Proprietär programvara

Från Wikipedia

Proprietär programvara är programvara som har restriktioner (vanligtvis satta av ägaren) vad gäller att använda eller kopiera den och alltså saknar de grundläggande friheter som finns hos fri programvara; exempelvis får man inte tillgång till källkoden, man får inte ändra i programmet, och man får inte ge bort kopior. Stängd källkod används synonymt med proprietär programvara, för program där källkoden inte är offentlig.

Det finns både tekniska och legala medel att se till att de restriktioner som finns hos proprietär programvara efterlevs. De tekniska medlen inkluderar att bara distribuera programmet som binärfil utan källkoden och även olika kopieringsskydd, medan legala medel kan vara programvarulicenser, copyright och mjukvarupatent.

Fri programvara har dock också en ägare: denne har givit användaren vissa friheter (och därmed följande skyldigheter, se tex GPL) och ser genom sin upphovsrätt till att dessa efterlevs.

Priset spelar ingen roll för om en mjukvara är fri eller proprietär; fria program kan säljas och proprietära program kan ges bort gratis som freeware. Det är också därför som Free Software Foundation använder ordet proprietär för att särskilja program vars ägare begränsar användarens frihet till skillnad från kommersiella program, vilka kan vara fria.

[redigera] Säkerhetsaspekter

Förespråkare för proprietär programvara menar ibland att program som inte publicerar sin källkod är säkrare, då man menar att det blir svårare för crackers att hitta säkerhetshål i programmet. De kan inte analysera programmets uppbyggnad, utan måste prova sig fram.

Det är dock fullt möjligt att ett proprietärt program ofta kan ha fler säkerhetsluckor än ett program med öppen källkod. Om bara ett begränsat antal personer har tillgång till källkoden, är risken alltid större att de missar en potentiell säkerhetslucka.