Kaliumkarbonat
- Uppslagsordet E 501 leder hit. För europavägen, se E501.
| Kaliumkarbonat | |
| Systematiskt namn | Kaliumkarbonat |
|---|---|
| Övriga namn | Pottaska |
| Kemisk formel | K2CO3 |
| Molmassa | 138,205 g/mol |
| Utseende | Vit, fast |
| CAS-nummer | 584-08-7 |
| SMILES | [O-]C(=O)[O-].[K+].[K+] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 2,29 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 1120 g/l (20 °C) |
| Smältpunkt | 891 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| LD50 | 1870 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kaliumkarbonat, K2CO3, är ett vitt pulver som är lättlösligt i vatten men olösligt i etanol. I vattenlösning blir lösningen alkalisk. Saltet suger upp vatten ur fuktig luft tills det löser sig själv eller tills vattnet i luften tar slut. Kaliumkarbonat smälter vid 891 °C och om det uppvärms ytterligare sönderdelas det till kaliumoxid och koldioxid.
Framställning [redigera]
Industriellt framställs kaliumkarbonat genom att man leder ned koldioxid i kaliumhydroxid. Förr framställdes det genom lakning av träaska i lerpottor och därför kallas det ibland för pottaska. Framförallt har lövträ använts och björk har varit mest använd.
Användningsområden [redigera]
Kaliumkarbonat används vid framställning av såpa och andra kaliumsalter. Det är även en viktig beståndsdel vid framställning av kristallglas. Inom livsmedelsindustrin används det som surhetsreglerande medel, och har då E-nummer 501. Förr användes ämnet även inom snustillverkning.