Stent

Stent är en sträckmetall cylinder tillverkad av rostfritt stål, nitinol (nickel-titan legering) eller krom-koboltlegering vilken träs på en ballongkateter för att kunna föras in och vidgas. Den används, när en kärlvidgning inte lyckas utan faller tillbaka eller om kärlet spricker, för att armera kärlet inifrån så att blodet kan passera fritt. Stentar är ofta behandlade med olika ämnen för att man ska få det resultat som önskas. Efter att en stent monterats får patienten äta medicin (så kallat blodförtunnande) som motverkar proppbildning och då speciellt vid stenten. Eftersom stenten består av trådar kan en blodpropp lätt fastna. Efter ett år har en ny yta bildats som täcker stenten.

En stent monteras vid kranskärlsröntgen om operatören upptäcker en förträngning i ett kranskärl. Förr gick man alltid in i kroppen vid höger ljumske (i andra hand i vänster ljumske). Efteråt fick patienten ha ett tryckbandage över nedre delen av buken. Själva behandlingen upplevdes aldrig som smärtsam. Numera går man in via en artär i handleden via ett endast cirka 3–5 mm stort snitt. Efteråt läggs ett uppblåsbart tryckbandage av plast (själva tryckblåsan är, till en början, ungefär som en prinskorv i storlek) över snittet och får vara kvar i cirka 3 timmar vid en stegvis trycksänkning, vilket sker på patientens avdelning.

Operationen är mycket kostnadseffektiv (en stentoperation kostar cirka 60 000 kronor), dels behövs inget kirurgiskt ingrepp (som kostar cirka 500 000 kronor), dels sker det med endast lokalbedövning och dels kan patienten återgå till sitt arbete direkt. Dock får patienten stanna över natt för att säkerställa läkningen av operationshålet. Ett kirurgiskt ingrepp för att åtgärda ett kranskärl kostar många gånger mer än en stent-operation. Därtill tar läkningen flera månader i anspråk och risken för infektioner och andra komplikationer är mycket större.