hakeskyttarna hade gjort kunde ha åstadkommits med bågskyttar, men den spanska segern förstärkte en växande tilltro till eldvapens som framtidens skjutvapen, då de var både mindre känsliga för förhållanden i fält och krävde betydligt mindre utbildning av skyttarna.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Mallet, Michael; Shaw, Christine (2012) (på engelska). The Italian Wars 1494-1559. Harlow: Pearson Educated Limited. Sid. 64. ISBN 0-582-05758-6  kombinerad styrka avräknade från kontingenter

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]