Slaget vid Königgrätz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Königgrätz
Del av Tyska enhetskriget
The Battle of Königgrätz.jpg
Slaget vid Königgrätz, 3 juli 1866 av Christian Sell. Litografi, 1866.
Ägde rum 3 juli 1866
Plats Sadová, Böhmen, dagens Tjeckien
Resultat Avgörande preussisk seger
Stridande
Kungariket Preussen Preussen  Österrike
 Sachsen
Befälhavare/ledare
Kungariket Preussen Helmuth von Moltke
Kungariket Preussen Prins Friedrich Karl
Kungariket Preussen Kronprins Fredrik Wilhelm
Kungariket Preussen Herwarth von Bittenfeld[1]
Kejsardömet Österrike Ludwig von Benedek[1]
Styrka
221 000 preussare
702 kanoner
184 000 österrikare
22 000 sachsare
650 kanoner
Förluster
8 975
1 900 döda
275 saknade
6 800 skadade
940 horses
44 100
5 735 döda
7 925 saknade
8 440 skadade
22 000 tillfångatagna
6 000 hästar
116 kanoner

Slaget vid Königgrätz stod den 3 juli 1866 vid Königgrätz (nuvarande Hradec Králové) i nuvarande östra Tjeckien mellan Preussen och Österrike. Slaget var ett led i det tyska enhetskriget som startat den 14 juni. Preussen stod som segrare i slaget som också avgjorde kriget. Härmed etablerades Preussen som den främsta tyska staten och staten kunde några år senare, 1871, genomdriva den lilltyska lösningen på det tyska enandet.

Sedan den österrikiske befälhavaren Ludwig von Benedek fått flera av sina kårer tillbakaslagna i striderna vid Nachod, Tratenau, Gitschin och Königinhof, bestämde han sig 30 juni för återtåg bakom Elbe, för att därifrån kunna slå tillbaka preussarna. Då dessa avvaktade blev Benedek stående väster om floden, och tvingades 3 juli nordväst om Königrätz uppta striderna.[2]

Benedek grupperade sina trupper med 3:e och 10:e kårerna i centern på höjderna vid Chlum och Lipa. Norr därom högerflygeln med 4:e och 2:a kårerna, vars linje sträckte sig upp mot Horenowes. Västra flygeln, bestående av sachsiska och 8:e kårerna bildade vid Problus och Prim en tillbakaböjd flank. Bakom mitten stod 1:a och 6:e kårerna i reserv.[2]

Denna ställning anfölls klockan 8.00 på förmiddagen 3:e juni var den tre preussiska arméerna: Elbearmén i sydväst, 1:a armén i väster och 2:a armén i norr. Högste befälhavare över tyska armén var Kronprins Fredrik Wilhelm, medan generalstabschefen Helmuth von Moltke var den som i själva verket ledde planeringen. Elbearmén och 1:a armen kom under de första två timmarna att utkämpa en blodig frontalstrid med österrikarna, och var på flera punkter nära att vika, då 2:a armén kom fram til slagfältet. Denna börjat attackera österrikarnas högra flank och rygg, blev Benedeks tällning hopplös. Vid mittagstiden började reträtten, som snart övergick i ett flyktartat återtåg. Huvuddelen av armén rädde sig under den hotande omringningen. drygt 10% av armén blev dock tillfångatagen.[2]

Genom slaget vid Königgrätz beseglades Moltkes omfattningsstrategi gentemot den på "inre linjerna" opererande Benedek.[2]

I samband med slaget komponerade den preussiske militärmusikern Gottfried Piefke Königgrätzer Marsch.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Perrett, Bryan (1992) (på engelska). The Battle Book. London, England: Arms and Armour Press. Sid. 237. ISBN 1-85409-328-2 
  2. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 583-84 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]