Slaget vid Kvistrum
Slaget vid Kvistrum kallas det slag som stod vid Kvistrum bro i Bohuslän den 29 september 1788.
| Slaget vid Kvistrum | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Teaterkriget | |||||||
 Karta över slagfältet vid Kvistrum 1788, sett från väster. Källa:Krigsarkivet | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Sverige
|
 Danmark
| ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
 Jan Verner Tranefelt
|
Johan Fredrik von Mansbach
| ||||||
| Styrka | |||||||
| 800 | 10 000 | ||||||
| Förluster | |||||||
| 60 sårade | 5 | ||||||
| |||||
Bakgrund
I samband med Gustav III:s ryska krig började dansk-norska trupper under ledning av prins Karl av Hessen i slutet av september 1788 att från Norge tåga ned genom Bohuslän i riktning mot Göteborg. Orsaken var den att Danmark-Norge vid denna tid hade en försvarspakt med Ryssland. I Sverige kom dessa operationer att gå under benämningen Teaterkriget.
Vid den strategiskt viktiga bron över Örekilsälven, vid Kvistrum nära Munkedal, utkämpades krigets mest omfattande strider.
Slaget
Överste Jan Verner Tranefelt gav, efter det att han fått veta nyheten om det danska infallet i Bohuslän, order till en 350 man stor truppstyrka att marschera mot fienden. Eftersom styrkan visade sig vara för liten för att konfrontera fienden så begav man sig till byn Kvistrum i Munkedal.[1] Där förskansade man sig och inväntade förstärkningar. Styrkan hade vid denna tidpunkt växt till 900 man och 6 artilleripjäser.
Men i stället för att besätta den gamla Kvistrums skans på östra sidan av Kvistrums bro, lät Tranefelt förleda sig av överstelöjtnant Funck, som ansågs mycket hemmastadd på orten, och uppförde en liten förskansning i södra delen av passet, omkring 900 meter söder om bron, som inte ens kunde ses från detta ställe. Bron blev inte uppriven, och inte heller åbyggnaderna vid Kvistrum blev uppbrända.
Den 29 september blev svenskarna kringränd av en, under generalmajor Mansbachs ledning cirka 1 000 man stor styrka. Vid samma tid anföll den danska huvudstyrkan i fronten.[1] Den danska styrkan fick utan något motstånd passera bron och besätta passets omgivningar på ömse sidor om älven, så att svenskarna inom kort fann sig kringrända och måste möta fienden från två sidor. Efter en kortare strid kapitulerade Tranefelt och hans trupp, och måste ges sig till fångna (tillsammans 806 man). De flesta frigavs dock mot villkor att inte delta mera i kriget, men gevär, kanoner och tross förklarades för fiendens byte.
Konsekvenser av slaget
Efter det vunna slaget marscherade de dansk-norska trupperna vidare ner mot Göteborg. England gick in och medlade i konflikten och de dansk-norska trupperna begav sig därefter hem igen marscherandes genom Bohuslän. Vid denna tid så satte höstregnen in på allvar och den dansk-norska armén tvingades att frusna och hungriga plocka lingon för att överleva. Därför fick detta fälttåg i Norge eftermälet Tyttebärskriget, (sv. Lingonkriget). Många soldater dog under denna marsch. Av de 10 000 soldater som deltog i detta fälttåg dog 1 000 - 1 500 av sjukdomar men endast 5 stupade i strid.
Misstankar om förräderi riktades mot Tranefelt och hans officerare och särskilt mot Funck, som ansågs ha väglett fienden. Undersökning hölls inför krigsrätt, som dömde Tranefelt till 2 års och Funck till l års avsättning samt överstelöjtnant Friesendorff, vilken som parlamentär antagit fiendens kapitulationsvillkor, till mistning av tjänst och lön under 9 månader. Dessa straff skärptes av Kunglig Majestät 1790 ytterligare, så att alla tre blev avsatta och ålagda att betala kostnaderna i målet.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Sundberg 2010, s. 304.
Tryckta källor
- Sundberg, Ulf (2010). Sveriges krig. D. 3,1630-1814. Hallstavik: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. Libris 11856268. ISBN 978-91-85789-63-4 (inb.)
Vidare läsning
- Holmström, Bertil (2000). Tio dagar som skakade Göteborg. Partille: Warne. Libris 7757821. ISBN 91-86424-92-0 (inb.)
- Apenes, Georg; Tore Dyrhaug (1988) (på norska). Tyttebærkrigen : det norske felttog i Sverige 1788. Oslo: Aschehoug. Libris 780313. ISBN 82-03-15519-7