Smide
Smide är en process där en metall bearbetas så att plastisk deformation uppstår. Plastisk deformation innebär att man flyttar om i strukturen av atomer och molekyler i metallstycket. Det finns två typer av smide; kallsmide och varmsmide. Idag förekommer kallsmide hos plåtslagaren. Generellt så läggs metallstycket på ett städ och med hjälp av hammarslag förändrar man materialets inre struktur och därmed uppnår materialet den form smeden vill ha.
Vid bearbetning i kallt tillstånd får man en bättre precision på det smidda föremålet. Vid bearbetning vid upphettning krävs det mindre krafter vid formning att arbetsstycket. Smide ger smeden kontroll över hur kornen lägger sig i metallerna (hur bindningarna inuti ligger), så att en god hållbarhet och styvhet uppnås. Smidda produkter har en god förmåga att motstå mekanisk påfrestning. Idag används smide för till exempel bultar, handverktyg och järnväg.
Innehåll |
[redigera] Smedjan och dess utrustning
Vid varmsmide är ässjan smedens viktigaste verktyg. För smide är generellt städet och hammaren de viktigaste verktygen. Utöver detta finns tänger, mejslar, olika ämbar för vatten, handskar, läderförkläde med mera.
Ässjan och städet bör placeras mörkt. Det är då lättare att avgöra järnets glödfärg.
[redigera] Ässjan
Det är mycket viktigt att få bra värme i ässjan. Men det är inte bara hettan som påverkar kvaliteten på smidet. Bränslet som används kan påverka järnets kvalitet. Varmt järn tar lätt upp svavel, och detta försämrar järnets smidbarhet. Svavelmängden från bränslet kan minskas genom att man låter elden brinna ett tag innan järnet sätts in. Svavel förbränns vid högre temperaturer, varför ässjan bör ha en hög temperatur.
[redigera] Ässjtyper
Ässja med fläkt, ässja med bälg, fältässja och förhistorisk ässja.
[redigera] Bränsle till ässjan
Bränslet kan vara stenkol, träkol, antracit eller koks. Moderna smeder använder ibland gassvets för riktad uppvärmning av små områden; exempelvis kan en blandning av acetylen och syrgas användas. I stället för dessa metoder kan man hetta upp järnet med induktion, man slipper då avgaserna.
[redigera] Metoder för att öka temperaturen i ässjan
För att få ordenlig hetta i ässjan blåser man luft in i elden. Därtill används en bälg eller ett fläktsystem. En annan metod är att lägga salpeter i elden. Salpetern kommer att avge extra syre och öka förbränningen.
[redigera] Hammare
 |
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2012-02-23) |
[redigera] Städ
|
|
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2012-02-23) |
[redigera] Mejslar
|
|
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2012-02-23) |
[redigera] Smidestänger
|
|
Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2012-02-23) |
[redigera] Smidesmetoder
De huvudsakliga tekniker en smed använder sig av är glödgning, sträckning, stukning, kapning, klyvning, böjning, nitning och vällning. Animation
[redigera] Glödgning
Järnet värms för att bli lättare att bearbeta. Vid mycket hög temperatur kan man foga samman järnbitar, så kallad vällning.
| Temperatur °C | Färg | Färgnamn |
| 400 | Rödvarm, synlig i mörker | |
| 474 | Rödvarm, synlig i skymning | |
| 525 | Rödvarm, synlig i dagsljus | |
| 581 | Rödvarm, synlig i solljus | |
| 700 | Mörkröd | |
| 800 | Mörkt körsbärsröd | |
| 900 | Körsbärsröd | |
| 1000 | Ljust körsbärsröd | |
| 1100 | Orangeröd | |
| 1200 | Gulorange | |
| 1300 | Gulvit | |
| 1400 | Vit | |
| 1500 | Lysande vit | |
| 1600 | Blåvit |
[redigera] Sträckning, Stukning & Bockning
De grundläggande teknikerna för smide är:
Sträckning - Även kallad räckning. Att med hammare eller slägga slå stångämnet smalare och längre.
Stukning - Att komprimera ett stångämnes massa så att stången blir bredare och kortare
Bockning - Att bocka / böja stångämnet i önskad vinkel
[redigera] Vällning
Även kallat hetsning. Vällning är en mycket gammal smidesteknik som används för sammanfogning av två eller flera järnbitar. Inom industrin används idag någon form av svets istället.
De bitar som skall sättas ihop vitglödgas i ändarna och kan sedan fogas samman genom slag. Utformningen av fogytorna är viktiga för att temperaturen inte skall hinna sjunka för mycket, eftersom detta påverkar vidhäftningsförmågan.
För att hålla ytorna fri från oxidation (att stålet bränns) använder man sand, borax eller något annat flussmedel som underlättar sammanfogningen.
Länkar till kätting gjordes förr med hjälp av vällning.
[redigera] Se även
[redigera] Externa länkar
