Sprisegel
Sprisegel är ett kvadratiskt eller rektangulärt segel som var vanligt på äldre mindre och större bruksbåtar längs Östersjöns och Nordsjöns kuster och i nordiska skärgårdar som till exempel i Danmark, Finland, Sverige, Norge, Åland och Nederländerna samt på skutor på Themsen. Seglet antas ha utvecklats i Nederländerna på 1500-talet och blev det vanligaste seglet på mindre segelbåtar i Nordeuropa [1]. Nedan till höger en bild på ett romerskt sprisegel, samt ett exempel från Bangladesh som antyder en ännu äldre historia.
Spriseglet var litsat till masten på de äldre båtarna, på moderna båtar används även mastskena. En del större båtar som till exempel fiskarnas storbåtar med flera kunde ha två eller tre master för sprisegel. Båtar som har haft stagade master har även fört toppsegel på stormasten och stagfock på fockmasten, även en del båtar har fört klyvare. Spriseglet har varit vanligt för på en del båtar utan vant eller stag. Spriseglet var vanligt på följande ekor eller snipor såsom blekingeekan, Ölandssnipan samt Gotlandssnipan. Spriet (även kallat spristång och spristake) fästs diagonalt från mastens nedre del i en spriögla till seglets aktre övre horn, sprihornet. Nuförtiden används spriseglet bland annat på optimistjollen.
Källor [redigera]
- Albert Eskeröd 1970. Båtar. Från ekstock till trålare.
- Nautiskt bildlexikon. Wahlström & Widestrand 1975, ISBN 91-46-12471-3
Referenser [redigera]
- ^ Nautiskt bildlexikon, s. 97
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Sprisegel.
|
||||||||||||||||