Stefan Czarniecki

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stefan Czarniecki
Stefan Czarniecki

Stefan Czarniecki, född 1599, död 1665, var en polsk militär och fältherre.

Czarniecki deltog i fälttågen mot svenskarna 1626-29 och mot ryssarna 1633. Han utmärkte sig i gränsstriderna mot tatarer och kosacker, hos vilka han var krigsfånge 1648-49, och bidrog starkt till den polska segern i slaget vid Beresteczko 1651. Efter lederlaget i slaget vid Batów 1652 återupprättade han den polska krigsmakten genom framgångsrik krigföring i Ukraina och blev 1655 kastellan i Kiev. 15 september-7 oktober 1655 förvarade han Kraków mot Karl X Gustav men måste efter tappert motstånd kapitulera. Under den polska frihetskampen mot svenskarna 1656 förde Czarniecki befälet över de polska trupperna i slaget vid Golomb 8 februari, slaget vid Jarosław 15 mars, slaget vid Nisko 28 mars, Slaget vid Warka 7 april, slaget vid Gnesen 27 april, slaget vid Kcynia 1 juni, slaget vid Łowicz 25 augusti och i slaget vid Konitz 23 december. I januari 1657 befriade han den i Danzig inneslutne Johan II Kasimir, och i juli samma år tvingade hans Sveriges allierade Georg II Rákóczy till fred. 1658-59 deltog Czarniecki med 6.000 polacker i de allierades fälttåg i Pommern, Holstein och Jylland, och var med om att fördriva de svenska trupperna från Als och erövrade Koldinghus. 1660 avvisade han ett ryskt angrepp på Polen, segrade i slagen vid Polonka och Dnipro, och tvingade 1661 fram ett stillestånd och belönades med grevskapet Tykoczyn. Han blev polska kronans storhetman 1665, men avled samma år under ett fälltåg mot kosackerna.[1]

Genom en utnötningsteknik med långa undvikande marscher kombinerat med oväntade kontraattacker, sönderslående av svenska underhållstrupper och underhålls- och kommunikationslinjer drev Czarniecki slutligen ut de egentligen överlägsna svenska trupperna ur Polen med oförrättat ärende. "Ät upp din mat, annars kommer Czarniecki och tar dig" var tydligen en vanlig fras svenska soldatbarn fostrades med av sina föräldrar under Polenkampanjens tidevarv[källa behövs].

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Se även[redigera | redigera wikitext]