Solipsism
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Solipsism är en filosofisk term (av latinets solus ipse = ensamt själv). I ontologisk mening betecknar den att det enda som existerar är den egna upplevelsen som sådan (traditionellt kallat självet, jaget eller medvetandet med dess innehåll) utan några bakomliggande orsaker. I kunskapsteoretisk mening betecknar den ståndpunkten att man bara kan vara säker på att ens egna upplevelser existerar; alla andra varelser samt all materia i världen skulle därför kunna vara enbart en del av den egna livsupplevelsen. Viktigt är att begreppet "jag" inte kan denotera samma fenomen (om solipsismen är sann) som det fenomen "jag" denoterar i realismen (icke-solipsism). Ett vanligt misstag är att man gör så och därmed blandar ihop solipsism med egoism. Man bör också vara medveten om att solipsismen mycket väl "kan" vara sann även om man inte märker det, det vill säga själv försanthåller eller är övertygad om att realismen (icke-solipsismen) är sann.
En så kallad metodologisk solipsism finns också, formulerad av Rudolf Carnap. Denna typ av solipsism hävdar att den logiska konstruktionen av min värld måste bygga på mina egna sinnesintryck. Carnap menar dock inte att den egna världen är den enda som existerar, utan gör med sin solipsism anspråk på metafysisk neutralitet.