Krom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Krom
Cr-TableImage.png
Tecken
Cr
Atomnr.
24
Grupp
6
Period
4
Block
d
Allmänt
Ämnesklass övergångsmetaller
Densitet 7140 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 8,5
Utseende silvrig metall
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 51,9961 u
Atomradie (beräknad) 140 (166) pm
Kovalent radie 127 pm
Elektronkonfiguration [Ar]3d54s1
e per skal 2, 8, 13, 1
Oxidationstillstånd (O) 6, 3, 2 (stark syra)
Kristallstruktur kubisk rymdcentrerad packning
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Smältpunkt 2130 K (1857 °C)
Kokpunkt 2945 K (2672 °C)
Molvolym 7,23 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 344,3 kJ/mol
Smältvärme 16,9 kJ/mol
Ångtryck 990 Pa (2130 K)
Ljudhastighet 5940 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 1,66 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 450 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 7,74·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 93,7 W/(m·K)
1a jonisationspotential 652,9 kJ/mol
2a jonisationspotential 1590,6 kJ/mol
3e jonisationspotential 2987 kJ/mol
4e jonisationspotential 4743 kJ/mol
5e jonisationspotential 6702 kJ/mol
6e jonisationspotential 8744,9 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
50Cr syntetisk > 1,8 · 1017 år ε i.u. 50Ti
51Cr syntetisk 27,7025 dygn ε 0,753 51V
52Cr 83,789 % 52Cr, stabil isotop med 28 neutroner
53Cr 9,501 % 53Cr, stabil isotop med 29 neutroner
54Cr 2,365 % 54Cr, stabil isotop med 30 neutroner
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Krom är ett metalliskt grundämne som ofta används i legeringar. När krommetall exponeras för luft bildas ett tunt oxidskikt som skyddar resten av metallen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Krom upptäcktes 1797 av Louis Nicolas Vauquelin i ett blykromatmineral. 1798 lyckades han första gången framställa rent krom genom reduktion av Dikromtrioxid med träkol. Sitt namn fick ämnet på grund av de starka färgerna hos dess legeringar. Metoden att framställa krom genom rostning av kromit med soda upptäcktes kort därefter, men det var först sedan Henri Moissan 1893 framställt krom i en elektrisk ugn genom reaktion mellan dikromtrioxid och kol och Hans Goldschmidt 1898 utfört aluminotermisk reduktion av dikromtrioxid som en storskalig kromutvinning kunde starta.[1]

Robert Wilhelm Bunsen hade redan 1854 lyckats framställa krom genom elektrolytisk utfällning av krom ur Krom(III)klorid, men det dröjde till 1950-talet innan effektiva metoder för en elektrolytisk utfällning av krom.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Krom används i stål för att göra stålet rostfritt eller hårt. Det används också som prydnad på till exempel bilar. Det har också börjat användas som lack på bilar. Olika kromföreningar kan användas som pigment i glasyrer och färger. Krom används också i olika katalysatorer. Krom används även för garvning av läder.

I kombination med svavelsyra används olika kromatsalter till exempel ammoniumtrikromat till att dubbelbinda en syreatom till ett derivat etc, (oxidation).

Krom används även i smarta textilier.

Föreningar[redigera | redigera wikitext]

Kaliumdikromat (K2Cr2O7) är ett oxiderande salt som används i laboratorier för att ta bort organiska rester från glasutrustning.

Krom(III)oxid (Cr2O3) är ett grönt ämne som används i pigment och vid framställning av kaliumdikromat.

Krom(VI)oxid (CrO3) är ett giftigt och cancerframkallande rött ämne som vid kontakt med vatten bildar en syra.

Kromklorid (CrCl3) är ett lila salt som används vid framställning av vissa andra kromsalter.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Krom framställs ur mineralet kromit, FeCr2O4. Två olika metoder används vid kromframställning: vid den alkaliska lakningsprocessen upphettas kromit med soda i luft, varvid natriumkromat bildas, vilket reduceras till krom(III)oxid, vilket i sin tur reduceras med aluminium eller koks till krom. [2]

Vid sur lakning reduceras kromit med koks till ferrokrom, vilket behandlas med saltsyra, varvid järnet löses upp och rent krom kvarstår. [2]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Krommineral finns mestadels i Sydafrika, Indien, Turkiet och Ryssland. Kromhalten generellt i jordskorpan är ca 0,1 %.

Biologisk roll[redigera | redigera wikitext]

Krom har ingen bevisad biologisk roll.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Chromium, 22 juni 2013.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  2. ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]